A A A A A

Mysterier: [Dinosauriernas]


Jesaja 27:1
På den dagen ska HERREN med sitt fruktade, stora, starka svärd straffa Leviatan, den snabba ormen, Leviatan, den ringlande ormen, och döda odjuret i havet.

1 Mosebok 1:21
Gud skapade de stora havsdjuren efter sina sorter, likaså alla levande varelser som vattnen vimlar av och fåglar av alla slag. Gud såg att det var gott.

Psaltaren 104:26
Där stävar fartygen fram, och där leker Leviatan, som du format.

Romarbrevet 1:18
Men Gud visar sin vrede från himlen mot all ondska och orättfärdighet hos dem som undertrycker sanningen i orättfärdighet.

1 Mosebok 1:24-31
[24] Gud sa: ”Jorden ska bära fram djur av alla slag, boskap, kräldjur och vilda djur.” Det blev så.[25] Gud skapade alla slags vilda djur och boskap och kräldjur, och Gud såg att det var gott.[26] Sedan sa Gud: ”Vi ska göra människor till vår avbild, lika oss själva. De ska härska över fiskarna i havet och fåglarna i luften och boskapen, över hela jorden, och alla kräldjuren på jorden.”[27] Och Gud skapade människan till sin egen avbild, lik sig själv skapade Gud människan, till man och kvinna skapade han dem.[28] Gud välsignade dem och sa: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er! Härska över fiskarna, fåglarna och alla djur som rör sig på jorden!”[29] Gud sa: ”Jag ger er de fröbärande växterna på hela jorden och alla fruktträden med frö i sin frukt. De ska vara er mat.[30] Åt markens djur, himlens fåglar, alla kräldjur på marken, och åt allt som lever ger jag alla gröna växter som föda.” Det blev så.[31] Sedan såg Gud att allt som han hade skapat var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.

Job 40:15-24
[15] Bergen ger den föda, och där leker också alla de vilda djuren.[16] Den lägger sig under lotusträden, i skydd av vassen och dyn.[17] Lotusträden ger den skugga, pilarna bredvid floden omger den.[18] Hur vilt floden än svallar skräms den inte, den håller sig lugn, även om själva Jordan vräker sig fram mot dess gap.[19] Kan någon gripa den i ögonen när den ligger på lur, eller sätta den i snaror och sticka hål i dess nos?[20] Kan du dra upp Leviatan med krok eller slå ett rep runt dess tunga?[21] Kan du föra in ett rep i dess nos eller genomborra dess käftar med en pik?[22] Ber den dig om nåd? Vädjar den till dig i mjuka ordalag?[23] Gör den överenskommelser med dig? Går den med på att du gör den till din slav för alltid?[24] Kan du tämja den till ett sällskapsdjur, som en fågel, eller låta dina döttrar ha den i band?

Job 41:1-10
[1] Ingen är så dum att han vågar reta den. Vem vågar då sätta sig upp mot mig?[2] Vem kan kräva att jag ska betala tillbaka något? Allt som finns under himlen är mitt.[3] Jag tänker inte tiga om dess lemmar, styrka och sköna form.[4] Vem kan klä av den dess hölje, vem vågar närma sig den med betsel?[5] Vem vågar öppna dörrarna till dess gap, som omgärdas av dess fruktansvärda tänder?[6] Sköldarna på dess rygg sitter tätt sammanfogade, som sigill.[7] De sluter så tätt intill varandra att ingen luft kan tränga in mellan dem.[8] De är fästade vid varandra, de sitter ihop, och ingenting kan skilja dem åt.[9] Dess fnysning kastar ut gnistor av ljus, dess ögon glöder som morgonrodnadens strålar.[10] Eldslågor strömmar ut ur dess mun, gnistor skjuts ut.

Josua 10:1-10
[1] När Adoni-Sedek, kungen i Jerusalem, hörde att Josua hade besegrat Aj och dess kung och vigt staden åt förintelse, på samma sätt som han redan tidigare hade utplånat Jeriko och dödat dess kung, och hur invånarna i Givon hade lyckats få ett fredsförbund med Israel och fick bo nära dem,[2] blev han fruktansvärt rädd. Givon var nämligen en stor stad, lika stor som någon av kungastäderna och mycket större än Aj, och dess män var kända för att vara verkliga krigare.[3] Adoni-Sedek, kungen i Jerusalem, skickade därför ett bud till kung Hoham i Hebron, kung Piram i Jarmut, kung Jafia i Lakish och kung Devir i Eglon.[4] ”Kom och hjälp mig att besegra givoniterna”, sa han. ”De har slutit fred med Josua och Israels folk.”[5] Dessa fem amoreiska kungar, kungen i Jerusalem, kungen i Hebron, kungen i Jarmut, kungen i Lakish och kungen i Eglon, slog alltså samman sina arméer och anföll gemensamt Givon.[6] Då sände männen i Givon omedelbart bud till Josua i lägret i Gilgal. ”Lämna inte dina tjänare i sticket! Kom hit till vår hjälp, rädda oss!” bad de. ”Skynda er! Alla de amoreiska kungarna i bergsbygden har slagit ihop sina arméer och går till anfall mot oss.”[7] Josua och israeliternas armé med alla de tappra krigarna ryckte då ut från Gilgal.[8] ”Var inte rädd för dem”, sa HERREN till Josua. ”Jag ger dem i dina händer. Inte en enda av dem ska kunna stå emot dig.”[9] Josua och hans armé marscherade hela natten och överrumplade fienden.[10] HERREN lät det bli panik bland dem när de fick se israeliterna. De blev fullständigt besegrade vid Givon och israeliterna förföljde de överlevande ända bort till Bet Horon, Aseka och Mackeda och dödade många av dem.

Swedish Bible (NUB) 2015
Copyright © 2015 av Biblica, Inc.®