A A A A A


Sök

Matteus 1:7
Salomo till Rehabeam, Rehabeam till Avia, Avia till Asa,


Matteus 1:12
Efter bortförandet till Babylon: Jekonias, far till Shealtiel, Shealtiel till Serubbabel,


Matteus 1:13
Serubbabel till Avihud, Avihud till Eljakim, Eljakim till Asor,


Matteus 1:23
”Jungfrun ska bli med barn och föda en Son, och man ska ge honom namnet Immanuel”. (Det betyder: Gud med oss).


Matteus 1:24
När Josef vaknade gjorde han som ängeln hade befallt och gifte sig med Maria,


Matteus 2:1
Jesus föddes i Betlehem i Judeen under kung Herodes regeringstid. Då kom några österländska stjärntydare till Jerusalem


Matteus 2:5
”I Betlehem i Judeen”, svarade de, ”för så här skrev profeten:


Matteus 2:6
’Du Betlehem i Judas land, du är inte den mest oansenlige bland Judas furstar, för en härskare ska komma från dig, en som blir en herde för mitt folk Israel. ’ ”


Matteus 2:8
”Res till Betlehem och leta efter barnet”, sa han till dem. ”Och när ni har hittat det, kom då tillbaka och tala om det för mig, så att jag också kan resa dit och hylla det.”


Matteus 2:16
Herodes blev rasande när han förstod att stjärntydarna hade lurat honom. Han gav order om att döda alla pojkar som var två år eller yngre, både i Betlehem och dess omgivning, med den tidsangivelse som utgångspunkt som han fått reda på av stjärntydarna.


Matteus 3:6
och när de hade bekänt sina synder döpte han dem i Jordanfloden.


Matteus 3:14
men Johannes ville inte döpa honom. Han sa: ”Det kan inte vara rätt. Jag behöver bli döpt av dig.”


Matteus 3:15
Men Jesus svarade: ”Gör det ändå, för vi behöver uppfylla all rättfärdighet.” Då döpte Johannes honom.


Matteus 4:6
och sa: ”Kasta dig ner, om du nu är Guds Son! Det står ju skrivet: ’Han ger sina änglar befallning om dig. Med sina händer ska de bära dig, så att du inte stöter din fot mot någon sten. ’ ”


Matteus 4:8
Därefter tog djävulen med honom upp till toppen av ett mycket högt berg och lät honom se alla riken i världen och deras härlighet.


Matteus 4:9
”Allt detta ska jag ge dig”, sa han, ”om du bara faller ner och tillber mig.”


Matteus 4:10
”Försvinn, Satan”, svarade Jesus honom. ”Det står ju skrivet: ’Det är Herren, din Gud, du ska tillbe, och bara honom du ska tjäna. ’ ”


Matteus 4:11
Då lät djävulen honom vara, och änglar kom till Jesus för att betjäna honom.


Matteus 4:21
När han gick vidare fick han se två andra bröder, Jakob och Johannes, sitta i en båt tillsammans med sin far Sebedaios och göra i ordning sina nät. Han kallade på dem också, och


Matteus 4:24
Ryktet om honom spreds över hela Syrien, och man förde till honom alla slags sjuka och plågade, besatta av onda andar, sådana som led av krampanfall eller var förlamade, och han botade dem.


Matteus 5:1
En dag när Jesus såg folkmassorna gick han upp på ett berg och satte sig ner. Hans lärjungar kom till honom,


Matteus 5:14
Ni är det ljus som lyser upp världen. En stad uppe på ett berg kan inte gömmas.


Matteus 5:26
Sannerligen säger jag dig: du slipper inte därifrån förrän du betalt det sista öret.


Matteus 5:28
Men jag säger: den som ser på en kvinna med begär i blicken har redan varit otrogen med henne i sitt hjärta.


Matteus 5:41
Befaller någon dig att gå med honom en mil, så gå två.


Matteus 5:42
Ge till den som ber dig och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig.


Matteus 5:44
Men jag säger er: älska era fiender, be för dem som förföljer er.


Matteus 6:2
När du ger en gåva till en nödlidande, ropa då inte ut det till andra. Var inte som hycklarna som basunerar ut sina goda gärningar i synagogorna och på gatorna för att få beröm! Sannerligen säger jag er att de redan har fått ut sin lön.


Matteus 6:4
Ge din hjälp i det fördolda. Då kommer din Fader, som ser allt, att belöna dig.


Matteus 6:5
När ni ber, ska ni inte visa upp er för andra som hycklarna gör. De älskar att be offentligt i gathörnen och i synagogorna där alla kan se dem. Sannerligen säger jag er att de redan har fått ut sin lön.


Matteus 6:6
Nej, när du ber, gå då istället in i ditt rum och stäng dörren om dig. Låt din bön vara en hemlighet mellan dig och din Fader i himlen. Han vet allt och ska belöna dig.


Matteus 6:7
Rabbla inte upp tomma ord, som hedningarna gör. De tror att bönen har större chans att bli besvarad om de använder många ord.


Matteus 6:8
Var inte som de, för er Fader vet vad ni behöver, innan ni ens ber honom om det.


Matteus 6:9
Be istället så här: Vår Fader i himlen, låt ditt namn bli helgat.


Matteus 6:11
Ge oss idag den mat vi behöver,


Matteus 6:18
Låt fastan vara en hemlighet mellan dig och din Fader i himlen. Han vet allt och ska belöna dig.


Matteus 6:27
Vem av er kan med sina bekymmer förlänga sitt liv med en enda timma?


Matteus 6:28
Och varför oroar ni er för kläder? Lägg märke till liljorna på ängen hur de växer! De arbetar inte och spinner inte.


Matteus 6:32
För sådant jagar all världens folk efter. Er Fader i himlen vet att ni behöver allt detta.


Matteus 6:34
Oroa er alltså inte för morgondagen, utan lös problemen den dag de dyker upp. En dags bekymmer räcker mer än väl.


Matteus 7:7
Be, så ska ni få. Sök, så ska ni finna. Knacka på och dörren ska öppnas.


Matteus 7:8
För den som ber, han får, och den som söker, han finner. Och för var och en som knackar på ska dörren öppnas.


Matteus 7:9
Du som är förälder, inte ger du väl ditt barn en sten när det ber om bröd,


Matteus 7:10
eller en orm när det ber om en fisk?


Matteus 7:11
Om nu ni, som är onda, har förstånd att ge goda gåvor till era barn, skulle då inte er Fader i himlen ge goda gåvor till dem som ber honom?


Matteus 7:24
Den som hör min undervisning och handlar efter den är klok. Han liknar en man som byggde sitt hus på berggrunden.


Matteus 7:25
Det blev skyfall och översvämning, och stormvindarna blåste med våldsam kraft mot huset, men det rasade inte eftersom det var byggt på berggrund.


Matteus 8:1
När Jesus sedan gick ner från berget följde massor av människor efter honom.


Matteus 8:4
Men Jesus sa till honom: ”Berätta inte detta för någon, utan gå och visa upp dig för prästen. Ta också med dig det offer som Mose har bestämt, till ett vittnesbörd för dem.”


Matteus 8:14
När Jesus sedan kom hem till Petrus fick han se att Petrus svärmor låg till sängs med hög feber.


Matteus 8:15
Han tog henne i handen, och febern lämnade henne. Hon steg upp och började betjäna honom.


Matteus 8:16
På kvällen förde man många besatta människor till Jesus, och han drev ut de onda andarna genom att bara tala till dem. Han botade också alla de sjuka.


Matteus 8:18
När Jesus såg att det samlades mer och mer folk befallde han att de skulle åka över till andra sidan sjön.


Matteus 8:21
En annan av hans lärjungar sa: ”Låt mig först gå hem och begrava min far.”


Matteus 8:22
Då svarade Jesus honom: ”Följ mig och låt de döda begrava sina döda.”


Matteus 8:28
När Jesus hade kommit över till andra sidan sjön, till gadarenernas område, kom två män som var besatta av onda andar emot honom från gravplatsen och var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram den vägen.


Matteus 8:30
Samtidigt gick en stor svinhjord och betade inte långt därifrån,


Matteus 8:32
Jesus sa: ”Som ni vill, ge er iväg!” Och genast lämnade de onda andarna männen och for in i svinen, och hela hjorden rusade utför bergssluttningen och drunknade i sjön.


Matteus 8:33
Herdarna som vaktat svinen sprang till staden och berättade alltihop, även det som hänt med de besatta.


Matteus 9:12
Men Jesus hörde det och sa: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.


Matteus 9:30
Och plötsligt kunde de se. Jesus varnade dem sedan strängt för att berätta detta för någon,


Matteus 9:32
När de båda männen var på väg ut, kom man till Jesus med en besatt man som inte kunde tala.


Matteus 9:37
”Skörden är stor, men arbetarna är få”, sa han till sina lärjungar.


Matteus 9:38
”Be därför skördens Herre att han skickar ut fler arbetare på fälten.”


Matteus 10:2
Här är namnen på dessa tolv apostlar: Simon, som kallas Petrus, hans bror Andreas, Sebedaios söner Jakob och Johannes,


Matteus 10:5
Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: ”Gå inte till andra folk eller till någon samarisk stad,


Matteus 10:10
och packa ingen väska för vandringen. Ta inte med extra skjortor eller skor och inte heller någon vandringsstav, för arbetaren är värd sin mat.


Matteus 10:13
och om de är värda att få del av er frid, ska de få den. Men om inte, får ni själva behålla den frid ni önskade dem.


Matteus 10:19
Men när ni ställs inför domstolen behöver ni inte oroa er för hur eller vad ni ska säga, för ni ska få de rätta orden just när ni behöver dem.


Matteus 10:25
Och en lärjunge får acceptera att det går med honom som med hans lärare, och tjänaren får acceptera att det går med honom som med hans herre. Om nu husets herre har kallats Beelsebul, kommer man naturligtvis att säga samma sak om dem som är medlemmar i hans hushåll.


Matteus 10:32
Om någon bekänner mig inför människorna, ska jag inför min Fader i himlen bekänna honom.


Matteus 10:41
Om någon tar emot en profet, därför att han är en profet, så får han samma lön som profeten. Och om någon tar emot en rättfärdig, därför att det är en rättfärdig, får han samma belöning som den människan.


