A A A A A

Bra Karaktär: [Ansvarighet]


Romarbrevet 14:12
Så måste nu hvar och en af oss göra Gudi räkenskap för sig sjelf.

Romarbrevet 1:20
Dermed att hans osynliga väsende, och hans eviga kraft och Gudom varder beskådad, när de besinnas af gerningarna, nämliga af verldenes skapelse; så att de äro utan ursäkt;

Ordspråksboken 27:17
En knif hvetter den andra, och en man den andra.

Jakobsbrevet 5:16
Bekänner inbördes synderna, den ene dem andra, och beder för eder inbördes, att I helbregda varden; ty ens rättfärdigs mans bön förmår mycket, der hon allvar är.

Romarbrevet 2:12
Alle de som utan lag syndat hafva, de varda ock utan lag förtappade; och alle som uti lagen hafva syndat, de varda med lagen dömde;

Lukas 12:47-48
[47] Men den tjenaren, som visste sins herras vilja, och icke beredde sig, och icke gjorde efter hans vilja, han skall lida mycken hugg;[48] Men den der icke visste, och gjorde dock det som hugg värdt var, han skall få hugg lida; ty dem som mycket gifvet är, af honom skall mycket varda utkrafdt; och hvem mycket befaldt är, af honom skall varda mycket äskadt.

1 Thessalonikerbrevet 5:11
Derföre förmaner eder inbördes, och uppbygger hvar den andra, såsom I ock gören.

Jakobsbrevet 4:17
Den der kan göra godt, och gör icke, honom är det synd.

Romarbrevet 4:15
Ty lagen kommer vrede åstad; ty der ingen lag är, der är icke heller öfverträdelse.

1 Timotheosbrevet 1:10
Bolarom, drängaskändarom, menniskotjufvom, ljugarom, menedarom; och hvad annat sådant är, det en helsosam lärdom emot faller;

Matteus 12:36
Men jag säger eder, att för hvart och ett fåfängt ord, som menniskorna tala, skola de göra räkenskap på domedag.

Lukas 12:48
Men den der icke visste, och gjorde dock det som hugg värdt var, han skall få hugg lida; ty dem som mycket gifvet är, af honom skall mycket varda utkrafdt; och hvem mycket befaldt är, af honom skall varda mycket äskadt.

Hesekiel 18:20
Ty hvilken själ som syndar, hon skall dö; sonen skall icke bära fadrens missgerning; och fadren skall icke bära sonens missgerning, utan dens rättfärdigas fromhet skall vara öfver honom, och dens orättfärdigas arghet skall vara öfver honom.

Efesierbrevet 5:21
Ymsom underdånige, den ene dem andra, i Guds räddhåga.

Hebreerbrevet 10:25
Icke öfvergifvandes vår församling, såsom somlige för sed hafva; utan förmaner eder inbördes, och det dess mer, att I sen huru dagen nalkas.

Hesekiel 33:8
När jag nu säger till den ogudaktiga: Du ogudaktige måste döden dö; och du säger honom det icke, att den ogudaktige må taga sig till vara for sitt väsende; så skall väl den ogudaktige dö för sitt ogudaktiga väsendes skull, men hans blod vill jag kräfva utu dine hand.

Matteus 12:36-37
[36] Men jag säger eder, att för hvart och ett fåfängt ord, som menniskorna tala, skola de göra räkenskap på domedag.[37] Ty af din ord skall du blifva rättfärdig hållen, och af din ord skall du varda fördömd.

Galaterbrevet 6:1-2
[1] Käre bröder, om en menniska råkade falla i någon synd, I som andelige ären, upprätter honom med saktmodigom anda; och se uppå dig sjelf, att du icke ock frestad varder.[2] Inbördes drager hvarannars bördo, och så fullborden I Christi lag.

Hebreerbrevet 10:24
Och låt oss akta på oss inbördes, till att uppväcka till kärlek och goda gerningar;

Psaltaren 51:5
Förty jag känner mina missgerning, och min synd är alltid för mig.

1 Johannesbrevet 2:2
Och han är försoningen för våra synder; icke allenast för våra, utan ock för hela verldenes.

2 Korinthierbrevet 5:10
Ty vi måste alle uppenbarade varda för Christi domstol; på det hvar och en skall få, efter som han handlat hafver, medan han lefde, ehvad det är godt eller ondt.

