A A A A A

Mysterier: [Utlänningslagen]


Kolosserbrevet 1:16
I hvilkom vi hafve förlossning genom hans blod, nämliga syndernas förlåtelse;

5 Mosebok 4:19
Och att du icke heller upphäfver din ögon till himmelen, och ser solen, och månan, och stjernorna, hela himmelens här, och faller af, och tillbeder dem, och tjenar dem, hvilka Herren din Gud förskickat hafver allom folkom under hela himmelen.

5 Mosebok 17:3
Och går bort, och tjenar andra gudar, och tillbeder dem, vare sig sol eller måne, eller någor himmels här, det jag icke budit hafver;

Efesierbrevet 2:19
Så ären I icke nu mera gäster och främmande; utan helgamanna medborgare, och Guds husfolk;

Efesierbrevet 6:12
Ty vi hafvom icke strid emot kött och blod; utan emot Förstar och väldiga, nämliga emot verldenes herrar, de som regera i denna verldenes mörker, emot de onda andar under himmelen.

2 Mosebok 12:49
Samma lagen vare dem inländska, och utländska, som bor ibland eder.

2 Mosebok 22:21
Främlingar skall du icke beröfva eller undertrycka; förty I hafven ock varit främlingar i Egypti lande.

2 Mosebok 23:9
Du skall icke undertrycka främlingar; ty I veten huru de främlingar i hjertat likar, efter I hafven ock främlingar varit i Egypti lande.

Hesekiel 1:4-7
[4] Och jag såg, och si, der kom ett stormväder nordanefter, med en stor molnsky full med eld, så att det glimmade allt omkring; och midt uti eldenom var det ganska klart.[5] Och derinnan uti var lika som fyra djur, och ett af dem var såsom en menniska.[6] Och de hade hvartdera fyra ansigte och fyra vingar.[7] Och deras ben stodo rätt; men deras fötter voro lika som oxafötter, och glimmade såsom glödande koppar;

1 Mosebok 1:26
Och Gud sade: Låt oss göra Menniskona till ett beläte, det oss likt är, den råda skall öfver fiskarna i hafvet, och öfver foglarna under himmelen, och öfver fänaden, och öfver hela jordena, och öfver allt det som kräker på jordene.

1 Mosebok 2:1
Så vardt nu himmel och jord fullkomnad med all sin här.

Hebreerbrevet 11:13
Genom trona fick ock Sara kraft till att afla, och födde öfver sin ålders tid; ty hon höll honom trofastan, som det lofvat hade.

Hebreerbrevet 13:2
Förgäter icke att herberga; ty dermed hafva somliga fått Änglar, ovetandes, till herberges.

Jesaja 13:5
Hvilke utaf fjerran land komma ifrå himmelens ända; ja, Herren sjelfver, samt med sins vredes här, till att förderfva hela landet.

Jesaja 45:12
Jag hafver gjort jordena, och skapat menniskona deruppå; jag är den, hvilkens händer himmelen utsträckt hafva, och budit allom hans här.

Jesaja 60:8
Hvilke äro de som flyga såsom skyar, och såsom dufvor till deras fenster?

3 Mosebok 24:22
Samma rätten skall vara ibland eder, så för utländningen, som för inländningen; ty jag är Herren edar Gud.

Nehemja 9:6
Herre, du äret allena; du hafver gjort himmelen och alla himlars himlar, med all deras här, jordena och allt det deruppå är, hafvet och allt det derinne är; du gör allt lefvande, och den himmelske hären tillbeder dig.

Psaltaren 97:6
Himlarna förkunna hans rättfärdighet; och all folk se hans äro.

1 Petrusbrevet 2:11
Käre bröder, jag förmanar eder, såsom främmande och elända, att I förvaren eder för köttsliga begärelser, hvilka strida emot själena.

Apostlagärningarna 19:35
Då cancelleren hade stillat folket, sade han: I män af Epheso, ho är den menniska som icke vet, att Ephesiers stad dyrkar den stora gudinnan Diana, och det beläte som af himmelen kommet är?

Uppenbarelseboken 12:12
Derföre, glädjens, I himlar, och de som bo i dem. Ve dem som bo på jordene, och på hafvet; ty djefvulen stiger ned till eder, och hafver en stor vrede, vetandes att han icke lång tid hafver.

Uppenbarelseboken 13:1
Och jag såg ett vilddjur uppstiga utu hafvet, det hade sju hufvud och tio horn, och på dess horn tio kronor, och på dess hufvud hädelsens namn.