Matteus 11:4
Jesus svarade dem: ”Gå tillbaka till Johannes och berätta för honom vad ni har hört och sett:


Matteus 11:10
Han är den som det står skrivet om: ’Se! Jag ska sända min budbärare före dig, och han ska bereda vägen för dig.’


Matteus 11:18
Johannes döparen kom och går ofta utan mat och dricker inte vin, och då säger man: ’Han är besatt av en ond ande.’


Matteus 11:21
”Ve dig, Korasin, och ve dig, Betsaida! För om de under som gjorts hos er hade gjorts i Tyros och Sidon, hade de för länge sedan omvänt sig i säck och aska.


Matteus 11:26
Ja, Fader, så har du bestämt.


Matteus 11:30
Mitt ok är behagligt och min börda är lätt.”


Matteus 12:22
Sedan förde man till honom en besatt man som var både blind och stum. Och Jesus botade honom, så att han kunde tala och se.


Matteus 12:24
Men när fariseerna fick höra det, sa de: ”Han driver säkert ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas härskare.”


Matteus 12:26
Om nu Satan driver ut Satan, då är han ju kluven och strider mot sig själv. Då kan väl inte hans rike bestå?


Matteus 12:27
Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, med vilken kraft driver då era egna anhängare ut dem? De ska därför bli era domare.


Matteus 13:3
Han berättade för dem många liknelser: ”En lantbrukare gick ut på sin åker för att så.


Matteus 13:10
Jesus lärjungar kom senare fram till honom och frågade: ”Varför berättar du liknelser för folket?”


Matteus 13:13
Det är därför jag berättar de här liknelserna, ’så att de ska se och höra, men ändå inte se, höra och förstå.’


Matteus 13:21
men som saknar rot inom sig och bara består en kort tid. När sedan lidanden eller förföljelser kommer på grund av ordet, faller han genast bort.


Matteus 13:22
Sådden bland tistlar är den som hör ordet men låter världsliga bekymmer och rikedomens lockelser kväva det, så att det blir fruktlöst.


Matteus 13:24
Jesus berättade en annan liknelse för folket: ”Himmelriket är likt en man som sådde god säd i en åker.


Matteus 13:27
Då gick tjänarna och berättade för mannen: ’Herre, det är ogräs på åkern där du ju sådde den goda säden! Var kom det ifrån?’


Matteus 13:31
Han berättade en annan liknelse för dem: ”Himmelriket är som när en man sår ett senapsfrö i en åker.


Matteus 13:33
Han berättade också en annan liknelse: ”Himmelriket är som när en kvinna blandar in surdeg i tre mått mjöl, så att hela degen blir syrad.”


Matteus 13:34
Allt detta berättade Jesus för folket genom att använda liknelser. Han talade aldrig till dem utan en liknelse,


Matteus 13:52
Då sa han: ”Det betyder att varje skriftlärd som blivit himmelrikets lärjunge är som en husbonde som ur sitt förråd kan ta fram både av det nya och det gamla.”


Matteus 13:53
När Jesus hade berättat alla dessa liknelser, lämnade han platsen.


Matteus 14:1
Efter ett tag fick tetrarken Herodes höra vad man berättade om Jesus,


Matteus 14:7
att han svor att ge henne vad hon än begärde.


Matteus 14:12
Efteråt kom Johannes lärjungar och hämtade kroppen och begravde den. Sedan gick de till Jesus och berättade vad som hade hänt.


Matteus 14:16
Men Jesus svarade: ”Det behövs inte. Ge dem mat, ni själva!”


Matteus 14:23
Och sedan han gjort det, gick han upp på ett berg för att be. Där var han sedan ensam när det blev kväll.


Matteus 15:6
då behöver han inte respektera sina föräldrar. Så ogiltigförklarar ni Guds ord genom era egna traditioner.


Matteus 15:9
Deras tillbedjan är värdelös, för de lär bara ut människobud. ’ ”


Matteus 15:22
En kanaaneisk kvinna från trakten kom då till honom och ropade: ”Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är besatt av en ond ande och den plågar henne ständigt.”


Matteus 15:28
”Kvinna”, sa Jesus till henne, ”din tro är stark. Du ska få det du ber om.” Och i samma stund blev hennes dotter botad.


Matteus 15:29
Jesus återvände nu till Galileiska sjön och gick upp på ett berg och satte sig där.


Matteus 16:18
Jag säger dig att du är Petrus, och på den klippan ska jag bygga min församling. Inte ens dödsrikets portar ska kunna besegra den.


Matteus 16:20
Sedan förbjöd han sina lärjungar att berätta för någon att han var Messias.


Matteus 17:1
Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes till ett högt berg, där de kunde vara för sig själva.


Matteus 17:9
På väg ner från berget befallde Jesus dem: ”Berätta inte för någon om det ni har sett, förrän Människosonen har uppstått från de döda.”


Matteus 17:12
Jag säger er, att Elia redan har kommit, men ingen kände igen honom, och de behandlade honom som de ville. På samma sätt ska de också låta Människosonen få lida.”


Matteus 17:20
”Därför att ni har så liten tro”, svarade Jesus. ”Sannerligen säger jag er: om ni hade tro som ett senapsfrö, kunde ni säga till det här berget: ’Flytta dig dit bort!’ och det skulle göra det. Inget skulle vara omöjligt för er.”


Matteus 17:23
och de kommer att döda honom. Men på den tredje dagen ska han uppstå från de döda.” Då blev hans lärjungar bedrövade.


Matteus 17:24
När de återvänt till Kafarnaum, kom de män som tog upp tempelskatten fram till Petrus och frågade: ”Betalar inte er mästare någon tempelskatt?”


Matteus 17:27
”Men vi ska inte ge dem något att anklaga oss för, så gå ner till stranden och kasta ut en metkrok och öppna munnen på den första fisk du får. Då kommer du att hitta ett silvermynt, som räcker till skatt för oss båda två. Ta det och betala männen.”


Matteus 18:8
Om din hand eller fot förför dig, så hugg av den och kasta bort den. Det är bättre att gå in i livet stympad eller handikappad än att kastas i den eviga elden med både händer och fötter i behåll.


Matteus 18:9
Och om ditt öga förför dig, så riv ut det och kasta bort det. Det är bättre att gå in i livet enögd än att kastas i elden i Gehenna med båda ögonen i behåll.


Matteus 18:12
Vad tror ni? Om en man har hundra får och ett har kommit bort, lämnar han inte de nittionio andra kvar bland bergen och ger sig iväg för att leta efter det som har försvunnit?


Matteus 18:15
Men om din nästa har begått en synd mot dig, så gå till honom enskilt och tillrättavisa honom. Lyssnar han då på dig har du vunnit tillbaka din nästa.


Matteus 18:17
Vägrar han fortfarande att lyssna på dig, ska du ta upp fallet i församlingen. Och om han inte vill lyssna på församlingen heller, så behandla honom som en främling eller en tullindrivare.


Matteus 18:19
Jag säger er också att allt som två av er här på jorden kommer överens att be om, det ska de få av min Fader i himlen.


Matteus 18:25
Och eftersom tjänaren inte kunde betala tillbaka pengarna, befallde kungen att han skulle säljas tillsammans med sin hustru och sina barn och allt han ägde, så att skulden kunde betalas på det sättet.


Matteus 18:26
Men mannen föll ner för kungen och bad: ’Ge mig bara lite tid, så ska jag betala alltihop.’


Matteus 18:29
Hans arbetskamrat föll då ner inför honom och sa: ’Ge mig bara lite tid, så ska jag betala.’


Matteus 18:30
Men mannen ville inte vänta, utan gick därifrån och ordnade så att den andre tjänaren blev satt i fängelse tills hela skulden var betald.


Matteus 18:31
När de andra tjänarna fick reda på detta blev de mycket upprörda och gick till kungen och berättade vad som hade hänt.


Matteus 18:34
Sedan lät den uppretade kungen sina fångvaktare ta hand om mannen, tills han betalt allt han var skyldig.


Matteus 19:7
Då frågade de: ”Varför bestämde då Mose att en man kan ge ett intyg om skilsmässan och skicka iväg kvinnan?”


Matteus 19:9
Jag säger er att den som skiljer sig från sin hustru, utan att hon varit otrogen, och sedan gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott. ”


Matteus 19:13
Sedan kom man till Jesus med barn för att han skulle lägga händerna på dem och be. Men hans lärjungar körde bort dem.


Matteus 19:20
”Jag har hållit alla dessa”, svarade den unga mannen. ”Vad mer behöver jag göra?”


Matteus 19:22
Men när den unga mannen hörde detta gick han bedrövad därifrån, för han ägde mycket.


Matteus 20:1
Himmelriket är som när en jordägare gick ut tidigt en morgon för att anställa arbetare till sin vingård.


Matteus 20:2
Han kom överens med dem om en dagslön på en denar, och arbetarna gick iväg till vingården.


Matteus 20:4
Även dem skickade han iväg till vingården och lovade att han skulle betala vad som var rätt.


Matteus 20:6
Klockan fem, en timma innan arbetsdagens slut, var han tillbaka i staden igen och såg då några andra män stå där. Han frågade dem: ’Varför har ni inte arbetat på hela dagen?’


Matteus 20:7
’Därför att ingen har anställt oss’, svarade de. ’Gå då iväg och arbeta tillsammans med de andra i min vingård’, sa han till dem.


Matteus 20:8
När kvällen sedan kom, bad jordägaren sin förman att kalla på arbetarna och ge dem deras lön och börja med dem som kommit sist.


Matteus 20:9
De män som börjat arbeta klockan fem kom då fram, och var och en fick en denar.


Matteus 20:12
’De här karlarna har bara hållit på en timma och ändå betalar du lika mycket till dem som till oss, trots att vi har arbetat hela dagen i den brännande hettan.’


Matteus 20:20
Lite senare kom Sebedaios söners mor fram till Jesus tillsammans med sina söner och föll ner för honom; hon ville be om något.


Matteus 20:22
Men Jesus sa: ”Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag måste dricka?” ”Ja”, svarade de. ”Det kan vi.”


