A A A A A

Liv: [Åldrande]


1 Timotheosbrevet 5:8
Hvar nu någor sina, besynnerliga sitt husfolk, icke försörjer, den hafver försakat trona, och är argare än en Hedninge.

2 Korinthierbrevet 4:16
Derföre förtröttes vi intet; utan ändock vår utvärtes menniska förgås, så varder dock den invärtes förnyad dag ifrå dag.

5 Mosebok 32:7
Tänk uppå den förra tiden allt härtill, och betrakta hvad han gjort hafver med de gamla fäder; fråga din fader, han skall förkunnat dig; dina äldsta, och de skola sägat dig.

5 Mosebok 34:7
Och Mose var hundrade och tjugu år gammal, då han blef död; hans ögon voro intet mörk vorden, och hans kinder voro intet förfallna.

Predikaren 7:10
Var icke hastig till vrede; ty vreden hvilar uti ens dåras hjerta.

2 Mosebok 20:12
Du skall ära din fader och dina moder; på det du skall länge lefva i landena, som Herren din Gud dig gifva skall.

1 Mosebok 6:3
Då sade Herren: Menniskorna vilja icke mer låta min Anda straffa sig, ty de äro kött. Jag vill ännu gifva dem hundrade och tjugu års dag.

1 Mosebok 25:8
Och blef sjuk, och dödde i en rolig ålder, då han af ålder och lefvande mätter var; och vardt samlad till sitt folk.

Jesaja 40:29
Han gifver dem trötta kraft, och dem magtlösom starkhet nog.

Jesaja 46:4
Ja, jag skall bära eder intill åldren, och intilldess I grå varden; jag skall görat; jag skall upplyfta, och bära, och hjelpa.

Job 5:26
Och skall i ålderdomen komma till grafva, såsom en hvetekärfve införd varder, i rättom tid.

Job 12:12-20
[12] Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.[13] När honom är vishet och magt, råd och förstånd.[14] Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.[15] Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.[16] Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.[17] Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.[18] Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.[19] Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.[20] Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.

Job 32:7
Jag tänkte: Låt åren tala, och åldren bevisa vishet.

Joel 2:28
Och derefter skall jag utgjuta min Anda öfver allt kött, och edra söner och döttrar skola prophetera; edre äldste skola hafva drömmar, och edre ynglingar skola se syner.

3 Mosebok 19:32
För ett grått hufvud skall du uppstå, och ära de gamla; ty du skall frukta din Gud; ty jag är Herren.

Filemonbrevet 1:9
Dock likväl, för kärlekens skull, beder jag heldre, jag som en sådana är, nämliga den gamle Paulus, och ännu derutöfver en Jesu Christi fånge.

Psaltaren 71:9
Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.

Psaltaren 71:18
Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.

Psaltaren 73:26
Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.

Psaltaren 90:10-12
[10] Vårt lif varar sjutio år, åt högsta åttatio år; och då det bäst varit; hafver, så hafver det möda och arbete varit; ty det går snart sin kos, lika som vi flöge bort.[11] Men ho tror det, att du så svårliga vredgas? Och ho fruktar sig för sådana dine grymhet?[12] Lär oss betänka, att vi dö måste, på det vi måge förståndige varda.

Psaltaren 91:16
Jag skall mätta honom med långt lit, och skall bete honom mina salighet.

Ordspråksboken 17:6
De gamlas krona äro barnabarn, och barnas ära äro deras fäder.

Ordspråksboken 20:29
Unga mäns starkhet är deras pris, och de gamlas grå hår är deras prydning.

Ordspråksboken 23:22
Hör din fader, den dig födt hafver, och förakta icke dina moder, då hon gammal varder.

Psaltaren 37:35
Jag hafver sett en ogudaktig, den var fast väldig, och utbredde sig, och grönskades såsom ett laurbärsträ.

1 Krönikeboken 29:28
Och blef död i godom ålder, mätt af lefvande, rikedomar och äro; och hans son Salomo vardt Konung i hans stad.

1 Kungaboken 3:14
Och om du vandrar i mina vägar, så att du håller mina seder och bud, såsom din fader David vandrat hafver, så vill jag gifva dig långt lif.

Psaltaren 103:5
Den dig uppfyller med tröst, att du dägelig varder, och gör dig ung och frisk såsom en örn.

Titusbrevet 2:3
De gamla qvinnor desslikes, att de ställa sig såsom heligom höfves, icke förtalerskor, icke drinkerskor, goda lärerskor;

1 Timotheosbrevet 5:1-2
[1] Den gamla skall du icke hårdeliga straffa; utan förmana såsom en fader; de unga såsom bröder;[2] De gamla qvinnor såsom mödrar; de unga såsom systrar, med all kyskhet.

Psaltaren 71:8-9
[8] Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.[9] Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.

Filipperbrevet 3:20-21
[20] Men vår umgängelse är i himmelen, dädan vi ock vänte Frälsaren, Herran Jesum Christum;[21] Hvilken vår skröpliga lekamen skall förklara; på det han skall göra honom lik med sinom förklarada lekamen, af den kraft der han med förmår sig all ting underlägga.

Jesaja 46:3-4
[3] Hörer mig, I af Jacobs hus, och alle återlefde af Israels hus; I som i lifve bärens, och i qvede liggen.[4] Ja, jag skall bära eder intill åldren, och intilldess I grå varden; jag skall görat; jag skall upplyfta, och bära, och hjelpa.

Psaltaren 92:12-15
[12] Och mitt öga skall lust se på mina fiendar, och mitt öra skall lust höra på de arga, som sig emot mig sätta.[13] Den rättfärdige skall grönskas, såsom ett palmträ; han skall växa, såsom ett cedreträ på Libanon.[14] De der planterade äro uti Herrans hus, de skola i vår Guds gårdom grönskas.[15] Och om de än gamle varda, skola de likväl blomstras, fruktsamme och färske vara; Att de förkunna skola, att Herren så from är; min tröst, och intet orätt är i honom.

Predikaren 12:1-7
[1] Tänk uppå din Skapare i dinom ungdom, förr än de onda dagar komma, och åran nalkas, då du varder sägandes: De behaga mig intet;[2] Förr än solen och ljuset, månen och stjernorna mörka varda, och molnen igenkomma efter regn;[3] På den tid, då väktarena i huset darra, och de starke kröka sig, och mölnarena stå fåfänge, derföre att de så få vordne äro; och synen varder mörk genom fenstren;[4] Och dörrarna på gatone tillslutna varda, så att rösten af qvarnene tystnar, och uppvaknar när foglen sjunger, och sångsens döttrar varda nedertryckta;[5] Så att de ock för höjderna frukta sig, och rädas på vägen; när mandelträt blomstras, och gräshoppan förtynges, och all lust förgås; ty menniskan far dit hon evinnerliga blifva skall; och de som gråta, gå omkring på gatone;[6] Förrän silftåget bortkommer, och guldkällan utlöper, och ämbaret gistnar vid brunnen, och hjulet söndergår vid brunnen.[7] Ty stoftet måste åter komma till jord igen, såsom det varit hafver, och anden till Gud igen, den honom gifvit hafver.

Swedish Bible 1873
Public Domain: 1873