A A A A A

Änglar och demoner: [Demoner]


1 Johannesbrevet 4:4
ande

1 Timotheosbrevet ৪:১
Men Anden säger klarliga, att i yttersta tiderna skola somlige falla ifrå trone, hållande sig intill bedrägeliga andar och djeflalärdom;

2 Korinthierbrevet 2:11
På det vi icke skole varda bedragna af Satana; ty oss är icke ovetterligit, hvad han i sinnet hafver.

2 Korinthierbrevet 4:4
I hvilkom denna verldenes gud hafver förblindat de otrognas sinnen, att dem icke skall lysa Evangelii ljus af Christi klarhet, hvilken Guds beläte är.

Jakobsbrevet 2:19
Du tror, att en Gud är; der gör du rätt uti; djeflarna tro det ock, och bäfva.

Job 4:15
Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;

Matteus 8:31
Då bådo honom djeflarna, och sade: Är det så, att du drifver oss ut, så lofva oss, att vi farom uti den svinahjorden.

Matteus 12:45
Så går han bort, och tager sju andra andar till sig, de som värre äro än han sjelfver; och då de der inkomma, bo de der; så blifver den menniskones sista värre än det första. Så varder ock tillgångandes med detta vrånga slägtet.

Lukas 8:30
Då frågade Jesus honom, och sade: Hvad är ditt namn? Han sade: Legio; ty månge djeflar voro inkomne i honom.

Uppenbarelseboken 20:10
Och djefvulen, som dem bedragit hade, vardt kastad uti den brinnande sjön, och svallet, der både vilddjuret och den falske Propheten skola plågas, dag och natt, ifrån evighet till evighet.

1 Korinthierbrevet 10:20-21
[20] Men det säger jag, att hvad Hedningarna offra, det offra de djeflom, och icke Gudi. Nu vill jag icke, att I skolen delaktige varda med djeflomen.[21] I kunnen icke dricka Herrans kalk, och djeflarnas kalk. I kunnen icke delaktige vara af Herrans bord, och djeflarnas bord.

Psaltaren 106:37-38
[37] Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;[38] Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;

Job 1:20-21
[20] Då stod Job upp, och ref sönder sin kläder, och ref sig i hufvudet, och föll ned på jordena, och tillbad;[21] Och sade: Jag är naken kommen af mine moders lif; naken skall jag åter fara dit; Herren gaf, och Herren tog; välsignadt vare Herrans Namn.

Efesierbrevet 6:10-12
[10] På det sista, käre bröder, varer starke i Herranom, och i hans starkhets magt.[11] Ikläder eder allt Guds harnesk, på det I mågen stå emot djefvulens listiga anlopp.[12] Ty vi hafvom icke strid emot kött och blod; utan emot Förstar och väldiga, nämliga emot verldenes herrar, de som regera i denna verldenes mörker, emot de onda andar under himmelen.

Jesaja 14:12-15
[12] Att de skulle, en efter den andra, tala, och säga till dig: Du äst ock slagen lika som vi, och dig går lika som oss.[13] Ditt prål är neder till helvete faret, samt med dina harpors klingande; mal skall vara din säng, och matkar ditt öfvertäckelse.[14] Huru äst du af himmelen fallen, du sköna morgonstjerna? Huru äst du till jordena fallen, du som försvagade Hedningarna?[15] Tänkte du dock uti ditt hjerta: Jag vill stiga upp i himmelen, och förhöja min stol upp öfver Guds stjernor. Jag vill sätta mig på vittnesbördsens berg, på den sidon norrut.

Apostlagärningarna 19:13-16
[13] Så voro någre Judar besvärjare, som foro omkring; de togo sig före åkalla Herrans Jesu Namn, öfver dem som hade de onda andar, sägande: Vi besvärje eder vid Jesum, den Paulus predikar.[14] Och ibland dem, som detta gjorde, voro en Judes sju söner, Sceve, öfversta Prestens.[15] Då svarade den onde anden, och sade: Jesum känner jag väl, och Paulum vet jag väl; men ho ären I?[16] Och mannen, som den onde anden uti var, sprang uppå dem, och vardt dem öfvermägtig; och kastade dem under sig, så att de nakne och sargade undflydde utaf det huset.