Matteus 20:23
Då sa Jesus till dem: ”Ni kommer att få dricka min bägare, men jag bestämmer inte vilka som ska sitta på min högra och på min vänstra sida. De platserna ges åt dem som min Fader har berett dem för.”


Matteus 21:1
När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget, skickade han iväg två lärjungar


Matteus 21:3
och om någon frågar vad ni håller på med, så säg bara: ’Herren behöver dem och kommer snart att lämna tillbaka dem.’ ”


Matteus 21:6
De båda lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och


Matteus 21:17
Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania, där han stannade över natten.


Matteus 21:21
Då sa Jesus till dem: ”Sannerligen säger jag er: om ni tror och inte tvivlar, kan ni också göra så här med fikonträdet, och mer än så. Ni kan till och med säga till det här berget: ’Upp med dig och kasta dig i havet’ och det kommer att göra det.


Matteus 21:22
Ni kan få vad som helst som ni ber om i era böner, om ni bara tror.”


Matteus 21:28
”Men vad säger ni om det här? En man hade två söner, och en dag sa han till den ene: ’Gå ut och arbeta i vingården idag.’


Matteus 21:38
Men när lantbrukarna fick se sonen, sa de till varandra: ’Här kommer arvtagaren. Kom så dödar vi honom och lägger beslag på den själva!’


Matteus 21:42
Då sa Jesus till dem: ”Har ni aldrig läst i Skrifterna: ’Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna har blivit en hörnsten. Det är Herrens verk och förunderligt i våra ögon.’


Matteus 22:1
Jesus berättade ännu en liknelse för dem:


Matteus 22:2
”Himmelriket är som när en kung förberedde en bröllopsfest för sin son.


Matteus 22:17
Tala nu om för oss om det är rätt eller inte att betala skatt till kejsaren.”


Matteus 22:19
Visa mig ett mynt, ett sådant som man betalar skatt med.” Då gav de honom en denar,


Matteus 23:15
Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare, som kan resa över både hav och land för att vinna en enda proselyt, men sedan gör ni honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre än ni själva.


Matteus 23:16
Ve er, ni blinda ledare! Ni påstår att om man svär vid templet betyder det ingenting, men om man svär vid guldet i templet är det bindande.


Matteus 23:18
Ni säger också att om man svär vid altaret betyder det ingenting, men om man svär vid gåvan på altaret är det bindande.


Matteus 23:27
Ve er, skriftlärda och fariseer! Ni är som vitmålade gravar, vackra på utsidan, men inuti är de fyllda av döda människors ben och orenhet.


Matteus 23:35
Men på grund av detta ska ni få stå till svars för alla mord på de rättfärdiga, ända från Abel till Sakarja, Berekjas son, honom som ni mördade mellan templet och altaret.


Matteus 24:1
När Jesus lämnade templet och var på väg därifrån, kom hans lärjungar fram och ville få honom att beundra tempelbyggnaderna.


Matteus 24:3
När Jesus senare satt på Olivberget och var ensam med sina lärjungar, kom de fram till honom och frågade: ”Berätta för oss, när ska detta hända? Vad blir tecknet som visar att du kommer tillbaka, och att tidsålderns slut närmar sig?”


Matteus 24:6
Ni kommer att få höra om krig och rykten om krig, men låt er inte skrämmas. Det måste ske, men det betyder inte att slutet har kommit.


Matteus 24:16
då ska de som är i Judeen fly upp i bergen.


Matteus 24:20
Be att ni inte behöver fly på vintern eller på sabbaten,


Matteus 24:21
för detta lidande ska bli så svårt att inget liknande har inträffat sedan världens begynnelse, och inte heller senare kommer att inträffa.


Matteus 24:44
Var därför också ni beredda, för Människosonen kommer tillbaka när ni minst av allt väntar det.


Matteus 24:45
Vem är en trogen och klok tjänare, som av sin herre har fått i uppgift att ansvara för de andra tjänarna och ge dem mat när de behöver?


Matteus 25:9
Då svarade de andra: ’Vi har inte så mycket att det räcker till er också. Gå iväg till dem som säljer olja och köp det ni behöver!’


Matteus 25:10
Men medan de var borta och köpte olja, kom brudgummen. De som var beredda fick då följa med honom in till bröllopsfesten, och porten låstes.


Matteus 25:36
Jag var naken, och ni gav mig kläder. Jag var sjuk, och ni tog hand om mig. Jag var i fängelse, och ni besökte mig.’


Matteus 25:39
När såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’


Matteus 25:43
Jag var främling, men ni gav mig inget husrum. Jag var naken, men ni gav mig inga kläder. Jag var sjuk och i fängelse, men ni besökte mig inte.’


Matteus 26:6
Jesus var en dag i Betania hos Simon, den spetälske.


Matteus 26:12
Genom att hälla den här oljan över mig har hon förberett min begravning.


Matteus 26:13
Sannerligen säger jag er: överallt i världen där man förkunnar detta evangelium ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.”


Matteus 26:15
och frågade: ”Hur mycket betalar ni mig om jag förråder honom?” De gav honom då trettio silvermynt,


Matteus 26:22
Då blev de mycket bedrövade, och en efter en frågade de: ”Det är väl inte jag, Herre?”


Matteus 26:30
När de till sist hade sjungit lovsången tillsammans, gick de ut till Olivberget.


Matteus 26:36
Sedan gick Jesus med sina lärjungar till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa han till dem: ”Sätt er här medan jag går bort en bit och ber.”


Matteus 26:37
Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda söner. Jesus greps nu av sorg och ångest,


Matteus 26:38
och han sa till dem: ”Jag är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka tillsammans med mig.”


Matteus 26:41
Vaka och be, så att ni inte faller för frestelsen. Anden är villig, men kroppen är svag.”


Matteus 26:47
Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av de tolv, tillsammans med en stor folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och folkets ledare.


Matteus 26:53
Inser du inte att jag skulle kunna be min Fader att skicka mer än tolv arméer med änglar för att hjälpa mig, och att han genast skulle göra det?


Matteus 26:59
Översteprästerna och hela det judiska rådet försökte hitta falska vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden.


Matteus 26:63
Men Jesus teg. Då sa översteprästen: ”Inför den Gud som lever besvär jag dig att du talar om för oss om du är Messias, Guds Son.”


Matteus 26:65
Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Han har hädat! Vi behöver väl inga fler vittnen! Ni har själva hört hädelsen.


Matteus 26:74
Petrus svor då igen och bedyrade: ”Jag känner inte den mannen.” Och i samma stund gol tuppen.


Matteus 27:1
Tidigt nästa morgon beslöt alla översteprästerna och folkets ledare att de skulle försöka få Jesus avrättad.


Matteus 27:6
Men översteprästerna samlade ihop pengarna och sa: ”De kan inte läggas i offerkistan, för de är pengar som betalats för ett mord.”


Matteus 27:7
Så bestämde man sig istället för att köpa Krukmakaråkern till gravplats för främlingar.


Matteus 27:10
och köpte en åker av krukmakarna, precis som Herren befallt mig.”


Matteus 27:33
Och när de kom ut till ett ställe som kallas Golgota, (vilket betyder Skalleplatsen),


Matteus 27:46
Och när klockan var runt tre ropade Jesus med hög röst: ”Eli, Eli, lema sabachtani? ” (det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”).


Matteus 27:56
Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var mor till Jakob och Josef, och modern till Sebedaios söner.


Matteus 27:60
och lade den i en ny grav, som han hade låtit hugga ut i berget till sig själv. Sedan rullade han en stor sten framför ingången till graven och gick därifrån.


Matteus 27:62
Nästa dag, som var dagen efter förberedelsedagen, kom översteprästerna och fariseerna till Pilatus


Matteus 27:64
Ge därför order om att graven bevakas i tre dagar, så att hans lärjungar inte kan komma och stjäla kroppen och sedan säga till alla att han har uppstått från de döda. För då skulle det senare bedrägeriet bli ännu större än det förra.”


Matteus 27:65
Pilatus svarade: ”Jag ska ge er vakter. Bevaka sedan graven så gott ni kan.”


Matteus 28:8
Kvinnorna lämnade genast graven, uppskrämda men samtidigt glada, och sprang för att berätta det för Jesus lärjungar.


Matteus 28:11
Medan kvinnorna var på väg, kom några av de vakter som stått där till staden, till översteprästerna och berättade vad som hade hänt.


Matteus 28:14
Om landshövdingen får höra om det, så ska vi ta hand om honom. Ni behöver inte oroa er.”


Matteus 28:16
De elva lärjungarna gick sedan till det berg i Galileen dit Jesus hade befallt dem att gå.


Matteus 28:20
och lär dem att följa allt som jag har befallt er. Och jag ska alltid vara med er, ända till tidsålderns slut.”


Markus 1:2
Det står skrivet genom profeten Jesaja: ”Se! Jag ska sända min budbärare före dig, och han ska bereda vägen för dig.


Markus 1:5
Människor från hela Judeen och alla i Jerusalem kom ut till honom, och när de hade bekänt sina synder, döpte han dem i Jordanfloden.


Markus 1:13
och där stannade han under fyrtio dagar och prövades av Satan. Han levde bland de vilda djuren, och änglarna betjänade honom.


Markus 1:19
När han gick lite längre bort fick han se Sebedaios söner, Jakob och Johannes, sitta i en båt och göra i ordning sina nät.


Markus 1:20
Han kallade genast på dem också, och de lämnade då sin far Sebedaios och hans arbetare för att följa Jesus.


Markus 1:23
I synagogan fanns den här dagen en man som var besatt av en oren ande, och han började ropa:


Markus 1:30
Där låg Simons svärmor sjuk i feber, och det berättade de genast för Jesus.


Markus 1:31
Han gick då fram till henne och tog henne i handen och reste henne upp. Febern lämnade henne, och hon betjänade dem.


Markus 1:32
På kvällen, efter solnedgången, kom man till honom med alla sjuka och besatta.


Markus 1:35
Nästa morgon, långt före gryningen, gick Jesus bort därifrån till en enslig plats för att be.


Markus 1:44
”Berätta inte detta för någon, utan gå och visa upp dig för prästen. Ta också med dig det offer för din rening som Mose har bestämt, till ett vittnesbörd för dem.”


