A A A A A

Good Character: [Acceptance]


1 Կորնթացիներ 5:11-13
[11] Բայց հիմա գրեցի ձեզ՝ չխառնուիլ, որ եթէ մէկը, որ եղբայր է անուանուած, լինի պոռնիկ, կամ ագահ, կամ կռապաշտ, կամ նախատող, կամ արբեցող, կամ յափշտակող, այնպիսիին հետ հաց էլ չուտել։[12] Որովհետեւ ինձ ի՞նչ պէտք է՝ որ դրսիններին էլ դատեմ. չէ՞ որ դուք ներսիններին պիտի դատէք։[13] Իսկ դրսիններին Աստուած կդատէ. բայց դուք չարը ձեր միջիցը վեր առէք։

1 Հովհաննես 1:9
Ապա թէ մեր մեղքերը խոստովանենք, նա հաւատարիմ է եւ արդար որ մեր մեղքերը թողէ մեզ, եւ սրբէ մեզ ամեն անիրաւութիւնից։

1 Պետրոս 3:8-9
[8] Եւ վերջապէս ամենդ համամիտ, կարեկից, եղբայրասէր, բարեսիրտ, քաղցրաբարոյ եղէք։[9] Չարի փոխարէն չար չ’հատուցանէք, կամ բամբասանքի փոխարէն բամբասանք. Այլ ընդ հակառակն օրհնեցէք, գիտենալով որ իսկ սորա մէջ կանչուեցաք, որ օրհնութիւնը ժառանգէք։

Ջոն 3:16
Որովհետեւ Աստուած այնպէս սիրեց աշխարհքը որ իր միածին Որդին տուաւ. որ ամեն նորան հաւատացողը չկորչի, այլ յաւիտենական կեանքն ունենայ։

Առակներ 13:20
Իմաստունների հետ վարուողը իմաստուն կդառնայ. Բայց տխմարների հետ ընկերացողը կչարանայ։

հռոմեական 2:11
Որովհետեւ Աստուծոյ մօտ աչառութիւն չ’կայ։

հռոմեական 5:8
Բայց Աստուած յայտնեց իր սէրը դէպի մեզ, որ՝ երբոր մենք դեռ մեղաւոր էինք՝ Քրիստոսը մեզ համար մեռաւ.

հռոմեական 8:31
Ապա ի՞նչ ասենք այս բաների համար. եթէ Աստուած մեր կողմն է՝ ո՞վ է մեզ հակառակ.

հռոմեական 14:1-2
[1] Բայց հաւատքի մէջ տկար լինողին ընդունեցէք առանց կարծիքների վերայ վիճելու։[2] Մէկը հաւատում է՝ թէ ամեն բան կարող է ուտել. բայց տկարը բանջար է ուտում։

Եբրայեցիներ 10:24-25
[24] Եւ զգուշանանք իրար համար՝ դէպի սէր եւ բարի գործեր գրգռելով.[25] Եւ չթողենք մեր իրար հետ ժողովուիլը, ինչպէս ոմանց սովորութիւն է. բայց իրար յորդորենք, եւ այնքան աւելի՝ որքան տեսնում էք որ օրը մօտեցած է։

Ջոն 6:35-37
[35] Յիսուսն էլ նորանց ասեց. Ես եմ կեանքի հացը. ինձ մօտ եկողը չի սովիլ, եւ ինձ հաւատացողը երբէք չի ծարաւիլ։[36] Բայց ես ասեցի ձեզ, թէ տեսաք էլ ինձ, եւ չէք հաւատում։[37] Այն ամենը որ Հայրն ինձ տալիս է, ինձ մօտ կգայ. եւ ինձ մօտ եկողին ես դուրս չեմ հանիլ։

Կողոսացիներ 3:12-14
[12] Ուրեմն հագէք՝ ինչպէս Աստուծոյ ընտրուածներ՝ սուրբեր եւ սիրելիներ ողորմասիրտ գթածութիւն, քաղցրութիւն, խոնարհութիւն, հեզութիւն, երկայնմտութիւն.[13] Իրար համբերելով, եւ իրար ներելով, եթէ մէկը միւսի դէմ տրտունջ ունենայ, ինչպէս Քրիստոսն էլ ձեզ ներեց, այնպէս էլ դուք.[14] Եւ այս ամենի վերայ հագէք սէրը, որ կատարելութեան կապն է։

