A A A A A

Synder: [Otrohet]


1 Korinthierbrevet 6:18
Flyr boleri. All synd, som menniskan gör, är utan kroppen; men den som bedrifver boleri, han syndar på sin egen kropp.

2 Mosebok 20:14
Du skall icke göra hor.

Hebreerbrevet 13:4
Ägtenskapet skall hållas ärligit ibland alla, och ägtenskapets säng obesmittad; men bolare och horkarlar skall Gud döma.

Jakobsbrevet 4:17
Den der kan göra godt, och gör icke, honom är det synd.

Jeremia 13:27
Förty jag hafver sett ditt horeri, dina kättjo, ditt oförskämda boleri: ja, din styggelse både på högom och på åkrom; ve dig, Jerusalem; när vill du dock någon tid renad varda?

1 Johannesbrevet 1:9
Men om vi bekänne våra synder, han är trofast och rättvis, att han förlåter oss synderna, och renar oss af alla orättfärdighet.

Lukas 16:18
Den der öfvergifver sina hustru, och tager ena andra, han bedrifver hor; och den der tager henne, som af mannen öfvergifven är, han bedrifver hor.

Matteus 19:9
Men jag säger eder: Hvar som skiljer sina hustru ifrå sig, utan för hors skull, och tager ena andra, han gör hor; och den som tager den öfvergifna, han gör hor.

Ordspråksboken 6:32
Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.

Romarbrevet 7:2-3
[2] Ty en qvinna, som i mans våld är, så länge mannen lefver, är hon bunden till lagen; men om mannen dör, så blifver hon lös ifrå mansens lag.[3] Men om hon är med en annan man, medan hennes man lefver, då varder hon kallad en horkona; men dör mannen, så är hon fri ifrå lagen, att hon icke varder en horkona, om hon är när en annan man.

Markus 10:11-12
[11] Och han sade till dem: Hvilken som skiljer sina hustru ifrå sig, och tager ena andra, han bedrifver hor emot henne.[12] Och om qvinnan öfvergifver sin man, och tager en annan, hon bedrifver hor.

Matteus 5:27-32
[27] I hafven hört, att det var sagdt dem gamlom: Du skall icke göra hor.[28] Men jag säger eder: Hvilken som ser på ena qvinno, till att begära henne, han hafver allaredo gjort hor med henne i sitt hjerta.[29] Om så är, att ditt högra öga är dig till förargelse, så rif det ut, och kastat ifrå dig; det är dig bättre att ett ditt ledamot förderfvas, än att din hela kropp skulle kastas till helvetes.[30] Är det ock så, att din högra hand är dig till förargelse, så hugg henne af, och kasta henne ifrå dig; det är dig bättre att ett ditt ledamot förderfvas, än att hela kroppen kastas till helvetes.[31] Det är ock sagdt: Hvilken som öfvergifver sina hustru, han skall gifva henne ett skiljobref.[32] Men jag säger eder: Hvilken som helst öfvergifver sina hustru, utan för hors skull, han kommer henne till att göra hor; och hvilken ena öfvergifna tager till hustru, han gör hor.

1 Korinthierbrevet 6:9-16
[9] Veten I icke, att de orättfärdige icke skola ärfva Guds rike? Farer icke ville; hvarken bolare, eller afgudadyrkare, eller horkarlar, eller de veklingar, eller drängaskändare,[10] Eller tjufvar, eller girige, eller drinkare, eller hädare, eller röfvare skola ärfva Guds rike.[11] Och detta voren I somlige; men I ären aftvagne, I ären helgade, I ären rättfärdigade, genom Herrans Jesu Namn, och genom vår Guds Anda.[12] Jag hafver magt till allt, men det är icke allt nyttigt; jag hafver magt till allt, men ingen ting skall taga mig fången.[13] Maten till buken, och buken till maten; men Gud skall både mat och buk till intet göra; men kroppen icke till boleri, utan Herranom, och Herren kroppenom.[14] Men Gud hafver uppväckt Herran; han skall också uppväcka oss, genom sina kraft.[15] Veten I icke, att edre kroppar äro Christi lemmar? Skulle jag nu taga Christi lemmar, och göra der skökolemmar af? Bort det.[16] Eller veten I icke, att den sig håller till en sköko, han blifver en kropp med henne? Ty de varda, säger han, tu uti ett kött.