Markus 1:45
Men mannen gick genast iväg och berättade detta öppet för alla. Jesus kunde därför inte visa sig öppet längre i någon stad, utan måste hålla till ute i ödemarken. Men folk kom ändå till honom från alla håll.


Markus 2:17
Men Jesus hörde det och sa till dem: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare.”


Markus 3:5
Då såg han på dem med vrede, djupt bedrövad över hårdheten i deras hjärtan. Sedan sa han till mannen: ”Räck fram din hand!” Och då mannen gjorde det, blev handen normal igen.


Markus 3:13
Sedan gick Jesus upp på ett berg och tog med sig några som han hade valt ut. När de kom till honom,


Markus 3:17
Sebedaios söner Jakob och Johannes, som han kallade Boanerges, ”åsksönerna”,


Markus 3:22
Men de skriftlärda, som hade kommit från Jerusalem, sa: ”Han är besatt av Beelsebul. Han driver ut de onda andarna med hjälp av de onda andarnas härskare.”


Markus 3:26
Om nu Satan är kluven och strider mot sig själv, då kan han inte bestå, utan det är snart ute med honom.


Markus 4:13
Men om ni inte förstår ens den här liknelsen, hur ska ni då kunna begripa några andra liknelser?


Markus 4:17
men som saknar rot inom sig och bara består en kort tid. När sedan lidanden eller förföljelser kommer på grund av ordet, faller de genast bort.


Markus 4:19
men låter världsliga bekymmer, rikedomens lockelser och begär efter andra saker få komma in och kväva ordet, så att det blir fruktlöst.


Markus 4:30
Han sa: ”Hur ska vi beskriva Guds rike? Vilken liknelse ska vi använda?


Markus 5:2
När Jesus steg ur båten kom en man emot honom från gravplatsen. Han var besatt av en oren ande


Markus 5:5
Dag och natt höll han till bland gravarna eller uppe bland bergen och skrek och skar sönder sig själv med stenar.


Markus 5:8
för Jesus hade just befallt: ”Far ut ur mannen, du orena ande.”


Markus 5:11
Där gick en stor svinhjord och betade på berget.


Markus 5:13
och Jesus lät dem få som de ville. Då lämnade de orena andarna mannen och for in i svinen, och hela hjorden på omkring 2 000 svin störtade utför bergssluttningen och drunknade i sjön.


Markus 5:14
Herdarna som vaktat svinen sprang till staden och till landsbygden och berättade alltihop, och folket gick då ut för att ta reda på vad som hade hänt.


Markus 5:15
När de kom fram till Jesus fick de se mannen som varit besatt av legionen sitta där, påklädd och fullständigt normal, och de blev förskräckta.


Markus 5:16
Ögonvittnena berättade vad som hade hänt med den besatta mannen och hur det hade gått för svinen.


Markus 5:18
När han steg i båten, bad mannen som varit besatt att han skulle få följa med Jesus.


Markus 5:19
Men Jesus ville inte ta med honom. ”Gå hem till de dina”, sa han, ”och berätta för dem vad Herren har gjort med dig, och hur han förbarmade sig över dig.”


Markus 5:20
Då gick mannen iväg och berättade i hela Tiostadsområdet vad Jesus hade gjort med honom. Alla häpnade.


Markus 5:23
och vädjade: ”Min lilla dotter håller på att dö. Jag ber dig, kom och lägg händerna på henne så att hennes liv kan räddas.”


Markus 5:26
Hon hade plågats mycket och behandlats av många läkare, men trots att hon gjort slut på allt hon ägde, hade hon inte blivit bättre, utan snarare sämre.


Markus 5:29
Och så snart hon rört vid honom, stannade blödningen och hon kände att hon var befriad från sitt lidande.


Markus 5:33
Kvinnan blev förskräckt, eftersom hon visste vad som hade hänt med henne, men hon kom darrande fram och föll ner för Jesus och berättade hur allt hade gått till.


Markus 5:41
Så tog han flickan i handen och sa till henne: ”Talita koum! ” (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, ställ dig upp!)


Markus 5:43
men Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad som hade hänt. Sedan sa han åt dem att ge flickan något att äta.


Markus 6:22
Medan festen pågick kom Herodias dotter in och dansade. Herodes och hans gäster blev mycket förtjusta, och kungen sa till flickan: ”Be mig om vad du vill, och jag ska ge det till dig.”


Markus 6:23
Sedan svor han inför gästerna och upprepade: ”Ja, vad du än ber mig om ska du få, om det så är hälften av mitt rike.”


Markus 6:24
Hon gick då ut och frågade sin mor vad hon skulle be om. Och hon svarade: ”Be om Johannes döparens huvud!”


Markus 6:45
Genast efter detta bad Jesus sina lärjungar att sätta sig i båten och åka i förväg till Betsaida på andra sidan sjön. Själv stannade han kvar för att se till att folket kom därifrån.


Markus 6:46
Och sedan han fått iväg folket, gick han upp på ett berg för att be.


Markus 6:55
De sprang runt i hela området och började bära fram sjuka på deras bäddar till de platser där de hörde att han befann sig.


Markus 7:7
Deras tillbedjan är värdelös, för de lär bara ut människobud.’


Markus 7:22
otrohet i äktenskapet, egoism, ondska, bedrägeri, liderlighet, avund, förtal, högfärd och allt annat oförstånd.


Markus 7:25
En kvinna, som hade en dotter som var besatt av en oren ande, fick höra om honom och kom genast dit och kastade sig ner för Jesus fötter.


Markus 7:34
Sedan såg han upp mot himlen, suckade djupt och sa: ”Effata! ” (det betyder: Öppna dig!)


Markus 7:36
Jesus förbjöd folket att berätta vad som hade hänt. Men ju mer han förbjöd dem, desto mer spred de nyheten.


Markus 8:22
När de kom över till Betsaida förde man fram en blind man till Jesus och bad att han skulle röra vid mannen.


Markus 9:2
Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes till ett högt berg, där de kunde vara för sig själva. Där förvandlades han inför dem.


Markus 9:9
På väg ner från berget befallde Jesus dem att inte berätta för någon vad de sett, förrän Människosonen hade uppstått från de döda.


Markus 9:13
Jag säger er, att Elia redan har kommit och de behandlade honom som de ville, precis som det står skrivet om honom. ”


Markus 9:17
En man i folkhopen sa då: ”Mästare, jag har tagit med min son hit som är besatt av en ond ande som gör honom stum.


Markus 9:25
Men nu såg Jesus att folk kom springande från alla håll, och därför talade han strängt till den orena anden och sa: ”Du stumma och döva ande, jag befaller dig att fara ut ur honom och aldrig mer komma tillbaka!”


Markus 9:43
Om din hand förför dig, så hugg av den. Det är bättre att gå in i livet stympad, än att ha båda händerna i behåll och hamna i Gehenna, i den eld som aldrig slocknar.


Markus 9:45
Och om din fot förför dig, så hugg av den. Det är bättre att gå in i livet handikappad, än att ha båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna.


Markus 9:47
Om ditt öga förför dig, så riv ut det. Det är bättre att gå in i Guds rike enögd, än att ha båda ögonen i behåll och kastas i Gehenna,


Markus 9:50
Salt är bra, men till vilken nytta är saltet om det har förlorat sin kraft? Kan man få det salt igen? Bevara er sälta och lev i fred med varandra!”


Markus 10:3
Då sa Jesus: ”Vilka bestämmelser gav Mose er?”


Markus 10:5
”Mose skrev den bestämmelsen”, fortsatte Jesus, ”därför att era hjärtan är hårda.


Markus 10:12
Och om en frånskild kvinna gifter om sig med en annan, begår hon äktenskapsbrott.”


Markus 10:22
Men när mannen hörde det mörknade hans ansikte och han gick bedrövad bort, för han ägde mycket.


Markus 10:35
Då gick Jakob och Johannes, Sebedaios söner, fram till honom och sa: ”Mästare, vi vill be dig om en sak.”


Markus 10:38
Men Jesus sa till dem: ”Ni vet inte vad ni ber om! Kan ni dricka den bägare som jag måste dricka? Kan ni bli döpta med det dop som jag måste döpas med?”


Markus 10:40
men det är inte min sak att bestämma över platser på min högra och på min vänstra sida. De ges åt dem som de har beretts för.”


Markus 10:42
Men Jesus kallade dem till sig och sa: ”Ni vet att de som betraktas som härskare regerar över folken och att stormännen utövar makt över dem.


Markus 10:49
Jesus stannade och sa: ”Be honom komma hit!” Då ropade de på den blinda mannen och sa: ”Lugna ner dig. Res på dig och kom. Jesus ropar på dig.”


Markus 11:1
När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage och Betania, som låg vid Olivberget, skickade Jesus iväg två av sina lärjungar


Markus 11:3
Och om någon frågar vad ni håller på med så säg bara: ’Herren behöver den, men han kommer snart att lämna den tillbaka.’ ”


Markus 11:11
Så red han in i Jerusalem och gick till templet. Där såg han på allt, men eftersom det redan var sent gick han därifrån till Betania med de tolv.


Markus 11:12
Nästa morgon, när de var på väg från Betania, blev Jesus hungrig.


Markus 11:23
Sannerligen säger jag er: om någon säger till det här berget: ’Upp med dig och kasta dig i havet!’ och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det ska ske som han säger, då kommer det att bli så.


Markus 11:24
Jag säger er därför att vad ni än ber om i er bön i tron att ni får det, så ska ni få det.


Markus 11:25
Men när ni står och ber till Gud ska ni först förlåta dem ni har något emot. Då ska också er Fader i himlen förlåta er era överträdelser. ”


Markus 12:10
Har ni inte läst det här stället i Skriften: ’Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna har blivit en hörnsten.


Markus 12:14
Och de kom och sa till honom: ”Mästare, vi vet att du är uppriktig. Du låter dig inte påverkas av människor och ser inte till personen, utan lär oss i sanning Guds väg. Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren. Ska vi göra det eller inte?”


Markus 12:40
De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De kommer att straffas desto hårdare.”


Markus 13:3
När han senare satt på Olivberget, mitt emot templet, och Petrus, Jakob, Johannes och Andreas var ensamma med honom frågade de:


Markus 13:4
”Berätta för oss, när ska detta hända? Vad blir tecknet på att den tid har kommit då allt detta ska gå i uppfyllelse?”