2 Petrusbrevet 2:4-10
[4] Ty hafver Gud icke skonat Änglomen, som syndade, utan hafver dem med mörksens kedjor nederkastat till helvetes, öfverantvardandes till att förvaras till domen;[5] Och hafver icke skonat den förra verldene; utan bevarat Noe, rättfärdighetenes Predikare, sjelf åttonde, och lät floden gå öfver de ogudaktigas verld;[6] Och hafver gjort de städer Sodoma och Gomorra till asko, omstört och fördömt dem; och satt för ett efterdömelse dem ogudaktigom, som sedan komma skulle;[7] Och hafver frälst den rättfärdiga Lot, som var plågad af skamliga menniskor, genom deras sköraktiga umgängelse;[8] Ty efter han var rättfärdig, och bodde ibland dem, och måste dock sådana se och höra, plågade de dageligen den rättfärdiga själen med sina onda gerningar.[9] Herren kan frälsa de gudaktiga utaf frestelsen, men behålla de orättfärdiga till domedag, till att pinas;[10] Men aldramest dem som vandra efter köttet, uti orenom lusta, och försmå herrskapet, öfverdådige, ensinnade, och intet rädas försmäda väldigheterna;

Uppenbarelseboken 9:1-7
[1] Och den femte Ängelen basunade; och jag såg ena stjerno falla af himmelen på jordena; och honom vardt gifven nyckelen till afgrundens brunn.[2] Och han upplät afgrundens brunn, och der uppgick en rök, såsom af en stor ugn; och solen och vädret vordo förmörkrad af brunsens rök.[3] Och utu röken kommo gräshoppor på jordena; och dem vardt gifven magt, såsom scorpioner på jordene magt hafva.[4] Och vardt sagdt till dem, att de icke skulle göra gräset på jordene skada, icke heller något det grönt var, icke heller något trä; utan allena menniskorna, de som icke hade Guds tecken i sin anlete.[5] Och dem vardt gifvet, att de icke skulle döda dem; utan att de skulle qvälja dem i fem månader; och deras qval var såsom qval af scorpion, då han hafver stungit menniskorna.[6] Och i de dagar skola menniskorna söka efter döden, och skola icke finna honom, och de skola begära dö, och döden skall fly ifrån dem.[7] Och de gräshoppor äro lika de hästar, som till krigs beredde äro, och på deras hufvud såsom kronor gulde lika, och deras ansigte såsom menniskors ansigte.

Markus 1:21-27
[21] Och de gingo till Capernaum; och straxt, om Sabbatherna, gick han in i Synagogon och lärde.[22] Och de förundrade storliga på hans lärdom; förty han lärde väldeliga, och icke såsom de Skriftlärde.[23] Och i deras Synagogo var en menniska besatt med den orena andan; och han ropade,[24] Och sade: Ack! hvad hafve vi med dig beställa, Jesu Nazarene? Äst du kommen till att förderfva oss? Jag vet ho du äst, nämliga den Guds Helige.[25] Och Jesus näpste honom, sägandes: Tig, och gack ut af menniskone.[26] Då ref den orene anden honom, och ropade högt, och for ut af honom.[27] Och alle förundrade sig svårliga, så att de sporde hvarannan till, och sade: Hvad är detta? Hvad ny lärdom är detta? Ty han bjuder de orena andar med väldighet, och de lyda honom.

Matteus 7:14-20
[14] Och den porten är trång, och den vägen smal, som drager till lifvet; och få äro de, som finna honom.[15] Vakter eder för de falska Propheter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro de glupande ulfvar.[16] Utaf deras frukt skolen I känna dem; icke hemtar man vindrufvor af törne, ej heller fikon af tistel.[17] Så bär hvart och ett godt trä goda frukt, men ett ondt trä bär onda frukt.[18] Ett godt trä kan icke bära onda frukt; icke kan heller ett ondt trä bära goda frukt.[19] Hvart och ett trä, som icke bär goda frukt, skall afhuggas, och kastas i elden.[20] Derföre skolen I känna dem på deras frukt.

