A A A A A


Sök

Matteus 1:21
Hon ska få en Son, och du ska låta honom heta Jesus, för han ska rädda sitt folk från deras synder. ”


Matteus 3:6
och när de hade bekänt sina synder döpte han dem i Jordanfloden.


Matteus 5:29
Om ditt högra öga får dig att synda, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre att en del av din kropp förstörs än att hela du kastas i Gehenna.


Matteus 5:30
Och om din högra hand får dig att synda så hugg av den och kasta bort den. Det är bättre att en del av din kropp förstörs än att hela du kommer till Gehenna.


Matteus 9:2
Där kom de till honom med en förlamad man som låg på en bår. Och när Jesus såg deras tro, sa han till den förlamade: ”Var vid gott mod, min son. Dina synder är förlåtna.”


Matteus 9:5
Vilket är lättare, att säga: ’Dina synder är förlåtna’, eller: ’Res dig upp och gå?’ ”


Matteus 9:6
”Men för att ni ska veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden,”  —  nu talade han till den förlamade: ”Res dig upp, ta din bår och gå hem!”


Matteus 9:10
När Jesus senare åt i hans hus, fanns där många tullindrivare och syndare som åt tillsammans med honom och lärjungarna.


Matteus 9:11
Fariseerna var upprörda. ”Hur kan er mästare äta tillsammans med tullindrivare och syndare?” frågade de Jesus lärjungar.


Matteus 9:13
Gå härifrån och försök förstå vad som menas med detta: ’Jag vill hellre ha nåd än slaktoffer.’ Jag har nämligen inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare.”


Matteus 11:19
Men Människosonen har kommit och äter och dricker, och då säger folk: ’Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare! Men vishetens gärningar ger ändå visheten rätt. ’ ”


Matteus 12:31
Därför säger jag er: all synd och hädelse kan förlåtas, utom hädelse mot Anden, den är oförlåtlig.


Matteus 18:15
Men om din nästa har begått en synd mot dig, så gå till honom enskilt och tillrättavisa honom. Lyssnar han då på dig har du vunnit tillbaka din nästa.


Matteus 18:21
Då kom Petrus fram till honom och frågade: ”Herre, hur många gånger måste jag förlåta en människa som syndar mot mig? Räcker det med sju gånger?”


Matteus 26:28
för detta är mitt blod, förbundsblodet, som ska utgjutas för många till syndernas förlåtelse.


Matteus 26:45
Sedan gick han tillbaka till sina lärjungar och sa: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu är stunden inne då Människosonen ska överlämnas i syndarnas händer.


Matteus 27:4
”Jag har syndat”, sa han, ”för jag har förrått en oskyldig människa.” ”Jaha, och vad har det med oss att göra?” svarade de. ”Det är väl ditt problem.”


Markus 1:4
Så trädde Johannes döparen fram i ödemarken och förkunnade omvändelsens dop för syndernas förlåtelse.


Markus 1:5
Människor från hela Judeen och alla i Jerusalem kom ut till honom, och när de hade bekänt sina synder, döpte han dem i Jordanfloden.


Markus 2:5
När Jesus såg deras tro, sa han till den förlamade: ”Min son, dina synder är förlåtna.”


Markus 2:7
”Hur kan han tala på det viset och häda? Vem utom Gud kan förlåta synder?”


Markus 2:9
Vilket är lättare, att säga till den förlamade: ’Dina synder är förlåtna’, eller att säga: ’Res dig upp, ta din bädd och gå?’ ”


Markus 2:10
”Men för att ni ska veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden,” —  nu talade han till den förlamade:


Markus 2:15
När Jesus senare åt i hans hus, fanns där många tullindrivare och syndare som åt tillsammans med honom och hans lärjungar, för många av dem hade också börjat följa Jesus.


Markus 2:16
Då de skriftlärda bland fariseerna såg Jesus i detta sällskap, sa de till hans lärjungar: ”Äter han verkligen med tullindrivare och syndare?”


Markus 2:17
Men Jesus hörde det och sa till dem: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare.”