Markus 13:7
Och när ni får höra om krig och rykten om krig, så låt er inte skrämmas. Det måste ske, men det betyder inte att slutet har kommit.


Markus 13:11
När ni arresteras och utlämnas behöver ni inte oroa er för vad ni ska säga. Säg bara det ni får att säga just då, för det är inte ni som talar, utan den heliga Anden.


Markus 13:14
När ni ser ’den vanhelgande skändligheten’ stå där den inte borde (må den som läser detta förstå det), då ska de som är i Judeen fly upp i bergen.


Markus 13:18
Be att detta inte behöver ske på vintern,


Markus 13:33
Var därför beredda och håll er vakna, eftersom ni inte vet när den tiden kommer.


Markus 13:34
Det blir som när en man har rest bort. Han har överlåtit ansvaret för huset åt sina tjänare. Var och en har fått sin uppgift, och portvakten order om att hålla sig vaken och beredd.


Markus 14:3
När Jesus var i Betania och låg till bords hos Simon, den spetälske, kom en kvinna fram med en alabasterflaska välluktande, dyrbar äkta nardusolja. Hon bröt sönder flaskan och hällde innehållet över Jesus huvud,


Markus 14:8
Den här kvinnan har gjort vad hon kunde. Hon har i förväg smort min kropp inför begravningen.


Markus 14:9
Sannerligen säger jag er: överallt i världen där man förkunnar evangeliet, ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.”


Markus 14:15
Han kommer då att ta med er en trappa upp till ett stort rum som redan är förberett. Gör i ordning vår måltid där.”


Markus 14:19
Då blev de bedrövade, och en efter en frågade de Jesus: ”Det är väl inte jag?”


Markus 14:26
När de till sist hade sjungit lovsången tillsammans, gick de ut till Olivberget.


Markus 14:32
De kom så till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa Jesus till sina lärjungar: ”Sätt er här medan jag ber”,


Markus 14:34
och han sa till dem: ”Jag är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka.”


Markus 14:38
Vaka och be så att ni inte faller för frestelsen. Anden är villig, men kroppen är svag.”


Markus 14:43
Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av de tolv, tillsammans med en folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare.


Markus 14:44
Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den man som jag hälsar med en kyss är det. Grip honom och för bort honom under bevakning.”


Markus 14:55
Översteprästerna och hela det judiska rådet försökte hitta vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden. Men de hittade inga.


Markus 14:63
Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Vi behöver väl inga fler vittnen!


Markus 15:1
Tidigt nästa morgon samlades översteprästerna och folkets ledare och de skriftlärda  —  hela rådet   —  och fattade ett beslut. Sedan lät de binda Jesus och förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus.


Markus 15:7
Just då satt en man fängslad som hette Barabbas. Han hade tillsammans med några andra begått mord under ett uppror.


Markus 15:8
Folket började nu samlas inför Pilatus för att be honom göra som han brukade.


Markus 15:22
De förde Jesus till den plats som kallas Golgota (vilket betyder Skalleplatsen).


Markus 15:34
Vid tretiden ropade Jesus med hög röst: ” Eloi, Eloi, lema sabachtani?” (det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”)


Markus 15:42
Detta hände på fredagen, förberedelsedagen, alltså dagen före sabbaten. Och när kvällen närmade sig


Markus 15:43
var Josef från Arimataia, en respekterad medlem av rådet som väntade på Guds rike, modig nog att gå till Pilatus och be att få ta hand om Jesus kropp.


Markus 15:45
När officeren bekräftade det, lät han Josef ta kroppen.


Markus 15:46
Josef köpte linnetyg, tog ner Jesus, lindade honom i tyget och lade honom i en grav som var uthuggen i berget. Sedan rullade han en sten framför ingången till graven.


Markus 16:8
Då lämnade kvinnorna graven och sprang därifrån, darrande och utom sig. De var så chockade att de inte sa något till någon. Efteråt berättade de helt kort allt de fått befallning om för Petrus och de andra som var med honom. Sedan sände Jesus genom dem ut det heliga och odödliga budskapet om den eviga räddningen, från öster till väster. Amen.


Markus 16:10
Hon gick och berättade det för dem som hade varit med honom och som nu sörjde och grät.


Markus 16:13
De gick och berättade det för de andra. Men ingen trodde på dem heller.


Markus 16:20
Men de gick ut överallt och förkunnade, och Herren var med dem och bekräftade ordet genom de tecken som följde.


Lukas 1:3
Men nu har också jag noga gått igenom alla fakta ända från början och bestämt mig för att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos,


Lukas 1:5
När Herodes var kung i Judeen, fanns det en präst som hette Sakarias. Han tillhörde Avias avdelning bland prästerna. Också hans hustru Elisabet var en ättling till Aron.


Lukas 1:7
De hade inga barn, för Elisabet kunde inte få några, och båda hade nu hunnit bli ganska gamla.


Lukas 1:13
Men ängeln sa till honom: ”Var inte rädd, Sakarias! Din bön har blivit hörd. Du och din hustru Elisabet ska få en son, och du ska låta honom heta Johannes.


Lukas 1:17
Han ska gå framför honom i Elias ande och kraft. Han ska vända fädernas hjärtan till deras barn och de upproriska till ett rättfärdigt sinnelag, för att förbereda åt Herren ett folk som är berett.”


Lukas 1:24
Och strax efteråt blev hans hustru Elisabet med barn och höll sig undan från folk i fem månader. Hon sa:


Lukas 1:28
Ängeln kom in och sa till henne: ”Gläd dig, du högt benådade! Herren är med dig!”


Lukas 1:36
Din släkting Elisabet väntar också barn, trots sin höga ålder. Hon, som man sa var steril, är nu i sjätte månaden.


Lukas 1:39
Några dagar senare skyndade sig Maria iväg till en stad i Juda bergsbygd.


Lukas 1:40
Hon gick till Sakarias hus och hälsade på Elisabet.


Lukas 1:41
När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av den heliga Anden.


Lukas 1:43
Vilken ära för mig att modern till min Herre kommer på besök!


Lukas 1:56
Maria stannade hos Elisabet i ungefär tre månader och återvände sedan hem.


Lukas 1:57
För Elisabet var det nu dags att föda, och hon fick en son.


Lukas 1:65
Alla som bodde däromkring greps av fruktan, och nyheten om vad som hade hänt spreds i hela Judeens bergsbygd.


Lukas 2:4
Eftersom Josef tillhörde Davids ätt, reste han från staden Nasaret i Galileen till Davids stad Betlehem i Judeen.


Lukas 2:11
Inatt har en Frälsare fötts åt er i Betlehem, Davids stad. Han är Messias, Herren.


Lukas 2:15
När änglarna hade farit tillbaka upp till himlen, sa herdarna till varandra: ”Kom! Vi måste gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta!”


Lukas 2:17
Och när de hade sett barnet, berättade de för alla vad som hade sagts till dem om detta barn.


Lukas 2:18
Alla förvånades över herdarnas berättelse,


Lukas 2:19
men Maria lade allt detta på minnet och begrundade det i sitt hjärta.


Lukas 2:31
som du har berett inför alla folk,


Lukas 2:38
Just då kom Hanna dit och började tacka och prisa Gud. Hon berättade om Jesus för alla som väntade på att Jerusalem skulle återlösas.


Lukas 2:51
Sedan följde han med dem hem till Nasaret och lydde dem i allt. Men hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta.


Lukas 3:1
Det var nu kejsaren Tiberius femtonde regeringsår. Pontius Pilatus var landshövding i Judeen, Herodes var tetrark över Galileen, hans bror Filippos över Itureen och Trachonitis och Lysanias över Abilene.


Lukas 3:5
Varje dal ska fyllas, alla berg och höjder sänkas, krokiga stigar rätas och steniga vägar jämnas.


Lukas 3:27
son till Jochanan, son till Resa, son till Serubbabel, son till Shealtiel, son till Ner,


Lukas 4:7
Om du bara tillber mig ska allt detta bli ditt.”


Lukas 4:8
Jesus svarade: ”Det står skrivet: ’Det är Herren, din Gud, du ska tillbe, och bara honom du ska tjäna. ’ ”


Lukas 4:10
Det står ju skrivet: ’Han ger sina änglar befallning om dig att beskydda dig’.


Lukas 4:18
”Herrens Ande är över mig för han har smort mig att förkunna goda nyheter till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna frihet för de fångna och syn för de blinda, till att befria de förtryckta


Lukas 4:29
De rusade upp och drev Jesus ut ur staden, ända till kanten av det berg som staden var byggd på, och tänkte knuffa honom utför klippan.


Lukas 4:33
I synagogan fanns en man som var besatt av en oren ande, och han började ropa högt:


Lukas 4:36
Alla förundrade sig och började diskutera med varandra: ”Vad är det med den här mannens ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och genast far de ut!”


Lukas 4:38
Sedan lämnade Jesus synagogan och gick hem till Simon. Men Simons svärmor låg sjuk i hög feber, och de bad att Jesus skulle hjälpa henne.


Lukas 4:39
Då gick han fram, lutade sig ner över henne, gav en befallning till febern, och den lämnade henne. Genast steg hon upp och betjänade dem.


Lukas 4:41
Många blev också befriade från onda andar, som, när de for ut, ropade: ”Du är Guds Son!” Men han talade strängt till dem och förbjöd dem att tala, eftersom de visste att han var Messias.


Lukas 5:5
”Herre”, sa Simon, ”vi har arbetat hårt hela natten och har ändå inte fått något. Men eftersom du säger det, så ska vi lägga ut näten igen.”


Lukas 5:10
och likadant hans kompanjoner, Jakob och Johannes, Sebedaios söner. Men Jesus sa till Simon: ”Var inte rädd! Från och med nu ska du fånga människor.”


Lukas 5:12
En annan gång, när Jesus besökte en stad, träffade han en man som var svårt angripen av spetälska. När mannen fick se Jesus, kastade han sig till marken framför honom och bad: ”Herre, om du vill, så kan du göra mig ren.”


Lukas 5:14
Sedan förbjöd Jesus mannen att berätta om det för någon och sa: ”Gå och visa upp dig för prästen. Ta också med dig det offer för din rening som Mose har bestämt, till ett vittnesbörd för dem.”