Lukas 18:18-20
[18] Och frågade honom en öfverste, sägandes: Gode Mästar, hvad skall jag göra, att jag må få evinnerligit lif?[19] Sade Jesus till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god, utan allena Gud.[20] Budorden vetst du: Du skall icke bedrifva hor; du skall icke dräpa; du skall icke stjäla; du skall icke säga falskt vittnesbörd; du skall ära din fader och dina moder.

1 Thessalonikerbrevet 4:3-5
[3] Ty detta är Guds vilje, edor helgelse, att I flyn boleri;[4] Och hvar och en af eder vet behålla sitt fat i helgelse och äro;[5] Icke uti lustig begärelse, såsom Hedningar, de som af Gudi intet veta.

Markus 7:20-23
[20] Och han sade: Det utaf menniskone går, det besmittar menniskona;[21] Ty innanefter, utu menniskors hjerta, utgå onda tankar, hor, boleri, mandråp,[22] Stöld, girighet, svek, listighet, otuktighet, ondt öga, hädelse, högfärd, galenskap;[23] All denna onda stycke gå innanefter ut, och de besmitta menniskona.

Matteus 15:17-20
[17] Förstån I icke ännu, att allt det, som ingår genom munnen, det går i buken, och hafver sin naturliga utgång?[18] Men det, som går ut af munnen, det kommer ifrå hjertat; och det besmittar menniskona;[19] Ty af hjertat utgå onda tankar, mord, hor, skörlefnad, tjufveri, falsk vittne, hädelse.[20] Det äro de stycke, som besmitta menniskona; men äta med otvagna händer, besmittar icke menniskona.

Ordspråksboken 5:18-23
[18] Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.[19] Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.[20] Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?[21] Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.[22] Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.[23] Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.

Johannes 8:4-11
[4] Sade de till honom: Mästar, denna qvinnan är beslagen med hor.[5] Och Mose hafver budit oss i lagen, att sådana skola stenas; men hvad säger du?[6] Detta sade de, till att försöka honom, att de kunde anklaga honom. Då böjde Jesus sig ned, och skref med fingret på jordena.[7] När de nu så stodo fast på sin frågo, reste han sig upp, och sade till dem: Hvilken af eder utan synd är, han kaste första stenen på henne;[8] Och böjde sig åter ned, och skref på jordena.[9] När de detta hörde, och voro i samvetet öfvertygade, gingo de ut, hvar efter annan, begynnande på de äldsta intill de sista; och Jesus blef allena, och qvinnan der ståndandes.[10] När Jesus reste sig upp, och såg ingen, utan qvinnona, sade han till henne: Qvinna, hvar äro dine åklagare? Hafver ingen dömt dig?[11] Sade hon: Herre, ingen; sade Jesus: Icke heller dömer jag dig. Gack bort, och synda icke härefter.

Ordspråksboken 6:20-35
[20] Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.[21] Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;[22] När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.[23] Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;[24] På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.[25] Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf.[26] Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.[27] Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?[28] Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?[29] Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.[30] Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;[31] Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.[32] Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.[33] Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.[34] Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;[35] Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.

Ordspråksboken 5:3-22
[3] Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;[4] Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.[5] Hennes fötter löpa neder till döden; hennes råd gånger få helvetet.[6] Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.[7] Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.[8] Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;[9] Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;[10] Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;[11] Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;[12] Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;[13] Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?[14] Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.[15] Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.[16] Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;[17] Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.[18] Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.[19] Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.[20] Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?[21] Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.[22] Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.