Markus 3:28
Sannerligen säger jag er: Människor kan få förlåtelse för alla slags synder och hädelser, hur mycket man än hädar.


Markus 3:29
Men den som hädar den heliga Anden kan aldrig i evighet få förlåtelse. Då gör man sig skyldig till en evig synd.”


Markus 8:38
Den som inför dessa trolösa och syndiga människor skäms för mig och för de ord jag talar, honom ska Människosonen skämmas för, när han återvänder i sin Faders härlighet tillsammans med de heliga änglarna.”


Markus 14:41
När han kom tillbaka till dem för tredje gången sa han: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu räcker det! Nu är stunden inne, och Människosonen ska överlämnas i syndarnas händer.


Lukas 1:77
Så ska hans folk veta att räddningen är här med förlåtelse för deras synder.


Lukas 3:3
Han gav sig iväg till trakterna kring Jordanfloden och förkunnade omvändelsens dop för syndernas förlåtelse,


Lukas 5:8
När Simon såg detta, föll han på knä inför Jesus och sa: ”Herre, lämna mig! Jag är en syndare!”


Lukas 5:20
När Jesus såg deras tro, sa han: ”Min vän, dina synder är förlåtna.”


Lukas 5:21
”Vad är det här för en, som hädar?” tänkte de skriftlärda och fariseerna. ”Vem utom Gud kan förlåta synder?”


Lukas 5:23
Vilket är lättare att säga: ’Dina synder är förlåtna’, eller: ’Res dig upp och gå’?


Lukas 5:24
Men för att ni ska veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag till dig”  —  nu talade han till den förlamade: ”Res dig upp, ta din bår och gå hem!”


Lukas 5:30
Fariseerna, och särskilt de skriftlärda bland dem, blev då mycket arga och sa till Jesus lärjungar. ”Hur kan ni äta tillsammans med tullindrivare och syndare?”


Lukas 5:32
Jag har nämligen inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare till omvändelse.”


Lukas 6:32
Om ni bara älskar dem som älskar er, är ni då värda särskilt beröm? Även syndare älskar ju dem som ger dem kärlek.


Lukas 6:33
Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, är det något så märkvärdigt med det? Det gör ju syndare också!


Lukas 6:34
Om ni lånar ut pengar till dem som kan betala tillbaka, är det något man bör tacka er för? Även syndare lånar ju till sina vänner om de får igen pengarna.


Luke 7:34
Men Människosonen har kommit och äter och dricker, och då säger ni: ’Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare!’


Luke 7:37
I staden fanns en kvinna som var en synderska, och hon fick höra att han var där i fariséns hus och åt. Hon gick då dit med en alabasterflaska väldoftande olja.


Luke 7:39
När värden, som var farisé, såg det, tänkte han för sig själv: ”Om den här mannen verkligen var en profet, hade han förstått vad det här är för en slags kvinna som rör vid honom, en synderska.”


Luke 7:47
Därför säger jag dig att hennes många synder är förlåtna, vilket hennes stora kärleksfullhet visar. Men den som har fått litet förlåtet, visar lite kärlek.”


Luke 7:48
Sedan sa han till kvinnan: ”Dina synder är förlåtna.”


Luke 7:49
Då sa de övriga vid bordet till varandra: ”Vem är han som till och med förlåter synder?”


Luke 11:4
och förlåt oss våra synder, för vi förlåter också var och en som står i skuld till oss. Hjälp oss när vi prövas.’ ”


Luke 13:2
Jesus frågade då: ”Tror ni att dessa galileer var större syndare än de andra i Galileen? Var det därför de fick lida?


Luke 13:4
Och hur var det med de arton människor som dog när tornet i Siloa föll över dem? Var de större syndare än alla andra i Jerusalem?


Luke 15:1
Alla tullindrivare och andra syndare kom för att lyssna till Jesus.


Luke 15:2
Detta retade fariseerna och de skriftlärda, som kritiserade Jesus för att han umgicks med syndare, och till och med åt med dem.