Lukas 5:16
Han drog sig därför ofta undan till öde trakter för att be.


Lukas 5:31
Men Jesus svarade: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.


Lukas 5:33
De sa till honom: ”Johannes lärjungar fastar ofta och ber, och det gör fariseernas också. Men dina, de äter och dricker!”


Lukas 5:36
Sedan berättade han för dem en liknelse: ”Ingen river en lapp från ett nytt, okrympt plagg, och sätter den på ett gammalt plagg. Då blir ju det nya plagget förstört, och dessutom passar inte lappen från det nya på det gamla plagget.


Lukas 6:12
Några dagar senare gick Jesus upp på ett berg för att be, och han bad till Gud hela natten.


Lukas 6:28
välsigna dem som förbannar er och be för dem som förolämpar er.


Lukas 6:30
Ge till alla som ber dig, och om någon tar det som är ditt, så kräv det inte tillbaka.


Lukas 6:32
Om ni bara älskar dem som älskar er, är ni då värda särskilt beröm? Även syndare älskar ju dem som ger dem kärlek.


Lukas 6:34
Om ni lånar ut pengar till dem som kan betala tillbaka, är det något man bör tacka er för? Även syndare lånar ju till sina vänner om de får igen pengarna.


Lukas 6:39
Sedan berättade han en liknelse: ”En blind kan väl inte leda en annan blind? Faller då inte båda i gropen?


Lukas 6:48
Han liknar en man som bygger ett hus och gräver så djupt att han kan lägga grunden på ett berg. När floden sedan svämmar över och vattnet vräker sig mot huset, står det stadigt kvar, eftersom det är väl byggt.


Lukas 7:3
När officeren fick höra talas om Jesus, sände han några av judarnas ledare till honom för att be honom komma och bota tjänaren.


Lukas 7:16
De greps av fruktan och hyllade Gud och sa: ”En stor profet har uppstått bland oss!” och: ”Gud har besökt sitt folk”.


Lukas 7:17
Berättelsen om detta spred sig sedan över hela Judeen och till och med utanför landets gränser.


Lukas 7:22
Jesus svarade dem: ”Gå tillbaka till Johannes och berätta för honom vad ni har sett och hört: blinda börjar se, förlamade går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår, och de fattiga får höra ett glatt budskap.


Lukas 7:27
Han är den som det står skrivet om: ’Se! Jag ska sända min budbärare före dig, och han ska bereda vägen för dig’.


Lukas 7:33
Johannes döparen kom, och han äter inte bröd och dricker inte vin, och då säger ni: ’Han är besatt av en ond ande.’


Lukas 7:42
Men ingen av dem kunde betala tillbaka, så han avskrev skulden. Vem av dem älskar honom mest?”


Lukas 8:4
En dag när mycket folk hade kommit ut till Jesus från de olika städerna, berättade han den här liknelsen för dem:


Lukas 8:9
Hans lärjungar frågade honom nu vad denna liknelse betydde.


Lukas 8:11
Detta är vad liknelsen betyder: Säden är Guds ord.


Lukas 8:14
Det som föll bland tistlarna är de som hör men som snart kvävs av livets bekymmer, rikedomar och nöjen, så att de aldrig ger mogen skörd.


Lukas 8:25
Sedan frågade han dem: ”Hur är det med er tro?” Häpna och förskräckta sa de till varandra: ”Vem är han, som till och med befaller vinden och vågorna och de lyder honom?”


Lukas 8:27
Och när Jesus steg ur båten kom en man från staden emot honom. Han hade länge varit besatt av onda andar och levde hemlös och naken bland gravarna.


Lukas 8:28
Så snart han fick se Jesus började han skrika och föll ner inför honom och ropade högt: ”Lämna mig ifred, Jesus, du den högste Gudens Son! Jag ber dig, plåga mig inte!”


Lukas 8:29
För Jesus hade just befallt den orena anden att lämna mannen. Den hade haft mannen i sitt våld under en lång tid. Man hade bundit honom med kedjor, satt fotbojor på honom och försökt att låsa in honom, men han hade slitit sig loss och drivits ut i ödemarken av den onda anden.


Lukas 8:32
Där gick då en stor svinhjord och betade på berget. De onda andarna bad därför Jesus att få fara in i svinen, och Jesus tillät dem att göra det.


Lukas 8:33
Då lämnade de onda andarna mannen och for in i svinen, och hela svinhjorden rusade utför bergssluttningen och ner i sjön och drunknade.


Lukas 8:34
När herdarna som vaktat svinen såg vad som hände, sprang de till staden och ut på landsbygden och berättade alltihop.


Lukas 8:35
Folket gick då ut för att ta reda på vad som hade hänt, och när de kom till Jesus fick de se mannen som hade varit besatt av de onda andarna sitta helt lugn vid Jesus fötter, påklädd och fullständigt normal. De blev förskräckta.


Lukas 8:36
De som varit ögonvittnen berättade för dem hur den besatte hade blivit frisk.


Lukas 8:39
”Gå tillbaka till din familj och berätta vad Gud har gjort med dig.” Då gick mannen iväg och berättade för alla i hela staden vad Jesus hade gjort med honom.


Lukas 8:47
När kvinnan förstod att hon var upptäckt, kom hon darrande fram och föll ner för honom. Sedan berättade hon inför alla varför hon hade rört vid honom och att hon genast blivit frisk.


Lukas 8:56
Hennes föräldrar blev alldeles häpna, men Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad som hade hänt.


Lukas 9:10
Apostlarna kom nu tillbaka och rapporterade till Jesus allt de hade gjort. Jesus drog sig undan med dem till en stad som hette Betsaida,


Lukas 9:11
men folket fick reda på det och följde efter. Och han tog emot folket och talade till dem om Guds rike och botade alla som behövde hjälp.


Lukas 9:14
Det var omkring 5 000 män där. ”Be dem bara att slå sig ner i grupper på femtio personer”, sa han till lärjungarna.


Lukas 9:18
En gång när Jesus hade dragit sig undan för att be, och hans lärjungar var med honom, frågade han dem: ”Vem säger folkmassorna att jag är?”


Lukas 9:28
Ungefär en vecka senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick upp på ett berg för att be.


Lukas 9:36
Och när rösten hade tystnat fann de Jesus ensam kvar. Men hans lärjungar höll tyst om vad de hade sett, och berättade det inte för någon förrän långt senare.


Lukas 9:37
Nästa dag, när de kom ner från berget, möttes de av mycket folk.


Lukas 9:51
Den tid hade nu kommit då Jesus skulle stiga upp till himlen, och han beslöt därför att börja gå mot Jerusalem.


Lukas 9:52
Han skickade budbärare i förväg, och de gick in i en samarisk by för att förbereda för hans ankomst.


Lukas 9:54
När lärjungarna Jakob och Johannes såg det, sa de: ”Herre, ska vi befalla att eld kommer ner från himlen och bränner upp dem?”


Lukas 9:59
Till en annan sa han: ”Kom och följ mig!” Men mannen svarade: ”Låt mig först gå hem och begrava min far.”


Lukas 9:60
Då sa Jesus: ”Låt de döda begrava sina döda. Gå du och förkunna Guds rike.”


Lukas 10:1
Herren Jesus utsåg nu ytterligare sjuttiotvå lärjungar, som han skickade i förväg, två och två, till alla städer och byar som han tänkte besöka.


Lukas 10:2
Han sa till dem: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han skickar ut fler arbetare på fälten.


Lukas 10:7
Stanna sedan i det huset och låt dem bjuda er på mat och dryck, för arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus.


Lukas 10:13
Ve dig, Korasin, och ve dig, Betsaida! För om de under som gjorts hos er hade gjorts i Tyros och Sidon, hade de för länge sedan omvänt sig och suttit i säck och aska.


Lukas 10:17
De sjuttiotvå kom sedan glada tillbaka och berättade: ”Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn.”


Lukas 10:21
I samma stund fylldes Jesus av innerlig glädje genom den heliga Anden och sa: ”Jag prisar dig, Fader, du som är Herre över himlen och jorden, för att du har dolt detta för de lärda och kloka, men visat det för dem som är som barn. Ja, Fader, så har du bestämt.


Lukas 10:35
Nästa dag, när han måste resa vidare, betalade han värdshusvärden två denarer och sa: ’Var snäll och ta hand om mannen, och om räkningen går på mer än det här, så ska jag betala resten när jag kommer tillbaka.’


Lukas 10:40
Men Marta var stressad av allt hon hade att uträtta. Därför gick hon fram till Jesus och sa: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig till att göra allt arbete själv? Säg till henne att hon kommer och hjälper mig.”


Lukas 10:41
Men Herren sa till henne: ”Marta, Marta, du gör dig så många bekymmer och oroar dig för så mycket!


Lukas 10:42
Men det finns bara en sak som behövs. Maria har valt det som är bäst, och det ska inte tas ifrån henne.”


Lukas 11:1
En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be, och när han hade slutat sa en av hans lärjungar till honom: ”Herre, lär oss att be, så som Johannes lärde sina lärjungar att be.”


Lukas 11:3
Ge oss den mat vi behöver, dag för dag,


Lukas 11:9
Därför säger jag er: be, så ska ni få. Sök, så ska ni finna. Knacka på, och dörren ska öppnas.


Lukas 11:10
För den som ber, han får, och den som söker, han finner. Och för var och en som knackar på ska dörren öppnas.


Lukas 11:11
Kan någon far, om hans barn ber om en fisk, ge det en orm,


Lukas 11:12
eller en skorpion, när barnet ber om ett ägg?


Lukas 11:13
Om nu ni, som är onda, har förstånd att ge goda gåvor till era barn, skulle då inte er Fader i himlen ge den heliga Anden till dem som ber honom?”


Lukas 11:15
men några sa: ”Han driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas härskare.”


Lukas 11:18
Om Satan därför är kluven och strider mot sig själv kan väl inte hans rike bestå? Ni menar ju att jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul.


Lukas 11:19
Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, med vilken kraft driver då era egna anhängare ut dem? De ska därför bli era domare.


Lukas 11:21
Om en stark, beväpnad man bevakar sitt hus är hans ägodelar skyddade.