Lukas 4:31-41
[31] Och han kom ned till den staden Capernaum i Galileen; och der lärde han dem om Sabbatherna.[32] Och de förundrade sig på hans lärdom; ty med hans tal var väldighet.[33] Och uti Synagogon var en menniska besatt med en oren djefvuls anda; och han ropade med höga röst,[34] Sägandes: Hej, hvad hafve vi med dig, Jesu Nazarene? Äst du kommen till att förderfva oss? Jag vet ho du äst, nämliga den Guds Helige.[35] Och Jesus näpste honom, sägandes: Var tyst, och gack ut af honom. Och djefvulen kastade honom midt ibland dem, och gick ut af honom, och gjorde honom ingen skada.[36] Och en förfärelse kom öfver dem alla; och de talade inbördes med hvarannan, sägande: Hvad skall detta vara? Ty han bjuder de orena andar med magt och väldighet, och de gå ut.[37] Och ryktet gick ut om honom allestäds i de landsändar deromkring.[38] Då Jesus uppstod utu Synagogon, gick han in i Simons hus. Och Simons svära betvingades med stora skälfvosot; då bådo de honom för henne.[39] Och han trädde in till henne, och näpste skälfvone; och skälfvan öfvergaf henne; och hon stod straxt upp, och tjente dem.[40] Då solen nedergick, alle de som hade sjukt folk af allahanda sjukor, ledde dem till honom; och han lade händerna på hvar och en, och gjorde dem helbregda.[41] Foro också djeflarna ut af mångom, ropade och sade: Du äst Christus, Guds Son; då näpste han dem, och stadde icke till att de skulle tala; ty de visste, att han var Christus.

Efesierbrevet 6:1-18
[1] I barn, varer hörige edra föräldrar i Herranom; ty det är rättvist.[2] Hedra din fader och moder; hvilket är det första bud, som löfte med sig hafver:[3] På det dig skall väl gå, och du må blifva långlifvad på jordene.[4] I fäder, reter icke edor barn till vrede; utan uppföder dem i tukt och Herrans förmaning.[5] I tjenare, varer hörige edrom lekamligom herrom med räddhåga och bäfvan, i edor hjertas enfaldighet, såsom Christo;[6] Icke tjenande allena för ögonen, såsom menniskom till vilja; utan såsom Christi tjenare, görande det Gud vill utaf hjertat.[7] Med välviljoghet låter eder tycka, att I tjenen Herranom, och icke menniskom;[8] Vetande, att hvad godt hvar och en gör, det skall han igenfå af Herranom, ehvad han är tjenare eller fri.[9] Och I herrar, görer ock detsamma emot dem, och öfvergifver trug; vetande, att ock edar Herre är i himmelen, och för honom är intet anseende till personen.[10] På det sista, käre bröder, varer starke i Herranom, och i hans starkhets magt.[11] Ikläder eder allt Guds harnesk, på det I mågen stå emot djefvulens listiga anlopp.[12] Ty vi hafvom icke strid emot kött och blod; utan emot Förstar och väldiga, nämliga emot verldenes herrar, de som regera i denna verldenes mörker, emot de onda andar under himmelen.[13] Derföre, tager på eder allt Guds harnesk, att I mågen emotstå i den onda dagen, och all ting väl uträtta, och beståndande blifva.[14] Så står nu omgjordade kringom edra länder med sanningene, och iklädde rättfärdighetenes kräfveto;[15] Och fötterna skodde, att I mågen redo vara till fridsens Evangelium.[16] Men öfver all ting tager trones sköld, med hvilkom I kunnen utsläcka all hins ondas glödande skott.[17] Och tager på eder salighetenes hjelm, och Andans svärd, som är Guds ord;[18] I all bön och åkallan, alltid bedjande i Andanom; och vaker dertill, med all idkelighet, och bön för all helgon;

Swedish Bible 1873
Public Domain: 1873