2 Korinthierbrevet 4:17-18
[17] Ty vår bedröfvelse, den dock timmelig och lätt är, föder i oss en evig och öfver alla måtto vigtig härlighet;[18] Vi som icke se efter de ting, som synas, utan de som icke synas; ty de ting, som synas, äro timmelig; men de, som icke synas, äro evig.

Efesierbrevet 4:25
Derföre, lägger bort lögnen, och taler sanningen, hvar och en med sin nästa; efter vi ärom inbördes lemmar.

Galaterbrevet 6:2
Inbördes drager hvarannars bördo, och så fullborden I Christi lag.

Apostlagärningarna 14:17
Ändock han icke lät sig sjelfvan vara utan vittnesbörd, i det han gjorde väl emot oss, gifvandes oss regn och fruktsam tid af himmelen; uppfyllandes vår hjerta med mat, och glädje.

2 Korinthierbrevet 2:6
Men det är nog, att den samme af mångom så straffad är;

1 Samuelsboken 16:7
Men Herren sade till Samuel: Se intet på hans skapnad, eller hans stora person; jag hafver förkastat honom, förty det går icke efter som en menniska ser. En menniska ser det för ögonen är, men Herren ser till hjertat.

1 Korinthierbrevet 1:10
Men, käre bröder, jag förmanar eder, vid vårs Herras Jesu. Christi Namn, att I talen alle ett, och att ibland eder ingen tvedrägt är; utan att I ären fullborda uti ett sinne och ene mening.

2 Kungaboken 12:4-5
[4] Och Joas sade till Presterna: Alla de penningar, som dertill helgade varda, att de skola läggas till Herrans hus, nämliga de penningar, som hvar och en gifver i skatt, och de penningar, som hvar och en löser sina själ med, och alla de penningar, som hvar och en offrar af fritt hjerta, dertill att det skall läggas till Herrans hus;[5] Det låter Presterna taga till sig, hvardera sin del; dermed skola de bota hvad som förfaller på (

Psaltaren 82:1
En Psalm Assaphs. Gud står uti Guds församling, och är domare ibland gudarna.

Psaltaren 82:6
Jag hafver väl sagt: I ären gudar, och allesammans dens Högstas barn;

Job 1:6-12
[6] Men det hände på en dag, då Guds barn kommo, och trädde fram för Herran, kom Satan ock med dem.[7] Men Herren sade till Satan: Hvadan kommer du? Satan svarade Herranom, och sade: Jag hafver farit genom landet allt omkring.[8] Då sade Herren till Satan: Hafver du icke gifvit akt uppå min tjenare Job? Ty hans like är icke i landena, from och rättfärdig, gudfruktig, och flyr det onda.[9] Satan svarade Herranom, och sade: Menar du, att Job fruktar Gud förgäfves?[10] Hafver du dock förvarat honom, hans hus, och allt det han hafver allt omkring. Du hafver välsignat hans handaverk, och hans gods hafver utspridt sig i landena.[11] Men räck ut dina hand, och kom vid allt det han äger; det gäller, han skall välsigna dig i ansigtet.[12] Herren sade till Satan: Si, allt det han äger vare i dine hand, allena vid honom sjelfvan kom icke dina hand. Då gick Satan ut ifrå Herranom.

Job 2:1-7
[1] Det begaf sig på en dag, då Guds barn kommo, och trädde fram för Herran, att Satan ock kom med dem, och trädde fram för Herran.[2] Då sade Herren till Satan: Hvadan kommer du? Satan svarade Herranom, och sade: Jag hafver farit genom landet allt omkring.[3] Herren sade till Satan: Hafver du icke gifvit akt på min tjenare Job? Ty hans like är icke i landena, from och rättfärdig, gudfruktig, och flyr det onda, och står ännu i sine fromhet; och du eggade mig, att jag utan sak hafver förderfvat honom.[4] Satan svarade Herranom, och sade: Hud för hud, och allt det en man hafver, låter han för sitt lif.[5] Men räck ut dina hand, och kom vid hans ben och kött; det gäller, han skall välsigna dig i ansigtet.[6] Herren sade till, Satan: Si, han vare i dine hand; dock skona hans lif.[7] Då for Satan ut ifrå Herrans ansigte, och slog Job med ond sår, ifrå hans fotablad upp till hans hjessa.

1 Krönikeboken 28:8
Nu inför hela Israel Herrans menighet, och för vår Guds öron, så håller och söker all Herrans edars Guds bud; på det I mågen besitta detta goda landet, och ärfva det till edor barn efter eder, till evig tid.

Swedish Bible 1873
Public Domain: 1873