Luke 15:7
Jag säger er att på samma sätt kommer man att glädja sig mer i himlen över en enda syndare som vänder om, än över nittionio rättfärdiga som inte behöver vända om.


Luke 15:10
På samma sätt, säger jag er, gläder sig Guds änglar när en enda syndare vänder om.”


Luke 15:18
Jag går hem till min far och säger: Far, jag har syndat mot både himlen och dig.


Luke 15:21
Sonen sa: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte värd att kallas din son längre.’


Luke 17:3
Var på er vakt! Om din medmänniska syndar, så tillrättavisa henne, och förlåt henne om hon ångrar sig.


Luke 17:4
Även om hon syndar mot dig sju gånger om dagen och sju gånger kommer tillbaka och ångrar sig, så ska du förlåta henne.”


Luke 18:13
Men tullindrivaren stod en bit bort och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog händerna mot bröstet och ropade: ’Gud, var nådig mot mig syndare!’


Luke 19:7
Detta retade dem som såg det, och de muttrade: ”Varför ska han gå hem till en sådan syndare?”


Luke 22:37
För jag säger er att de här orden i Skriften ska gå i uppfyllelse genom mig: ’Han räknades som en syndare’. Ja, allt som har förutsagts om mig ska nu slutföras.”


Luke 24:7
att Människosonen måste överlämnas till syndiga människor och korsfästas och uppstå på den tredje dagen?”


Luke 24:47
Och omvändelse och syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.


Romarbrevet 2:12
Alla som syndar utan lag ska också förgås utan lag, och alla som syndar under lagen ska dömas genom lagen.


Romarbrevet 3:7
Någon kanske säger: ”Om min falskhet framhäver Guds trofasthet och ärar honom, varför ska jag dömas som en syndare?”


Romarbrevet 3:9
Så vad har vi nu kommit fram till? Är då vi bättre än andra? Nej, inte alls, för vi har redan visat att alla människor utan undantag är syndare, vare sig de är judar eller greker.


Romarbrevet 3:20
Ingen kan ju någonsin bli rättfärdig inför Gud genom laggärningar. Nej, lagen kan bara ge insikt om synd.


Romarbrevet 3:23
Alla har ju syndat och gått miste om härligheten från Gud.


Romarbrevet 3:25
Gud lät honom, hans blod, offras till försoning för dem som tror. Han ville genom detta visa sin rättfärdighet, eftersom han tidigare hade låtit straffet vänta för de begångna synderna.


Romarbrevet 4:7
”Lyckliga är de som har fått sina överträdelser förlåtna och har fått sina synder utplånade.


Romarbrevet 4:8
Lycklig är den som Herren inte tillräknar synd.”


Romarbrevet 4:25
Han utlämnades ju till att dö för våra synder och uppväcktes igen för att vi skulle bli rättfärdiga.


Romarbrevet 5:8
Men Gud bevisade hur mycket han älskade oss genom att Kristus dog för oss medan vi fortfarande var syndare.


Romarbrevet 5:12
Genom en enda människa, Adam, kom synden in i världen, och genom synden döden, och så dör alla människor, eftersom alla har syndat.


Romarbrevet 5:13
Synden fanns i världen före lagen men räknas inte när det inte finns någon lag.


Romarbrevet 5:14
Döden härskade dock över alla människor som levde i tidsperioden mellan Adam och Mose, även över dem som inte hade syndat genom en överträdelse som Adam, han som var en förebild för honom som skulle komma.


Romarbrevet 5:16
Det är också stor skillnad mellan följderna av denne ende mans synd och Guds gåva. En enda mans synd ledde till en fällande dom, medan gåvan som följde efter mångas överträdelser ledde till frikännande.


Romarbrevet 5:19
Genom att en enda människa var olydig blev alla syndare, men på samma sätt ska alla genom en enda människas lydnad bli rättfärdiga.


Romarbrevet 5:20
Lagen kom in för att överträdelsen skulle bli större. Men där synden blev större, där ökade nåden desto mer,


Romarbrevet 5:21
för att, så som synden härskade och förde till döden, så skulle nu nåden härska genom rättfärdigheten och genom Jesus Kristus, vår Herre, leda till evigt liv.


