A A A A A

Mysterier: [Dinosauriernas]


Jesaja 27:1
På den tiden skall Herren, med sitt hårda, stora och starka svärd, hemsöka Leviathan, som en raker orm är, och Leviathan, som en krokot orm är, och skall dräpa drakan i hafvena.

1 Mosebok 1:21
Och Gud skapade stora hvalar, och allahanda lefvande och kräkande djur, som vattnet af sig gör, hvart efter sin art, och allahanda fjäderfoglar, hvart efter sin art. Och Gud såg, att det var godt.

Psaltaren 104:26
Der gå skepp; der äro hvalfiskar, som du gjort hafver, att de deruti leka skola.

Romarbrevet 1:18
Ty Guds vrede af himmelen varder uppenbar öfver alla menniskornas ogudaktighet och orättfärdighet, de der förhålla sanningena i orättfärdighet.

1 Mosebok 1:24-31
[24] Och Gud sade: Göre jorden af sig lefvande djur, hvart efter sin art, fänad, kräkande djur, och vilddjur på jordene, hvart efter sin art. Och det skedde så.[25] Och Gud gjorde vilddjur på jordene, hvart efter sin art, fänad efter sin art, allahanda kräkande djur på jordene efter sin art. Och Gud såg, att det var godt.[26] Och Gud sade: Låt oss göra Menniskona till ett beläte, det oss likt är, den råda skall öfver fiskarna i hafvet, och öfver foglarna under himmelen, och öfver fänaden, och öfver hela jordena, och öfver allt det som kräker på jordene.[27] Och Gud skapade menniskona sig till ett beläte, till Guds beläte skapade han honom, Man och Qvinno skapade han dem.[28] Och Gud välsignade dem, och sade till dem: Varer fruktsamme, och föröker eder, och uppfyller jordena, och hafver henne under eder, och råder öfver fiskarna i hafvet, och öfver foglarna under himmelen, och öfver all djur, som kräla på jordene.[29] Och Gud sade: Si, jag hafver gifvit eder allahanda örter, som frö hafva på hela jordene, och allahanda fruktsam trä, och trä, som frö hafva i sig sjelfvo, eder till mat.[30] Och allom djurom på jordene, och allom foglom under himmelen, och allo thy, som kräker på jordene, och lif hafver, att de skola hafva allahanda gröna örter till att äta. Och det skedde så.[31] Och Gud såg på allt det han gjort hade, och si, det var allt ganska godt. Och vardt af afton och morgon den sjette dagen.

Job 40:15-24
[15] Bergen bära honom gräs, och all vilddjur spela der.[16] Han ligger i skuggan fördold, i rör och i träck.[17] Busken öfvertäcker honom med sin skugga, och pilträ vid bäcker öfvertäcka honom.[18] Si, han uppsluker strömmen, och grufvar sig intet; han låter sig tycka, att han vill uttömma Jordanen med sin mun.[19] Likväl griper man honom med sin egen ögon, och med snöre igenomborrar man honom hans näso.[20] Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?[21] Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?[22] Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?[23] Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?[24] Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom? Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna? Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud? När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan. Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.

Job 41:1-10
[1] Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?[2] Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.[3] Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.[4] Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?[5] Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.[6] Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.[7] Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;[8] Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.[9] Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.[10] Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.

Josua 10:1-10
[1] Då nu AdoniZedech, Konungen i Jerusalem, hörde att Josua hade vunnit Aj, och gifvit det tillspillo, och hade gjort Aj och dess Konung lika såsom han hade gjort Jericho och dess Konung, och att de Gibeoniter hade gjort frid med Israel, och voro komne ibland dem,[2] Fruktade de svårliga; förty Gibeon var en stor stad, såsom en af Konungastäderna, och större än Aj, och alle hans borgare gode stridsmän.[3] Och han sände till Hoham, Konungen i Hebron, och till Piram, Konungen i Jarmuth, och till Japhia, Konungen i Lachis, och till Debir, Konungen i Eglon, och lät säga dem:[4] Kommer hitupp till mig, och hjelper mig, att vi må slå Gibeon; förty de hafva gjort frid med Josua och Israels barnom.[5] Då kommo tillhopa, och drogo uppåt, de fem Amoreers Konungar: Konungen i Jerusalem, Konungen i Hebron, Konungen i Jarmuth, Konungen i Lachis, Konungen i Eglon, med all deras härlägre, och belade Gibeon, och stridde deremot.[6] Men de af Gibeon sände till Josua i lägret i Gilgal, och läto säga honom: Drag icke dina hand ifrå dina tjenare; kom hitupp till oss snarliga, undsätt och hjelp oss; ty alla de Amoreers Konungar, som bo uppå bergen, hafva samkat sig tillhopa emot oss.[7] Josua drog ditupp ifrå Gilgal, och allt krigsfolket med honom, och alle gode stridsmän.[8] Och Herren sade till Josua: Frukta dig intet för dem; ty jag hafver gifvit dem i dina händer; ingen af dem skall kunna blifva ståndandes för dig.[9] Alltså kom Josua hasteliga på dem; ty han drog i hela nattene upp ifrå Gilgal.[10] Men Herren förskräckte dem för Israel, så att de slogo dem en stor slagtning af i Gibeon; och jagade efter dem på den vägen till BethHoron, och slogo dem intill Aseka och Makkeda.

Swedish Bible 1873
Public Domain: 1873