Amos 9:2-3
[2] Och om de An grofve sig neder i helvetet, så skall dock min hand hemta dem dädan; och om de än före upp i himmelen, skall jag dock stöta dem neder.[3] Och om de än gömde sig ofvanuppå Carmels berg, så skall jag der uppsöka dem, och taga dem dädan; och om de än gömde sig för min ögon i hafsens djup, så skall jag dock befalla ormomen, att de skola der stinga dem.

3 Mosebok 19:33-34
[33] Om en främling varder boendes när eder i edro lande, den skolen I icke öfverfalla.[34] Han skall bo när eder såsom en inländsk ibland eder; och du skall älskan såsom dig sjelfvan; förty I voren ock främlingar i Egypti lande. Jag är Herren edar Gud.

Uppenbarelseboken 9:7-11
[7] Och de gräshoppor äro lika de hästar, som till krigs beredde äro, och på deras hufvud såsom kronor gulde lika, och deras ansigte såsom menniskors ansigte.[8] Och de hade hår såsom qvinnohår, och deras tänder voro såsom lejons;[9] Och hade pansar såsom jernpansar, och bullret af deras vingar såsom vagnsbuller, der månge hästar löpa till krigs;[10] Och hade stjertar såsom scorpioner, och gaddar voro i deras stjertar; och deras magt var till att qvälja menniskorna i fem månader;[11] Och hade öfver sig en Konung, en Ängel af afgrunden, hvilkens namn på Ebreisko heter Abaddon, på Grekisko Apollyon.

1 Mosebok 6:1-22
[1] Då menniskorna begynte förökas på jordene, och födde sig döttrar:[2] Då sågo Guds söner menniskornas döttrar, att de voro dägeliga, och togo till hustrur hvilka de helst ville.[3] Då sade Herren: Menniskorna vilja icke mer låta min Anda straffa sig, ty de äro kött. Jag vill ännu gifva dem hundrade och tjugu års dag.[4] På den tiden voro ock tyranner på jordene, förty, sedan Guds söner ingingo till menniskors döttrar, och de födde barn, vordo deraf väldige och fast beryktade män i verldene.[5] Men då Herren såg, att menniskones ondska var stor på jordene, och all hennes hjertas uppsåt och tanke var alltid benägen till det ondt var:[6] Då ångrade Herranom, att han hade gjort menniskona på jordene, och det bekymrade honom i hans hjerta.[7] Och Herren sade: Menniskona, som jag skapade, skall jag förgöra utaf jordene, ifrå mennisko allt intill fänaden, och intill matkar, och intill foglarna under himmelen; förty det ångrar mig, att jag dem gjort hafver.[8] Men Noah fann nåde för Herranom.[9] Detta är Noahs slägt: Noah var en from man och fullkomlig, och förde ett gudeligit lefverne i sin tid.[10] Och födde tre söner, Sem, Ham, Japhet.[11] Men jorden var förderfvad för Guds åsyn, och full med orätt.[12] Då såg Gud på jordena, och si, hon var förderfvad, ty allt kött hade förderfvat sin väg på jordene.[13] Då sade Gud till Noah: Allt kötts ändalykt är kommen för mig, ty jorden är full med orätt af dem, och si, jag vill förderfva dem med jordene.[14] Gör dig en ark utaf furuträ, och gör kamrar derinne, och becka honom utan och innan.[15] Och gör honom alltså: Trehundrade alnar skall vara längden, femtio alnar bredden, och tretio alnar höjden.[16] Ett fenster skall du göra der ofvan uppå, en aln stort. Dörrena skall du sätta midt på sidone; och skall han hafva tre bottnar, en nederst, den andra midt uti, den tredje öfverst.[17] Ty si, jag skall låta komma en vattuflod öfver jordena, till att förderfva allt kött, der en lefvande ande uti är, under himmelen, och allt det på jordene är skall förgås.[18] Men med dig vill jag göra ett förbund, och du skall gå in i arken med dina söner, med dine hustru, och med dina söners hustrur.[19] Och du skall låta komma in i arken allahanda djur af allt kött, ju ett par, mankön och qvinkön, att de måga blifva lefvande när dig.[20] Af foglarna efter deras slag, af fänadenom efter sitt slag, och af allahanda kräkande djur på jordene efter deras slag. Af allo desso skall ju ett par ingå till dig, på det att de skola blifva lefvande.[21] Och du skall till dig taga allahanda mat, som man tärer, och skall samka honom till dig, att han varder dig och dem till födo.[22] Och Noah gjorde allt det Gud böd honom.