Romarbrevet 6:1
Vad innebär då detta? Ska vi fortsätta att synda, så att nåden kan öka?


Romarbrevet 6:2
Nej, självklart inte! Vi har ju dött bort från synden. Hur skulle vi då kunna fortsätta att leva i den?


Romarbrevet 6:6
Vi vet att vårt gamla jag korsfästes tillsammans med honom, för att den syndiga kroppen skulle förlora sin makt. Därför är vi inte längre slavar under synden.


Romarbrevet 6:7
Den som är död är ju befriad från synden.


Romarbrevet 6:10
Han dog bort från synden, en gång för alla, och nu när han lever, lever han för Gud.


Romarbrevet 6:11
På samma sätt ska också ni betrakta er själva som döda för synden och levande för Gud i Kristus Jesus.


Romarbrevet 6:12
Låt alltså inte synden få makt över era dödliga kroppar, så att ni ger efter för kroppens begär.


Romarbrevet 6:14
Synden ska inte längre styra er, för ni står ju inte under lagen utan under nåden.


Romarbrevet 6:15
Vad innebär då detta? Ska vi synda, eftersom vi inte är under lagen utan under nåden? Nej, naturligtvis inte!


Romarbrevet 6:16
Inser ni inte att om ni väljer att bli slavar under någon och lyda honom, så är ni slavar under den som ni lyder, antingen under synden som leder till död, eller under en lydnad som leder till rättfärdighet?


Romarbrevet 6:17
Men Gud vare tack! Ni som en gång var slavar under synden valde att av hela hjärtat lyda den undervisning som ni har fått.


Romarbrevet 6:18
Nu är ni fria från synden och har blivit slavar för rättfärdigheten  —


Romarbrevet 6:20
När ni var slavar under synden var ni fria från rättfärdigheten.


Romarbrevet 6:22
Men nu har ni blivit fria från synden och är Guds slavar, och resultatet blir att ni skördar helighet och till slut får evigt liv.


Romarbrevet 6:23
Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.


Romarbrevet 7:5
Så länge vi levde på vanligt mänskligt sätt, väckte lagen i oss syndiga begär som verkade i våra kroppar, så att vi bar frukt åt döden.


Romarbrevet 7:7
Vad betyder då detta? Att lagen är synd? Nej, naturligtvis inte! Men det var genom lagen som jag lärde känna vad synd är. Jag skulle inte ha vetat vad det innebär att ha begär till något, om inte lagen hade sagt: ”Du ska inte ha begär.”


Romarbrevet 7:8
Synden utnyttjade budordet och väckte allehanda begär inom mig. Om lagen inte finns, är synden död.


Romarbrevet 7:9
Det fanns en tid i mitt liv då jag levde utan lag, men när budordet kom, vaknade synden genast till liv,


Romarbrevet 7:11
Synden passade på och utnyttjade budordet, lurade mig och dödade mig.


Romarbrevet 7:13
Var det då det goda som ledde till att jag måste dö? Nej, naturligtvis inte! Det var synden som utnyttjade det goda för att få mig att dö, för att den skulle avslöjas som synd och att synden genom budordet skulle visa sin fruktansvärda syndfullhet.


Romarbrevet 7:14
Vi vet alltså att lagen är andlig. Men jag är köttslig, såld till slav under synden.


Romarbrevet 7:17
Då är det med andra ord inte jag som gör det, utan synden som bor i mig.


Romarbrevet 7:18
Jag vet att det i mig själv, det vill säga i min syndiga natur, inte finns något gott. Jag vill göra det som är gott, men jag klarar det inte.


Romarbrevet 7:20
Så om jag nu ständigt handlar fel, är det alltså inte jag som gör det, utan synden som bor i mig.


Romarbrevet 7:23
men en annan lag som jag ser inom mig styr min kropp och krigar mot lagen i mitt förnuft och gör mig till fånge för syndens lag i mina lemmar.