Մատթեոս 5:38-42
[38] Þér hafið heyrt, að sagt var: ,Auga fyrir auga og tönn fyrir tönn.'[39] En ég segi yður: Rísið ekki gegn þeim, sem gerir yður mein. Nei, slái einhver þig á hægri kinn, þá bjóð honum einnig hina.[40] Og vilji einhver þreyta lög við þig og hafa af þér kyrtil þinn, gef honum eftir yfirhöfnina líka.[41] Og neyði einhver þig með sér eina mílu, þá far með honum tvær.[42] Gef þeim, sem biður þig, og snú ekki baki við þeim, sem vill fá lán hjá þér.

Մատթեոս 25:34-40
[34] Og þá mun konungurinn segja við þá til hægri: ,Komið þér, hinir blessuðu föður míns, og takið að erfð ríkið, sem yður var búið frá grundvöllun heims.[35] Því hungraður var ég, og þér gáfuð mér að eta, þyrstur var ég, og þér gáfuð mér að drekka, gestur var ég, og þér hýstuð mig,[36] nakinn og þér klædduð mig, sjúkur og þér vitjuðuð mín, í fangelsi var ég, og þér komuð til mín.'[37] Þá munu þeir réttlátu segja: ,Herra, hvenær sáum vér þig hungraðan og gáfum þér að eta eða þyrstan og gáfum þér að drekka?[38] Hvenær sáum vér þig gestkominn og hýstum þig, nakinn og klæddum þig?[39] Og hvenær sáum vér þig sjúkan eða í fangelsi og komum til þín?'[40] Konungurinn mun þá svara þeim: ,Sannlega segi ég yður, það allt, sem þér gjörðuð einum minna minnstu bræðra, það hafið þér gjört mér.'

հռոմեական 15:1-7
[1] Skylt er oss, hinum styrku, að bera veikleika hinna óstyrku og hugsa ekki um sjálfa oss.[2] Sérhver af oss hugsi um náungann og það sem honum er gott og til uppbyggingar.[3] Kristur hugsaði ekki um sjálfan sig, heldur eins og ritað er: "Lastyrði þeirra, sem löstuðu þig, lentu á mér."[4] Allt það, sem áður er ritað, er ritað oss til uppfræðingar, til þess að vér fyrir þolgæði og huggun ritninganna héldum von vorri.[5] En Guð, sem veitir þolgæðið og huggunina, gefi yður að vera samhuga að vilja Krists Jesú,[6] til þess að þér allir saman einum munni vegsamið Guð og föður Drottins vors Jesú Krists.[7] Takið því hver annan að yður, eins og Kristur tók yður að sér, Guði til dýrðar.

հռոմեական 14:10-19
[10] En þú, hví dæmir þú bróður þinn? Eða þá þú, hví fyrirlítur þú bróður þinn? Allir munum vér verða að koma fram fyrir dómstól Guðs.[11] Því að ritað er: "Svo sannarlega sem ég lifi, segir Drottinn, fyrir mér skulu öll kné beygja sig og sérhver tunga vegsama Guð."[12] Því skal þá sérhver af oss lúka Guði reikning fyrir sjálfan sig.[13] Dæmum því ekki framar hver annan. Ásetjið yður öllu heldur að verða bróður yðar ekki til ásteytingar eða falls.[14] Ég veit það og er þess fullviss, af því að ég lifi í samfélagi við Drottin Jesú, að ekkert er vanheilagt í sjálfu sér, nema þá þeim, sem heldur eitthvað vanheilagt, honum er það vanheilagt.[15] Ef bróðir þinn hryggist sökum þess, sem þú etur, þá ertu kominn af kærleikans braut. Hrind ekki með mat þínum í glötun þeim manni, sem Kristur dó fyrir.[16] Látið því ekki hið góða, sem þér eigið, verða fyrir lasti.[17] Því að ekki er Guðs ríki matur og drykkur, heldur réttlæti, friður og fögnuður í heilögum anda.[18] Hver sem þjónar Kristi á þann hátt, hann er Guði velþóknanlegur og vel metinn manna á meðal.[19] Keppum þess vegna eftir því, sem til friðarins heyrir og til hinnar sameiginlegu uppbyggingar.

Icelandic Bible 2007
© 2007 Icelandic Bible Society.