Lukas 11:22
Men om någon starkare dyker upp, besegrar han honom och tar ifrån honom hans vapenrustning, som han litade på, och fördelar bytet.


Lukas 11:51
ända från Abel till Sakarja, han som blev mördad mellan altaret och templet. Ja, jag säger er att detta släkte ska ställas till svars för allt detta.


Lukas 11:53
När han gick därifrån började fariseerna och de skriftlärda ansätta honom hårt och överösa honom med besvärliga frågor


Lukas 12:8
Jag säger er, att om någon bekänner mig inför människorna, honom ska också Människosonen bekänna inför Guds änglar.


Lukas 12:12
Den heliga Anden kommer i samma stund att låta er veta vad ni behöver säga.”


Lukas 12:15
Vidare sa han till dem: ”Akta er för allt habegär! En människas liv är inte beroende av hur mycket hon äger.”


Lukas 12:16
Sedan berättade han en liknelse för dem. Han sa: ”En rik lantbrukare hade fått en stor skörd.


Lukas 12:25
Vem av er kan med sina bekymmer förlänga sitt liv med en enda timma?


Lukas 12:27
Tänk på liljorna hur de växer! De arbetar inte och spinner inte. Ändå säger jag er, att inte ens Salomo i all sin prakt var så klädd som de.


Lukas 12:30
För sådant jagar all världens folk efter, men er Fader vet redan att ni behöver det.


Lukas 12:32
Var inte rädd, du lilla hjord. Er Fader i himlen har beslutat att ge er riket.


Lukas 12:38
Kanske kommer han inte förrän vid midnatt eller till och med inte förrän strax före gryningen. Men lyckliga är de som är beredda.


Lukas 12:40
Var beredda ni också, för Människosonen kommer tillbaka när ni minst av allt väntar det.”


Lukas 12:42
Herren svarade: ”Vem är som en trogen och klok tjänare, som av sin herre har fått i uppgift att ansvara för de andra tjänarna och ge dem mat när de behöver?


Lukas 12:47
Den tjänare som känner till sin herres vilja, men ändå inte förbereder sig eller gör vad hans herre vill, han ska straffas med många piskslag.


Lukas 12:59
Jag säger dig: du slipper inte därifrån förrän du betalt till sista kopparslanten.”


Lukas 13:1
Just då kom några och berättade för Jesus om de galileer som Pilatus hade dödat medan de offrade i templet.


Lukas 13:6
Sedan berättade han en liknelse: ”En man planterade ett fikonträd i sin vingård. Sedan kom han för att se om det fanns någon frukt på det, men han hittade ingen.


Lukas 13:14
Men synagogföreståndaren blev arg över att Jesus botade henne på sabbaten. ”Det finns sex dagar i veckan då man får arbeta”, sa han till folket. ”Ni kan komma och bli botade på dem, men inte på sabbaten!”


Lukas 13:18
Sedan sa han: ”Hur ska vi beskriva Guds rike? Vilken liknelse ska jag använda?


Lukas 14:12
Sedan sa Jesus till honom som hade bjudit in honom: ”När du bjuder till fest, så bjud inte dina vänner eller syskon eller släktingar eller rika grannar, för då blir din belöning att de bjuder tillbaka.


Lukas 14:14
Då är du lycklig, eftersom de inte kan ge någon belöning tillbaka, utan du ska få din belöning vid de rättfärdigas uppståndelse.”


Lukas 14:21
När tjänaren kom tillbaka och berättade vad de hade sagt, blev hans herre arg och befallde honom att genast gå ut på alla gator och gränder i hela staden och hämta fattiga och handikappade, blinda och förlamade.


Lukas 14:22
Men tjänaren sa: ’Herre, jag har gjort som du befallde, men det finns fortfarande platser kvar.’


Lukas 14:32
Visar det sig vara omöjligt, sänder han istället ut medlare för att be om fred, medan fiendetrupperna fortfarande är långt borta.


Lukas 15:3
Då berättade Jesus en liknelse för dem:


Lukas 15:7
Jag säger er att på samma sätt kommer man att glädja sig mer i himlen över en enda syndare som vänder om, än över nittionio rättfärdiga som inte behöver vända om.


Lukas 15:19
Jag är inte värd att kallas din son längre, men låt mig åtminstone få arbeta som en av dina tjänare.’


Lukas 15:27
Tjänaren svarade: ’Din bror har kommit tillbaka, och din far har slaktat gödkalven för att fira att han har kommit hem välbehållen.’


Lukas 15:29
men han svarade: ’Under alla dessa år har jag arbetat hårt och aldrig någonsin vägrat att göra vad du har bett mig om. Ändå har du inte gett mig ens en killing, så att jag kunde ha fest med mina vänner.


Lukas 16:2
Arbetsgivaren kallade därför till sig mannen och sa: ’Vad är det jag hör om dig? Gör i ordning din redovisning, för jag tänker avskeda dig.’


Lukas 16:4
Men nu har jag en idé, så att folk tar emot mig i sina hus när jag måste lämna mitt arbete.’


Lukas 16:5
Sedan bjöd han in alla dem som var skyldiga hans arbetsgivare pengar, och började diskutera med dem en efter en. Han frågade den förste: ’Hur mycket är du skyldig?’


Lukas 16:8
Herren berömde den oärliga förvaltaren för hans slughet. Den här tidsålderns människor är nämligen slugare mot sina egna, än vad ljusets människor är.


Lukas 16:18
Den som skiljer sig från sin hustru och gifter om sig med en annan, han är otrogen. Och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.


Lukas 16:22
Till slut dog tiggaren och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Den rika mannen dog också och blev begravd.


Lukas 16:27
Då sa den rika mannen: ’Fader, jag ber dig, skicka honom då åtminstone hem till min far,


Lukas 17:10
Detsamma gäller er. När ni gjort allt ni fått befallning om, ska ni säga: ’Vi är bara enkla tjänare, vi har bara gjort vår plikt.’ ”


Lukas 17:33
Den som försöker bevara sitt liv ska förlora det, men den som förlorar sitt liv ska bevara det.


Lukas 18:1
En gång, när Jesus ville visa sina lärjungar hur viktigt det är att alltid be och inte ge upp, berättade han den här liknelsen för dem:


Lukas 18:5
men den här änkan har blivit för besvärlig. Det är bäst jag ser till att hon får det hon har rätt till. Annars sliter hon ut mig med sitt ständiga tjat.’ ”


Lukas 18:7
Skulle då inte Gud vilja ge rätt åt sina utvalda, när de ber till honom dag och natt? Skulle han låta dem vänta?


Lukas 18:9
Till några som litade på sin egen rättfärdighet och som såg ner på andra människor berättade Jesus denna liknelse:


Lukas 18:10
”Två män gick till templet för att be. En av dem var farisé, den andre var tullindrivare.


Lukas 18:22
Då sa Jesus till honom: ”Det är bara en sak till du behöver göra. Sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.”


Lukas 18:23
Men när mannen hörde det, blev han bedrövad, för han var mycket rik.


Lukas 18:30
han ska få mångdubbelt igen redan här i tiden och dessutom evigt liv i den kommande tidsåldern.”


Lukas 18:34
Men hans lärjungar fattade inget av detta. Betydelsen var dold för dem och därför begrep de ingenting av det han sa.


Lukas 19:8
Men Sackaios ställde sig upp och sa till Herren: ”Herre, jag ska ge hälften av det jag äger till de fattiga. Och om jag tagit ut för mycket av någon ska jag betala tillbaka fyra gånger så mycket.”


Lukas 19:11
För dem som lyssnade på detta berättade han också en liknelse, eftersom de nu var nära Jerusalem och de trodde att de nu skulle få se Guds rike komma.


Lukas 19:29
När han kom i närheten av Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, skickade han iväg två av lärjungarna


Lukas 19:31
Och om någon frågar varför ni tar den, så säg bara: ’Herren behöver den.’ ”


Lukas 19:34
De svarade: ”Herren behöver den.”


Lukas 19:37
Och då han närmade sig den plats där vägen började gå nerför Olivberget, började hela lärjungaskaran att ropa ut sin glädje och lovprisa Gud för alla de under de hade sett.


Lukas 19:43
Det ska komma en tid då dina fiender belägrar dig, omringar dig och anfaller dig från alla håll.


Lukas 19:44
De ska jämna dig med marken och dina invånare med dig. De ska inte lämna kvar en enda sten ovanpå en annan, eftersom du inte tog tillfället i akt när Gud besökte dig.”


Lukas 20:9
Sedan berättade han för folket denna liknelse: ”En man planterade en vingård och arrenderade ut den till några lantbrukare medan han själv reste bort för en längre tid.


Lukas 20:17
Men Jesus såg på dem och sa: ”Vad betyder då det som står skrivet: ’Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna har blivit en hörnsten.’


Lukas 20:22
Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?”


Lukas 20:37
Att de döda uppstår bevisar också Mose när han talar om törnbusken. Han kallar Herren för Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.


Lukas 20:47
De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De kommer att straffas desto hårdare.”


Lukas 21:9
Och när ni får höra om krig och oroligheter, så grips inte av panik. Det måste ske först, men det betyder inte att slutet har kommit.”


Lukas 21:14
Bestäm därför i era hjärtan att inte i förväg planera några försvarstal,


Lukas 21:15
för jag ska ge er ord och visdom som ingen av era motståndare kan stå emot eller motbevisa.


Lukas 21:21
Då måste de som är i Judeen fly upp i bergen. De som är i staden måste lämna den, och ingen som är ute på landet får gå in i staden.


Lukas 21:28
Men när ni ser allt detta hända, räta på er och fatta mod, för då är er befrielse nära.”


Lukas 21:29
Sedan berättade Jesus en liknelse för dem: ”Lägg märke till fikonträdet, eller vilket annat träd som helst.


Lukas 21:34
Var på er vakt, så att era hjärtan inte förslöas av festande och supande, eller av vardagliga bekymmer. Annars överraskas ni av den dagen


Lukas 21:36
Håll er ständigt vakna! Be att ni ska få kraft att fly undan det som väntar, så att ni kan stå inför Människosonen.”


Lukas 21:37
På dagarna var Jesus i templet och undervisade, men varje kväll gick han ut till det berg som kallades Olivberget och övernattade där.