Romarbrevet 7:25
Jag tackar Gud: genom Jesus Kristus, vår Herre. Med mitt förnuft tjänar jag alltså Guds lag, medan jag i min mänskliga natur är slav under syndens lag.


Romarbrevet 8:2
För Andens lag, som ger liv genom Kristus Jesus, har ju gjort oss fria ifrån syndens och dödens lag.


Romarbrevet 8:3
Lagen, försvagad som den var på grund av den syndiga naturen, kunde inte göra det som Gud gjorde genom att sända sin egen Son i en syndig människas gestalt, som ett syndoffer. Så dömde han synden i hans kropp.


Romarbrevet 8:10
Om Kristus bor i er är kroppen död på grund av synden, men Anden ger liv på grund av rättfärdigheten.


Romarbrevet 11:27
Och detta är det förbund jag ingår med dem: jag ska ta bort deras synder.”


Romarbrevet 14:23
Men den som tvivlar och ändå äter, blir dömd, eftersom han inte handlar i tro. Allt som inte är av tro är synd.


1 Korinthierbrevet 6:18
Håll er därför borta från all sexuell omoral. All annan synd som en människa begår sker utanför kroppen, men den som ägnar sig åt sexuell omoral syndar mot sin egen kropp.


1 Korinthierbrevet 7:28
Om du ändå gifter dig så är det ingen synd, och om en ogift kvinna gifter sig är det inte heller någon synd. Men de som gifter sig kommer att drabbas av många svårigheter här i livet, som jag önskar att ni slapp gå igenom.


1 Korinthierbrevet 7:36
Om någon tror att han handlar orätt mot den vuxna flicka han är trolovad med och vill gifta sig, då bör han gifta sig. Han syndar inte, utan de kan gifta sig.


1 Korinthierbrevet 8:12
När ni på det sättet syndar mot era trossyskon och lurar dem att gå emot sina egna osäkra samveten, syndar ni mot Kristus själv.


1 Korinthierbrevet 11:27
Den som äter Herrens bröd och dricker från hans bägare på ett ovärdigt sätt, syndar mot Herrens kropp och blod.


1 Korinthierbrevet 15:3
Kärnan i det budskap som jag gav vidare till er, och som jag själv hade tagit emot, var följande: Kristus dog för våra synder, i enlighet med Skrifterna.


1 Korinthierbrevet 15:17
Men om Kristus aldrig uppstod från de döda, då är er tro meningslös, och ni är fortfarande kvar i era synder.


1 Korinthierbrevet 15:19
Om vårt hopp till Kristus bara gäller livet här, då är det verkligen mer synd om oss än om någon annan.


1 Korinthierbrevet 15:34
Börja därför tänka klart igen, och sluta upp med att synda. Några av er verkar ju fullständigt sakna kunskap om Gud. Ni borde skämmas, säger jag!


1 Korinthierbrevet 15:56
Dödens udd är synden, och synden får sin kraft från lagen.


2 Korinthierbrevet 5:21
Den som inte visste vad synd var gjorde Gud till synd för vår skull, för att vi genom honom skulle få Guds rättfärdighet.


2 Korinthierbrevet 11:7
Var det en synd jag begick i och med att jag ödmjukade mig för att ni skulle upphöjas och förkunnade Guds evangelium än för er utan ersättning?


2 Korinthierbrevet 13:2
Vid mitt andra besök varnade jag, och varnar nu igen när jag är frånvarande, både dem som har syndat och alla andra: när jag kommer till er ska jag inte skona någon.


Galatians 1:4
som offrade sig för våra synder för att rädda oss från den här onda tidsåldern, så som vår Gud och Fader ville.


Galatians 2:15
Vi är födda judar, inte hedniska syndare.


Galatians 2:17
Om vi som ville bli rättfärdiga genom Kristus visades vara syndare, skulle det betyda att Kristus är tjänare för synden? Naturligtvis inte!


Galatians 3:22
Men nu har Skriften inneslutit allt under synden. Därför ges det utlovade genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror.


