A A A A A

Synder: [Abort]


1 Korinthierbrevet 1:27
Men det, som galet var för verldene, hafver Gud utvalt, på det han skulle göra de visa till skam; och det svagt var för verldene hafver Gud utvalt, på det han skulle göra det till skam som starkt är.

5 Mosebok 24:16
Fäderna skola icke dö för barnen, ej eller barnen för fäderna; utan hvar och en skall dö för sina synd.

5 Mosebok 30:19
Jag tager i dag himmel och jord till vittne öfver eder, jag hafver satt eder före lifvet och döden, välsignelse och förbannelse, att du skall utvälja lifvet, och du och din säd mågen lefva;

Galaterbrevet 1:15
Men då Gudi täcktes, som mig af mins moders lif afskiljt hafver, och kallat mig genom sina nåd dertill;

Jesaja 43:25
Jag, Jag utstryker din öfverträdelse för mina skull, och kommer dina synder intet ihåg.

Jesaja 44:24
Så säger Herren, din förlossare, den dig af moderlifvet beredt hafver: Jag är Herren, som allt gör, den der utsträcker himmelen allena, och utvidgar jordena utan hjelp;

Efesierbrevet 1:7
I hvilkom vi hafvom förlossning genom hans blod, syndernas förlåtelse, efter hans nåds rikedomar;

2 Mosebok 4:11
Herren sade till honom: Ho hafver skapat menniskone munnen? Eller ho hafver gjort dumban, eller den döfva, eller den seende, eller den blinda? Hafver icke jag Herren gjort dem?

Jesaja 64:8
Men nu, Herre, du äst vår Fader; vi äre ler. Du äst vår mästare, och vi äre alle dina händers verk.

Jeremia 1:5
Jag kände dig, förr än jag tillredde dig i moderlifvet, och utkorade dig, förr än du af modrene född vardt, och satte dig till en Prophet ibland mång folk.

Psaltaren 100:3
Förnimmer, att Herren är Gud; han hafver gjort oss, och icke vi sjelfve, till sitt folk, och till sin fosterfår.

Psaltaren 127:3
Si, barn äro en Herrans gåfva, och lifsfrukt är en skänk.

Lukas 2:6-7
[6] Så begaf sig, medan de voro der, vordo dagarna fullbordade att hon skulle föda.[7] Och hon födde sin förstfödda Son, och svepte honom i lindakläder, och lade honom neder i en krubbo; ty dem var icke rum i herbergena.

Efesierbrevet 1:3-4
[3] Välsignad vare Gud, och vårs Herras Jesu Christi Fader, den oss välsignat hafver med all andelig välsignelse, i de himmelska ting, genom Christum;[4] Såsom han oss utvalt hafver i honom, förr än verldenes grund lagder var, att vi skole vara helige och ostraffelige för honom uti kärleken;

1 Korinthierbrevet 6:19-20
[19] Eller veten I icke, att edar kropp är dens Helga Andas tempel, som är i eder, hvilken I hafven af Gudi; och ären icke edre egne?[20] Ty I ären dyrt köpte. Derföre priser nu Gud uti edar kropp, och i edrom anda, hvilke Gudi tillhöra.

Jesaja 45:9-11
[9] Ve honom, som träter med sinom skapare, nämliga krukan med krukomakaren. Månn leret säga till krukomakaren: Hvad gör du? Du bevisar icke dina händer på ditt verk.[10] Ve honom, som till fadren säger: Hvi hafver du aflat mig? och till qvinnona: Hvi födde du?[11] Så säger Herren, den Helige i Israel, och hans mästare: Äsker tecken af mig, viser min barn och mina händers verk till mig.

2 Mosebok 21:22-25
[22] Om män kifva tillhopa, och någondera stöter någon qvinno, som hafvandes är, så att henne förgås barn, och henne dock eljest intet skadar; så skall man näpsa honom till penningar, så mycket som qvinnones man honom pålägger; och skall det utgifva efter mäklares känning.[23] Skader henne något, då skall han gifva själ för själ,[24] Öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot,[25] Brännande för brännande, sår för sår, blånad för blånad.

Psaltaren 139:13-16
[13] Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.[14] Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.[15] Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.[16] Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.

Lukas 1:41-44
[41] Och det begaf sig, då Elisabet hörde Marie helsning, sprang barnet uti hennes lif. Och Elisabet vardt uppfylld med den Helga Anda;[42] Och hon ropade med höga röst, och sade: Välsignad du ibland qvinnor, och välsignad dins lifs frukt.[43] Och hvadan kommer mig detta, att mins Herras moder kommer till mig?[44] Si, då rösten af dine helsning kom i min öron, sprang barnet af glädje i mitt lif.

2 Mosebok 20:1-13
[1] Och Gud talade all dessa orden:[2] Jag är Herren din Gud, den dig utfört hafver af Egypti lande, utu träldomsens huse.[3] Du skall inga andra gudar hafva jemte mig.[4] Du skall icke göra dig något beläte; ej heller eljest någon liknelse, antingen efter det ofvantill är i himlenom, eller efter det nedre är på jordene; ej heller efter det, som i vattnena är under jordene.[5] Bed icke till dem, och tjena dem icke; ty jag, Herren din Gud, är en stark hämnare, den som söker fädernas missgerning, inpå barnen, allt intill tredje och fjerde led, de som mig hata;[6] Och gör barmhertighet uppå mång tusende, som mig hafva kär, och hålla min bud.[7] Du skall icke missbruka Herrans dins Guds Namn; ty Herren skall icke låta honom blifva ostraffad, som hans namn missbrukar.[8] Tänk uppå Sabbathsdagen, att du helgar honom.[9] Sex dagar skall du arbeta, och göra alla dina gerningar.[10] Men på sjunde dagenom är Herrans dins Guds Sabbath; då skall du intet arbete göra, ej heller din son, ej heller din dotter, ej heller din tjenare, ej heller din tjenarinna, ej heller din ök, ej heller din främling, som innan din stadsport är.[11] Ty uti sex dagar hafver Herren gjort himmel och jord, och hafvet, och hvad derinne är, och hvilade på sjunde dagenom. Derföre välsignade Herren Sabbathsdagen, och helgade honom.[12] Du skall ära din fader och dina moder; på det du skall länge lefva i landena, som Herren din Gud dig gifva skall.[13] Du skall icke dräpa.

Swedish Bible 1873
Public Domain: 1873