Hesekiel 1:1-28
[1] Uti tretionde årena, på femte dagen i fjerde månadenom, då jag var ibland de fångna vid den älfvena Chebar, öppnade sig himmelen, och Gud viste mig syner.[2] Den samme femte dagen var uti femte årena, efter att Jojachin, Juda Konung, var fången bortförd.[3] Då skedde Herrans ord till Hesekiel, Busi son, Prestens, uti de Chaldeers lande, vid den älfvena Chebar; der kom Herrans hand öfver honom.[4] Och jag såg, och si, der kom ett stormväder nordanefter, med en stor molnsky full med eld, så att det glimmade allt omkring; och midt uti eldenom var det ganska klart.[5] Och derinnan uti var lika som fyra djur, och ett af dem var såsom en menniska.[6] Och de hade hvartdera fyra ansigte och fyra vingar.[7] Och deras ben stodo rätt; men deras fötter voro lika som oxafötter, och glimmade såsom glödande koppar;[8] Och hade menniskohänder under deras vingar, på deras fyra sidor; ty de hade alle fyra deras ansigte och deras vingar.[9] Och vingarna voro ju hvar vid annan; och då de gingo, så behöfde de intet vända sig, utan hvart de gingo, gingo de rätt framåt.[10] Deras ansigte på högre sidone af de fyra voro lika som menniskos och lejons; men på venstra sidone af de fyra voro deras ansigte lika som oxars och örns.[11] Och deras ansigte och vingar voro ofvantill uträckte, så att ju två vingar tillsammans slogo, och med två vingar skylde de sina kroppar.[12] Hvart de gingo, då gingo de rätt framåt och de gingo dit som vädret bar, och behöfde intet vända sig, då de gingo.[13] Och djuren voro anseende lika som dödande kol, de der brinna, och lika som bloss emellan djuren; men elden gaf ett glimmande ifrå sig, och utur eldenom gick ett ljungande.[14] Och djuren lupo hit och dit, lika som en ljungeld.[15] Som jag nu så såg dessa djuren, si, då stod der ett hjul på jordene när de fyra djuren, och var anseendes lika som fyra hjul.[16] Och de hjulen voro lika som en turkos, och voro alla fyra, det ena som det andra; och de voro anseende lika som ett hjul vore i de andro.[17] När de skulle gå, så kunde de gå på alla fyra sidor, och behöfde intet vända sig, när de gingo.[18] Deras lötar och höjd voro förskräckelig, och deras lötar voro full med ögon allt omkring på alla fyra hjulen.[19] Och när djuren gingo, så gingo ock hjulen när dem; och då djuren upplyfte sig ifrå jordene, så upplyfte ock hjulen sig.[20] Hvart vädret gick, dit gingo de ock, och hjulen upplyfte sig med dem; ty ett starkt väder var i hjulomen.[21] När de gingo, så gingo desse ock; när de stodo, så stodo desse ock; och när de upplyfte sig ifrå jordene, så upplyfte sig i ock hjulen när dem; ty ett starkt väder var i hjulomen.[22] Men ofvanpå djuren var lika som himmelen, såsom en christall, förskräckelig, rätt öfver dem utsträckt;[23] Så att under himmelen stodo deras vingar, den ene rätt emot den andra; och två vingar öfvertäckte hvarsderas kropp.[24] Och jag hörde vingarna dåna, lika som stor vatten, och lika som en dön dens Allsmägtigas, när de gingo, och lika som en gny af enom här; men när de stilla stodo, så läto de vingarna neder.[25] Och när de stilla stodo, och läto vingarna neder, så dundrade i himmelen öfver dem.[26] Och öfver himmelen, som öfver dem var, var lika som en saphir, såsom en stol, och på dem stolenom satt en, lik ene mennisko.[27] Och jag såg, och det var såsom ett klart ljus; och innantill var det såsom en eld allt omkring; ifrå hans länder upp och neder såg jag såsom en eld blänka allt omkring.[28] Lika som regnbågen synes i molnskynom, när regnat hafver, så blänkte det allt omkring. Detta var Herrans härlighets anseende; och då jag det sett hade, föll jag uppå mitt ansigte, och hörde en tala.

Swedish Bible 1873
Public Domain: 1873