A A A A A

Synder: [Otrohet]


1 Korinthierbrevet 6:18
Flyn otukten. All annan synd som en människa kan begå är utom kroppen; men den som bedriver otukt, han syndar på sin egen kropp.

2 Mosebok 20:14
Du skall icke begå äktenskapsbrott.

Hebreerbrevet 13:4
Äktenskapet må hållas i ära bland alla, och äkta säng bevaras obesmittad; ty otuktiga människor och äktenskapsbrytare skall Gud döma.

Jakobsbrevet 4:17
Alltså, den som förstår att göra vad gott är, men icke gör det, för honom bliver detta till synd.

Jeremia 13:27
Din otukt, ditt vrenskande, ditt skändliga otuktsväsen -- på höjderna, på fältet har jag sett dina styggelser. Ve dig, Jerusalem! Du kommer icke att bliva ren -- på huru lång tid ännu?

1 Johannesbrevet 1:9
Om vi bekänna våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Lukas 16:18
Var och en som skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott. Och den som tager till hustru en kvinna som är skild från sin man, han begår äktenskapsbrott.

Matteus 19:9
Och jag säger eder: Den som för någon annan orsaks skull än för otukt skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott.»

Ordspråksboken 6:32
Så är ock den utan förstånd, som förför en annans hustru; ja, en självspilling är den som sådant gör.

Romarbrevet 7:2-3
[2] Så är ju en gift kvinna genom lag bunden vid sin man, så länge denne lever; men om mannen dör, då är hon löst från den lag som band henne vid mannen.[3] Alltså, om hon giver sig åt en annan man, medan hennes man lever, så kallas hon äktenskapsbryterska; men om mannen dör, då är hon fri ifrån lagen, så att hon icke är äktenskapsbryterska, om hon giver sig åt en annan man.

Markus 10:11-12
[11] Och han svarade dem: »Den som skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott mot henne.[12] Och om en hustru skiljer sig från sin man och tager sig en annan man, då begår hon äktenskapsbrott.

Matteus 5:27-32
[27] I haven hört att det är sagt: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott.'[28] Men jag säger eder: Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.[29] Om nu ditt högra öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kastas i Gehenna.[30] Och om din högra hand är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kommer till Gehenna.[31] Det är ock sagt: 'Den som vill skilja sig från sin hustru han skall giva henne skiljebrev.'[32] Men jag säger eder: Var och en som skiljer sig från sin hustru för någon annan saks skull än för otukt, han bliver orsak till att äktenskapsbrott begås med henne. Och den som tager en frånskild kvinna till hustru, han begår äktenskapsbrott.

1 Korinthierbrevet 6:9-16
[9] Veten I då icke att de orättfärdiga icke skola få Guds rike till arvedel? Faren icke vilse. Varken otuktiga människor eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, varken de som låta bruka sig till synd mot naturen eller de som själva öva sådan synd,[10] varken tjuvar eller giriga eller drinkare eller smädare eller roffare skola få Guds rike till arvedel.[11] Sådana voro ock somliga bland eder, men I haven låtit två eder rena, I haven blivit helgade, I haven blivit rättfärdiggjorda i Herrens, Jesu Kristi, namn och i vår Guds Ande.[12] »Allt är mig lovligt»; ja, men icke allt är nyttigt. »Allt är mig lovligt»; ja, men jag bör icke låta något få makt över mig.[13] Maten är för buken och buken för maten, men bådadera skall Gud göra till intet. Däremot är kroppen icke för otukt, utan för Herren, och Herren för kroppen;[14] och Gud, som har uppväckt Herren, skall ock genom sin kraft uppväcka oss.[15] Veten I icke att edra kroppar äro Kristi lemmar? Skall jag nu taga Kristi lemmar och göra dem till en skökas lemmar? Bort det![16] Veten I då icke att den som håller sig till en sköka, han bliver en kropp med henne? Det heter ju: »De tu skola varda ett kött.»

Lukas 18:18-20
[18] Och en överhetsperson frågade honom och sade: »Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?»[19] Jesus sade till honom: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena.[20] Buden känner du: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd', 'Hedra din fader och din moder.'»

1 Thessalonikerbrevet 4:3-5
[3] Ty detta är Guds vilja, detta som hör till eder helgelse, att I avhållen eder från otukt,[4] och att var och en av eder vet att hava sin egen maka i helgelse och ära,[5] icke i begärelses lusta såsom hedningarna -- vilka icke känna Gud --

Markus 7:20-23
[20] Ty inifrån, från människornas hjärtan, utgå deras onda tankar, otukt, tjuveri, mord,[21] äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, övermod, oförsynt väsende.[22] Allt detta onda går inifrån ut, och det orenar människan.»[23] Och han stod upp och begav sig bort därifrån till Tyrus' område. Där gick han in i ett hus och ville icke att någon skulle få veta det. Dock kunde han icke förbliva obemärkt,

Matteus 15:17-20
[17] Insen I icke att allt som går in i munnen, det går ned i buken och har sin naturliga utgång?[18] Men vad som går ut ifrån munnen, det kommer från hjärtat, och det är detta som orenar människan.[19] Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse.[20] Det är detta som orenar människan; men att äta med otvagna händer, det orenar icke människan.»