Kolosserbrevet 1:14
Genom Sonen har vi köpts fria och fått förlåtelse för våra synder.


Colossians 2:11
I honom har ni också blivit omskurna, men inte så som människor gör det, utan genom Kristus omskärelse, det vill säga: ert gamla jag, som styrdes av synden, skars bort


1 Timotheosbrevet 1:9
Vi vet ju att den inte finns till för de rättfärdiga, utan för dem som struntar i den och bryter mot den, för ogudaktiga och syndiga människor, för oheliga och gudlösa, för sådana som slår sin far och mor, för mördare,


1 Timotheosbrevet 1:15
Detta budskap är tillförlitligt och i sin helhet värt att ta emot. Kristus Jesus kom ju hit till världen för att rädda syndare, och bland dem är jag den störste.


1 Timotheosbrevet 5:20
Men de som syndar ska tillrättavisas inför alla, så att också de andra blir varnade.


1 Timotheosbrevet 5:22
Tänk efter ordentligt innan du lägger händerna på någon, och gör dig inte medskyldig till någons synder. Håll dig själv ren.


1 Timotheosbrevet 5:24
Vissa människor syndar helt öppet, och de får sin dom i förväg. Men andras synder avslöjas långt senare.


2 Timotheosbrevet 3:6
Dit hör också de som lurar sig in i hemmen och skaffar sig inflytande över lättledda kvinnor som plågas av sina synder och drivs av alla möjliga impulser.


Titusbrevet 3:11
Du vet ju då att han har irrat sig bort och är en syndare som redan har dömt sig själv.


Hebreerbrevet 1:3
Sonen utstrålar Guds egen härlighet. Han är avbilden av hans väsen, och han bär upp allting med sitt mäktiga ord. När han hade utfört syndareningen, satte han sig ner på Majestätets högra sida i höjden.


Hebreerbrevet 2:17
Därför måste han på alla sätt bli lik sina syskon, så att han kunde bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och försona folkets synder.


Hebreerbrevet 3:13
Uppmuntra varandra varje dag, så länge det heter idag, så att ingen av er förhärdas av syndens lockelser.


Hebreerbrevet 3:17
Och vilka var det som Gud sedan var förbittrad på under fyrtio år? Jo, det var samma människor som syndade och blev liggande döda i öknen.


Hebreerbrevet 4:15
Vi har inte en överstepräst som inte förstår våra svagheter, utan en som själv har blivit prövad på alla sätt precis som vi, men utan synd.


Hebreerbrevet 5:1
Varje överstepräst utses bland människor och har i uppdrag att representera andra människor inför Gud. Han bär fram gåvor och offer för människors synder.


Hebreerbrevet 5:3
och måste därför bära fram syndoffer både för sig själv och för folket.


Hebreerbrevet 7:26
Jesus är just en sådan överstepräst som vi behövde, en som är helig, oskyldig, utan fläck, skild från syndare och upphöjd över himlarna.


Hebreerbrevet 7:27
Han behöver inte som de andra översteprästerna varje dag först offra för sina egna synder och sedan för folkets. Nej, det gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv.


Hebreerbrevet 8:12
För jag ska förlåta dem deras ondska, och jag ska aldrig mer komma ihåg deras synder.”


Hebreerbrevet 9:7
Men i det innersta rummet fick bara översteprästen gå in, en gång om året, och då alltid med blod, som han offrade för sina egna och folkets synder som de hade begått i sin tanklöshet.


Hebreerbrevet 9:26
Nej, då hade ju Kristus behövt lida gång på gång ända sedan världens skapelse. Men nu kom han vid tidsåldrarnas slut för att en gång för alla offra sig själv och därmed utplåna synden.


Hebreerbrevet 9:28
Därför offrades Kristus bara en gång, för att ta bort mångas synder. Men han ska uppenbara sig en andra gång, fast inte för syndens skull, utan för att rädda dem som väntar på honom.