1 Korinthierbrevet 7:1-40
[1] Nu, der I mig om skrefven, svarar jag. Det är mannenom godt, att han intet befattar sig med hustru.[2] Dock likväl, till att undfly boleri, hafve hvar och en sina hustru, och hvar och en sin man.[3] Mannen skall låta få hustrune skyldig välviljoghet, och sammalunda hustrun mannen.[4] Hustrun hafver icke sjelf magt öfver sin egen kropp, utan mannen; sammalunda mannen hafver icke magt öfver sin egen kropp, utan hustrun.[5] Drager eder icke undan för hvarannan, utan det sker med begges edra samtycko, till en tid, att I mågen hafva tom till fasto och böner; och kommer så igen tillsammans, att djefvulen icke skall fresta eder för edor okyskhets skull.[6] Men sådant säger jag eder efter tillstädjelse, och icke efter bud;[7] Utan jag ville heldre, att alla menniskor voro såsom jag är; men hvar och en hafver sina egna gåfvo af Gudi; den ene så, den andre så.[8] Dem ogiftom och enkom säger jag: Godt är dem, om de blifva såsom ock jag.[9] Men kunna de icke hålla sig, så gifte sig; ty det är bättre gifta sig, än brinna.[10] Men dem giftom bjuder icke jag, utan Herren: Hustrun skilje sig icke ifrå mannen.[11] Skiljes hon ock ifrå honom, så blifve ogift, eller förlike sig med mannen igen; och mannen öfvergifve icke hustruna.[12] Dem androm säger jag, icke Herren: Om så är, att en broder hafver ena otrogna hustru, och hon hafver vilja till att bo med honom; skilje då han icke henne ifrå sig.[13] Och om en qvinna hafver en otrogen man, och han hafver vilja till att blifva när henne; skilje icke då honom ifrå sig.[14] Ty den otrogne mannen är helgad genom hustruna, och den otrogna hustrun är helgad genom mannen; annars vordo edor barn oren; men nu äro de helig.[15] Om ock den otrogne vill skiljas, så låt honom skiljas. En broder eller syster är icke bunden till egendom i sådana fallom; utan i frid hafver Gud kallat oss.[16] Ty huru vetst du, qvinna, om du kan göra mannen salig? Eller huru vetst du, man, om du kan göra hustruna saliga?[17] Dock såsom Gud hafver hvarjom och enom utdelat. Hvar och en, såsom Herren honom kallat hafver, så vandre han. Och så stadgar jag i alla församlingar.[18] Är någor omskoren kallad, han begäre icke förhud; är någor kallad i förhuden, han låte icke omskära sig.[19] Omskärelsen är intet, och förhuden är intet; utan hålla Guds bud.[20] Hvar och en blifve uti den kallelse, i hvilka han kallad är.[21] Äst du kallad i träldom, haf der ingen sorg om; dock kan du fri varda, så bruka det heldre;[22] Ty den som i träldom kallad är i Herranom, han är Herrans fri; sammalunda ock den som kallad är i frihet, han är Christi egen vorden.[23] I ären dyrt köpte; blifver icke menniskors trälar.[24] Hvar och en, käre bröder, der han uti kallad är, der blifve han uti när Gudi.[25] Men om jungfrur hafver jag icke Herrans bud; utan jag säger mina mening, såsom den der barmhertighet fått hafver af Herranom, till att vara trogen.[26] Så menar jag nu sådant vara godt, för den nöd som förhanden är, att menniskone skall godt vara så blifva.[27] Äst du vid hustru bunden, begära icke skiljas vid henne; äst du ock utan hustru, så begära icke hustru.[28] Men gifter du dig, syndar du intet, och om en jungfru gifter sig, syndar hon intet; dock varda sådana lidande lekamlig bekymmer; men jag skonade eder gerna.[29] Men det säger jag: Käre bröder, tiden är kort. Öfver detta: De som hustrur hafva, vare såsom de inga hade;[30] Och de som gråta, såsom de intet greto; och de som fröjda sig, såsom de fröjdade sig intet; och de som köpa, såsom de behöllo det intet;[31] Och de som bruka denna verldena, såsom de brukade icke; ty denna verldenes väsende förgås.[32] Men jag ville gerna, att I voren utan omsorg. Den der ogift är, han aktar det Herranom tillhörer, huru han skall täckas Herranom.[33] Men den som gifter sig, han aktar hvad verldene tillhörer, att han skall behaga hustrune.[34] Och det är skilnad på en qvinna, och en jungfru; den som ogift är, hon aktar det Herranom tillhörer, att hon skall blifva helig både till kropp och till anda; men den som gifter sig, hon aktar det verldene tillhörer, huru hon skall behaga mannenom.[35] Men detta säger jag till det som eder kan gagneligit vara, och icke att jag vill kasta band på eder; utan på det I skolen efterfölja det ärligit är, och blifva vid Herran, utan allt hinder.[36] Men om någor låter sig tycka, att det icke väl skickar sig med hans jungfru, sedan hon väl manväxt är, och det vill icke annars vara, så göre som han vill, han syndar intet; han låte henne gifta sig.[37] Men om en sätter sig fast före, efter han onödd är, och hafver sin fria vilja, och besluter detta i sitt hjerta, att låta sina jungfru så blifva, han gör väl.[38] Den nu utgifter henne, han gör väl; men den icke utgifter henne, han gör bätter.[39] Hustrun är bunden till lagen, så länge hennes man lefver; men när hennes man är afsomnad, är hon fri att gifva sig enom androm, hvem hon vill; dock att det sker i Herranom.[40] Men saligare är hon, om hon så blifver, efter mitt sinne; jag menar, att jag ock hafver Guds Anda.

Swedish Bible 1873
Public Domain: 1873