Ordspråksboken 5:18-23
[18] Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;[19] hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.[20] Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?[21] Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.[22] Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.[23] Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.

Johannes 8:4-11
[4] sade de till honom: »Mästare, denna kvinna har på bar gärning blivit beträdd med äktenskapsbrott.[5] Nu bjuder Moses i lagen att sådana skola stenas. Vad säger då du?»[6] Detta sade de för att snärja honom, på det att de skulle få något att anklaga honom för. Då böjde Jesus sig ned och skrev med fingret på jorden.[7] Men när de stodo fast vid sin fråga, reste han sig upp och sade till dem: »Den av eder som är utan synd, han kaste första stenen på henne.»[8] Sedan böjde han sig åter ned och skrev på jorden.[9] När de hörde detta, gingo de ut, den ene efter den andre, först de äldsta, och Jesus blev lämnad allena med kvinnan, som stod där kvar.[10] Då såg Jesus upp och sade till kvinnan: »Var äro de andra? Har ingen dömt dig?»[11] Hon svarade: »Herre, ingen.» Då sade han till henne: »Icke heller jag dömer dig. Gå, och synda icke härefter.»]

Ordspråksboken 6:20-35
[20] Min son, bevara din faders bud, och förkasta icke din moders undervisning.[21] Hav dem alltid bundna vid ditt hjärta, fäst dem omkring din hals.[22] När du går, må de leda dig, när du ligger, må de vaka över dig, och när du vaknar upp, må de tala till dig.[23] Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus, och tillrättavisningar till tukt äro en livets väg.[24] De kunna bevara dig för onda kvinnor, för din nästas hustrus hala tunga.[25] Hav icke begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet, och låt henne icke fånga dig med sina blickar.[26] Ty för skökan måste du lämna din sista brödkaka, och den gifta kvinnan går på jakt efter ditt dyra liv.[27] Kan väl någon hämta eld i sitt mantelveck utan att hans kläder bliva förbrända?[28] Eller kan någon gå på glödande kol, utan att hans fötter varda svedda?[29] Så sker ock med den som går in till sin nästas hustru; ostraffad bliver ingen som kommer vid henne.[30] Föraktar man icke tjuven som stjäl för att mätta sitt begär, när han hungrar?[31] Och han måste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen och giva allt vad han äger i sitt hus.[32] Så är ock den utan förstånd, som förför en annans hustru; ja, en självspilling är den som sådant gör.[33] Plåga och skam är vad han vinner, och hans smälek utplånas icke.[34] Ty svartsjuk är mannens vrede, och han skonar icke på hämndens dag;[35] lösepenning aktar han alls icke på, och bryr sig ej om att du bjuder stora skänker.

Ordspråksboken 5:3-22
[3] Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.[4] Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.[5] Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg.[6] Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.[7] Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.[8] Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.[9] Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;[10] må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,[11] så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.[12] och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning![13] Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?[14] Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.[15] Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.[16] Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?[17] Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.[18] Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;[19] hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.[20] Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?[21] Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.[22] Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.