Hebreerbrevet 10:2
I så fall skulle man ju ha slutat att offra, eftersom de som offrar en gång för alla skulle ha blivit renade och inte längre haft några synder på sitt samvete.


Hebreerbrevet 10:3
Men nu fortsätter i stället dessa offer att år efter år påminna om synderna.


Hebreerbrevet 10:4
Blod från tjurar och getter kan ju aldrig ta bort synder.


Hebreerbrevet 10:6
Brännoffer och syndoffer gladde dig inte.


Hebreerbrevet 10:8
För det första säger han: ”Offer och gåvor och brännoffer och syndoffer önskade du inte, och de gladde dig inte”, fastän lagen förutsätter att de bärs fram.


Hebreerbrevet 10:11
Varje präst tjänstgör dag efter dag och bär fram samma offer som aldrig kan ta bort några synder.


Hebreerbrevet 10:12
Men Jesus bar fram ett enda offer för synden för alla tider och har sedan satt sig ner på Guds högra sida,


Hebreerbrevet 10:17
Sedan tillägger han: ”Jag ska aldrig mer komma ihåg deras synder och överträdelser.”


Hebreerbrevet 10:18
Så när synderna nu har blivit förlåtna, behövs det ju inga fler offer.


Hebreerbrevet 10:26
Om vi med vett och vilja fortsätter att synda efter att vi har lärt känna sanningen, då finns det inte längre något offer för synderna.


Hebreerbrevet 11:25
Han valde att lida tillsammans med Guds folk, i stället för att under en kort tid njuta av synden.


Hebreerbrevet 12:1
När vi nu har en sådan sky av vittnen runt omkring, låt oss kasta av allt som hindrar, all synd som vill gripa tag i oss, och med uthållighet springa mot målet.


Hebreerbrevet 12:3
Tänk på honom som själv fick stå ut med så mycket fiendskap från syndiga människor. Då ska ni inte tröttna och ge upp.


Hebreerbrevet 12:4
Ännu har ni ju inte låtit ert blod flöda i kampen mot synden.


Hebreerbrevet 13:11
Översteprästen bär in blodet av de slaktade djuren i helgedomen som syndoffer, och djurens kroppar bränns utanför lägret.


Jakobsbrevet 1:15
När begäret blir befruktat, föder det synd. Synden blir sedan fullvuxen och föder död.


Jakobsbrevet 2:9
Om ni favoriserar människor, så syndar ni och är enligt lagen skyldiga till att ha brutit mot den.


Jakobsbrevet 4:8
Håll er nära Gud, så ska han hålla sig nära er. Rengör era händer, ni syndare. Rena era hjärtan, ni kluvna.


Jakobsbrevet 4:17
Den som vet om det goda han borde göra men inte gör det, han syndar.


Jakobsbrevet 5:15
Deras bön, som bes i tro, ska göra den sjuke frisk, och Herren ska resa upp honom. Och om den sjuke har syndat ska han bli förlåten.


Jakobsbrevet 5:16
Bekänn därför era synder för varandra och be för varandra, så att ni kan bli botade. Den rättfärdiges bön har stor verkan.


Jakobsbrevet 5:20
så ska ni veta att den som lyckas föra en syndare tillbaka från hans villoväg, han räddar den personen från döden och gör så att många synder blir förlåtna.


1 Petrusbrevet 2:22
”Han som aldrig hade begått någon synd och aldrig hade ljugit.”


1 Petrusbrevet 2:24
Han bar våra synder i sin egen kropp på korset, för att vi skulle dö bort från synden och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår har ni blivit helade.


1 Petrusbrevet 3:18
Kristus själv led ju för synderna, en gång för alla. En rättfärdig dog för de orättfärdiga, för att föra oss till Gud. Hans kropp blev dödad, men i Anden blev han levande igen,


1 Petrusbrevet 4:1
Då nu Kristus har lidit med sin kropp, ska också ni beväpna er med samma sätt att tänka. Den som har lidit med sin kropp har nämligen slutat synda,


1 Petrusbrevet 4:8
Och viktigast av allt är att ni älskar varandra helhjärtat, för kärleken skyler över många synder.


1 Petrusbrevet 4:18
Och: ”Om den rättfärdige med knapp nöd blir räddad, hur ska det då gå för den ogudaktige och syndaren?”


2 Petrusbrevet 1:9
Men den som saknar dem är blind och närsynt och har glömt att han blivit renad från sina tidigare synder.


2 Petrusbrevet 2:4
Gud skonade ju inte de änglar som syndade, utan kastade ner dem i den mörka avgrunden, där de nu sitter fängslade i väntan på domen.


2 Petrusbrevet 2:14
De begår äktenskapsbrott med ögonen, och de får aldrig nog av synden. De förleder instabila individer och är vältränade i girighet, dessa förbannade,


1 Johannesbrevet 1:7
Men om vi lever i ljuset, på samma sätt som han är ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och Jesus, hans Sons blod renar oss från all synd.


1 Johannesbrevet 1:8
Om vi säger att vi är utan synd lurar vi bara oss själva, och sanningen finns inte i oss.


1 Johannesbrevet 1:9
Men om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.


1 Johannesbrevet 1:10
Om vi påstår att vi inte har syndat så gör vi honom till en lögnare, och hans ord finns inte i oss.


1 Johannesbrevet 2:1
Mina barn, jag skriver detta till er för att ni inte ska synda. Men om någon syndar så finns det en som försvarar oss inför Fadern, Jesus Kristus, som är rättfärdig.


1 Johannesbrevet 2:2
Han är försoningsoffret för våra synder, och inte bara för våra utan hela världens.


1 Johannesbrevet 2:12
Jag skriver till er, mina barn: era synder har blivit förlåtna för hans namns skull.


1 Johannesbrevet 3:4
Var och en som syndar bryter mot lagen, för synd är laglöshet.


1 Johannesbrevet 3:5
Men ni vet att han uppenbarade sig för att ta bort synderna, och att det inte finns någon synd i honom.


1 Johannesbrevet 3:6
Den som förblir i honom lever inte i synd. Den som fortsätter att synda har aldrig sett honom och känner honom inte.


1 Johannesbrevet 3:8
Och den som lever i synd är djävulens barn, för djävulen har syndat ända från början. Men Guds Son uppenbarade sig för att göra slut på djävulens verk.


1 Johannesbrevet 3:9
Den som är född av Gud lever inte i synd, för Guds säd förblir i honom. Han kan inte fortsätta att synda eftersom han är född av Gud.


1 Johannesbrevet 4:10
Detta är kärleken, inte att vi älskade Gud utan att han älskade oss och sände sin son som försoningsoffer för våra synder.


1 Johannesbrevet 5:16
Om någon ser en annan troende begå en synd som inte leder till döden så ska han be, och Gud ska ge den personen liv, åt dem som inte begår en dödssynd. Det finns synd som leder till döden, och jag säger inte att man ska be för dem som begår sådana synder.


1 Johannesbrevet 5:17
All orättfärdighet är synd, men alla synder leder inte till döden.


1 Johannesbrevet 5:18
Vi vet att ingen som är född av Gud fortsätter att synda, för han som är född av Gud skyddar dem, och den Onde kan inte röra dem.


Judasbrevet 1:15
för att döma alla människor och överbevisa var och en om alla ogudaktiga handlingar de har begått i deras ogudaktighet och om alla dristiga ord som ogudaktiga syndare har talat mot honom.”


Uppenbarelseboken 1:5
och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda, härskaren över jordens kungar. Han älskar oss och har befriat oss från våra synder genom sitt blod.


Uppenbarelseboken 18:4
Sedan hörde jag en annan röst från himlen säga: ”Gå bort från henne, mitt folk, så att ni inte gör er delaktiga i hennes synder och drabbas av samma plågor som hon.


Uppenbarelseboken 18:5
För hennes synder har staplats på varandra och når ända upp till himlen, och Gud har inte glömt bort det onda hon har gjort.


Swedish Bible (NUB) 2015
Copyright © 2015 av Biblica, Inc.®