1 Korinthierbrevet 7:1-40
[1] Vad nu angår det I haven skrivit om, så svarar jag detta: En man gör visserligen väl i att icke komma vid någon kvinna;[2] men för att undgå otuktssynder må var man hava sin egen hustru, och var kvinna sin egen man.[3] Mannen give sin hustru vad han är henne pliktig, sammalunda ock hustrun sin man.[4] Hustrun råder icke själv över sin kropp, utan mannen; sammalunda råder ej heller mannen över sin kropp, utan hustrun.[5] Dragen eder icke undan från varandra, om icke möjligen, med bådas samtycke, till en tid, för att I skolen hava ledighet till bönen. Kommen sedan åter tillsammans, så att Satan icke frestar eder, då I nu icke kunnen leva återhållsamt.[6] Detta säger jag likväl såsom en tillstädjelse, icke såsom en befallning.[7] Jag skulle dock vilja att alla människor vore såsom jag. Men var och en har fått sin särskilda nådegåva från Gud, den ene så, den andre så.[8] Till de ogifta åter och till änkorna säger jag att de göra väl, om de förbliva i samma ställning som jag.[9] Men kunna de icke leva återhållsamt, så må de gifta sig; ty det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär.[10] Men dem som äro gifta bjuder jag -- dock icke jag, utan Herren; En hustru må icke skilja sig från sin man[11] (om hon likväl skulle skilja sig, så förblive hon ogift eller förlike sig åter med mannen), ej heller må en man förskjuta sin hustru.[12] Till de andra åter säger jag själv, icke Herren: Om någon som hör till bröderna har en hustru som icke är troende, och denna är villig att leva tillsammans med honom, så må han icke förskjuta henne.[13] Likaså, om en hustru har en man som icke är troende, och denne är villig att leva tillsammans med henne, så må hon icke förskjuta mannen.[14] Ty den icke troende mannen är helgad i och genom sin hustru, och den icke troende hustrun är helgad i och genom sin man, då han är en broder; annars vore ju edra barn orena, men nu äro de heliga. --[15] Om däremot den icke troende vill skiljas, så må han få skiljas. En broder eller syster är i sådana fall intet tvång underkastad, och Gud har kallat oss till att leva i frid.[16] Ty huru kan du veta, du hustru, om du skall frälsa din man? Eller du man, huru vet du om du skall frälsa din hustru?[17] Må allenast var och en vandra den väg fram, som Herren har bestämt åt honom, var och en i den ställning vari Gud har kallat honom. Den ordningen stadgar jag för alla församlingar.[18] Har någon blivit kallad såsom omskuren, så göre han sig icke åter lik de oomskurna; har någon blivit kallad såsom oomskuren, så låte han icke omskära sig.[19] Det kommer icke an på om någon är omskuren eller oomskuren; allt beror på huruvida han håller Guds bud.[20] Var och en förblive i den kallelse vari han var, när han blev kallad.[21] Har du blivit kallad såsom träl, så låt detta icke gå dig till sinnes; dock, om du kan bliva fri, så begagna dig hellre därav.[22] Ty den träl som har blivit kallad till att vara i Herren, han är en Herrens frigivne; sammalunda är ock den frie, som har blivit kallad, en Kristi livegne.[23] I ären köpta, och betalningen är given; bliven icke människors trälar.[24] Ja, mina bröder, var och en förblive inför Gud i den ställning vari han har blivit kallad.[25] Vad vidare angår dem som äro jungfrur, så har jag icke att åberopa någon befallning av Herren, utan giver allenast ett råd, såsom en som genom Herrens barmhärtighet har blivit förtroende värd.[26] Jag menar alltså, med tanke på den nöd som står för dörren, att den människa gör väl, som förbliver såsom hon är.[27] Är du bunden vid hustru, så sök icke att bliva lös. Är du utan hustru, så sök icke att få hustru.[28] Om du likväl skulle gifta dig, så syndar du icke därmed; ej heller syndar en jungfru, om hon gifter sig. Dock komma de som så göra att draga över sig lekamliga vedermödor; och jag skulle gärna vilja skona eder.[29] Men det säger jag, mina bröder: Tiden är kort; därför må härefter de som hava hustrur vara såsom hade de inga,[30] och de som gråta såsom gräte de icke, och de som glädja sig såsom gladde de sig icke, och de som köpa något såsom finge de icke behålla det,[31] och de som bruka denna världen såsom gjorde de icke något bruk av den. Ty den nuvarande världsordningen går mot sitt slut;[32] och jag skulle gärna vilja att I voren fria ifrån omsorger. Den man som icke är gift ägnar nämligen sin omsorg åt vad som hör Herren till, huru han skall behaga Herren;[33] men den gifte mannen ägnar sin omsorg åt vad som hör världen till, huru han skall behaga sin hustru,[34] och så är hans hjärta delat. Likaså ägnar den kvinna, som icke längre är gift eller som är jungfru, sin omsorg åt vad som hör Herren till, att hon må vara helig till både kropp och ande; men den gifta kvinnan ägnar sin omsorg åt vad som hör världen till, huru hon skall behaga sin man.[35] Detta säger jag till eder egen nytta, och icke för att lägga något band på eder, utan för att I skolen föra en hövisk vandel och stadigt förbliva vid Herren.[36] Men om någon menar sig handla otillbörligt mot sin ogifta dotter därmed att hon får bliva överårig, då må han göra såsom han vill, om det nu måste så vara; han begår därmed ingen synd. Må hon få gifta sig.[37] Om däremot någon är fast i sitt sinne och icke bindes av något nödtvång, utan kan följa sin egen vilja, och så i sitt sinne är besluten att låta sin ogifta dotter förbliva såsom hon är, då gör denne väl.[38] Alltså: den som gifter bort sin dotter, han gör väl; och den som icke gifter bort henne, han gör ännu bättre.[39] En hustru är bunden så länge hennes man lever; men när hennes man är avsomnad, står det henne fritt att gifta sig med vem hon vill, blott det sker i Herren.[40] Men lyckligare är hon, om hon förbliver såsom hon är. Så är min mening, och jag tror att också jag har Guds Ande.

Swedish Bible 1917
Public Domain: 1917