Lukas 22:12
Han kommer då att ta med er en trappa upp till ett stort rum som redan är förberett. Gör i ordning måltiden där.”


Lukas 22:22
För Människosonen går bort, som det är bestämt, men ve den människa som förråder honom!”


Lukas 22:31
Simon, Simon, Satan har begärt att få sålla er som vete.


Lukas 22:32
Men jag har bett för dig att du inte helt ska tappa tron. Och när du en gång har vänt om, styrk då dina bröder.”


Lukas 22:33
Simon sa: ”Herre, jag är beredd att både gå i fängelse och dö för dig!”


Lukas 22:39
Jesus lämnade sedan staden tillsammans med sina lärjungar och gick som vanligt till Olivberget.


Lukas 22:40
Där sa han till dem: ”Be att ni inte faller för frestelsen!”


Lukas 22:46
Då sa han till dem: ”Hur kan ni sova nu! Stå upp och be att ni inte faller för frestelsen!”


Lukas 22:63
De män som bevakade Jesus började nu håna och slå honom.


Lukas 22:71
Då sa de igen: ”Vi behöver väl inga fler vittnen! Nu har vi hört honom säga det själv.”


Lukas 23:2
Där anklagade de honom och sa: ”Den här mannen leder vårt folk vilse. Han påstår att vi inte ska betala skatt till kejsaren och ger sig ut för att vara Messias, en kung.”


Lukas 23:7
Och när han fick reda på att Jesus kom från Herodes område, skickade han honom till Herodes, som just då befann sig i Jerusalem.


Lukas 23:24
Pilatus bestämde sig för att göra som de krävde.


Lukas 23:30
Då ska man säga till bergen: Dölj oss! och till höjderna: Fall över oss!


Lukas 23:51
som inte var delaktig i de andras beslut och handlingar. Han var från staden Arimataia i Judeen och väntade på Guds rike.


Lukas 23:54
Detta var på förberedelsedagen, just innan sabbaten skulle börja.


Lukas 24:9
och när de kom tillbaka från graven berättade de allt detta för de elva och för alla de andra.


Lukas 24:10
Det var Maria från Magdala, och Johanna och Maria, Jakobs mor, och flera andra, som tillsammans berättade detta för apostlarna.


Lukas 24:18
svarade en av dem, som hette Kleopas: ”Är du bara en besökare som har varit i Jerusalem och inte vet vad som hänt där de senaste dagarna?”


Lukas 24:21
Och vi som hoppades att han var den som skulle befria Israel! Idag är det dessutom tredje dagen sedan allt detta hände,


Lukas 24:23
men fann inte hans kropp. När de kom tillbaka berättade de att de i en syn hade sett änglar, som sa att han lever.


Lukas 24:35
Då berättade de två vad som hade hänt på vägen, och hur de hade känt igen honom då han bröt brödet.


Lukas 24:36
Medan de fortfarande höll på att berätta stod Jesus plötsligt där mitt ibland dem och sa till dem: ”Frid åt er alla!”


Lukas 24:39
Se på mina händer och mina fötter! Det är jag själv. Känn på mig och se! En ande har inte kött och ben, som ni kan se att jag har.”


Lukas 24:50
Sedan tog Jesus dem med sig ut ur staden och bort mot Betania, och där lyfte han sina händer och välsignade dem.


Johannes 1:20
Johannes döparen bekände, utan att förneka bekände han: ”Jag är inte Messias.”


Johannes 1:28
Detta hände i Betania, på andra sidan Jordanfloden, där Johannes döpte.


Johannes 1:38
När Jesus då vände sig om och såg att de följde efter honom, frågade han dem: ”Är det något ni vill?” De svarade: ”Rabbi (det betyder mästare), var bor du?”


Johannes 1:41
Denne letade först reda på sin bror Simon och sa till honom: ”Vi har funnit Messias” (Messias betyder Kristus).


Johannes 1:42
Och han tog med sig honom till Jesus. Jesus såg då på honom och sa: ”Du är Simon, Johannes son. Men du ska kallas Kefas (det betyder Petrus). ”


Johannes 1:44
Filippos var från Betsaida, Andreas och Petrus hemstad.


Johannes 2:10
”Alla bjuder ju först på det utsökta vinet och på sämre vin när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det bästa till sist!”


Johannes 2:25
Han behövde inte någons vittnesbörd om människan, för han visste vad som fanns i människan.


Johannes 3:33
Men den som tar emot hans vittnesbörd, bekräftar att Gud talar sanning,


Johannes 4:9
Den samariska kvinnan sa: ”Du som är jude, hur kan du be mig, en samarisk kvinna, om vatten?” Judarna brukade nämligen inte ha något gemensamt med samarierna.


Johannes 4:10
Jesus svarade: ”Om du kände till Guds gåva och vem det är som ber dig om något att dricka, så skulle du ha bett honom och han skulle ha gett dig levande vatten.”


Johannes 4:20
Våra förfäder har tillbett på det här berget, men ni säger att den plats där man ska tillbe finns i Jerusalem.”


Johannes 4:21
Jesus sa till henne: ”Tro mig, kvinna det kommer en tid då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni ska tillbe Fadern.


Johannes 4:22
Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner eftersom räddningen kommer från judarna.


Johannes 4:23
Men den tid kommer, ja, den har redan kommit, då sanna tillbedjare tillber Fadern i ande och sanning, för det är sådana tillbedjare Fadern söker.


Johannes 4:24
Gud är Ande och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.”


Johannes 4:36
Redan nu får skördearbetaren sin lön. Han skördar frukt till evigt liv så att både den som sår och den som skördar får glädjas tillsammans.


Johannes 4:38
Jag har sänt ut er för att skörda där ni inte har arbetat. Andra har utfört arbetet och ni ska få lön för deras möda.”


Johannes 4:42
och de sa till kvinnan: ”Nu är det inte längre det som du berättade för oss som får oss att tro. Nej, nu har vi själva hört honom och förstått att han verkligen är den som ska rädda världen.”


Johannes 4:52
Han frågade dem då vid vilken tid på dagen pojken hade börjat bli bättre och de svarade: ”Igår eftermiddag vid ettiden försvann febern.”


Johannes 5:2
I Jerusalem, nära Fårporten, finns en damm som på hebreiska kallas Betesda, och den har fem pelargångar.


Johannes 5:17
Men Jesus sa till dem: ”Min Fader är ständigt i arbete, och även jag arbetar.”


Johannes 5:34
Jag har inget behov av någon människas vittnesbörd om mig, men jag berättar detta för att ni ska bli räddade.


Johannes 6:1
Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön, som också kallas Tiberiassjön.


Johannes 6:3
Jesus gick upp på ett berg och satte sig där med sina lärjungar.


Johannes 6:15
Men när Jesus förstod att de tänkte tvinga honom att följa med, så att de kunde göra honom till kung, drog han sig undan i ensamhet högre upp bland bergen.


Johannes 6:23
Men snart kom flera småbåtar från Tiberias och lade till i närheten av den plats där Herren hade tackat Gud för brödet och alla hade ätit.


Johannes 6:27
Men arbeta inte för den mat som förgås, utan för den som kan ge er evigt liv, den som Människosonen ska ge er. För Gud Fadern har satt sitt sigill på honom.”


Johannes 7:12
Folket pratade mycket om honom i smyg. Några sa: ”Han är en god människa”, medan andra sa: ”Nej, han bedrar folket.”


Johannes 7:20
Folket svarade: ”Du är besatt av en ond ande! Det är väl ingen som försöker döda dig.”


Johannes 7:42
Står det inte i Skriften att Messias ska vara av Davids släkt och komma från Betlehem, småstaden där David bodde?”


Johannes 8:1
Men Jesus gick ut till Olivberget.


Johannes 8:12
Sedan talade Jesus till dem och sa: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig behöver inte vandra i mörkret utan har livets ljus.”


Johannes 8:22
Judarna sa då: ”Tänker han begå självmord, eftersom han säger: ’Dit jag går, kan ni inte komma’?”


Johannes 8:38
Jag berättar för er vad jag har sett hos min Fader, och ni gör vad ni har hört från er far.”


Johannes 8:46
Finns det någon av er som kan bevisa att jag har syndat? Varför tror ni inte på mig, trots att jag talar sanning?


Johannes 8:48
Judarna svarade: ”Du är inget annat än en samarier som är besatt av en ond ande!”


Johannes 8:49
Men Jesus svarade: ”Nej, jag är inte besatt. Jag ärar min Fader, men ni hånar mig.


Johannes 8:52
Då sa judarna: ”Nu vet vi att du är besatt av en ond ande. Abraham dog, så också profeterna. Och så säger du att den som håller ditt ord aldrig i evighet ska dö!


Johannes 8:54
Då svarade Jesus: ”Om jag förhärligar mig själv, så betyder min härlighet ingenting. Men det är min Fader som förhärligar mig, han som ni påstår är er Gud.


Johannes 9:4
Vi måste, så länge det är dag, göra hans gärningar som har sänt mig. Snart blir det natt, och då kan ingen arbeta.


Johannes 9:7
och han sa till honom: ”Gå och tvätta dig i Siloadammen” (Siloa betyder utsänd). Mannen gick då iväg till dammen och tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se.


Johannes 9:15
När fariseerna frågade hur det kom sig att han kunde se, berättade han än en gång: ”Han strök en deg på mina ögon, och när jag hade tvättat mig, kunde jag se.”


Johannes 9:22
Detta sa de för att de var rädda för judarna, som redan då hade bestämt att den som erkände Jesus som Messias skulle utstötas ur synagogan.


Johannes 9:27
Mannen svarade: ”Det har jag ju redan berättat, men ni lyssnar inte. Varför vill ni höra det igen? Vill ni också bli hans lärjungar?”


Johannes 10:6
Jesus berättade den här bilden för dem, men de förstod inte vad han menade.


Johannes 10:9
Jag är grinden. Den som går in genom mig ska bli räddad. Han ska gå in och ut och hitta bete.


Johannes 10:20
Många sa: ”Han är besatt av en ond ande och helt galen. Vad tjänar det till att lyssna på honom?”


Johannes 10:21
Men andra sa: ”Nej, så talar inte den som är besatt av en ond ande. Kan en ond ande bota dem som är blinda?”


Johannes 10:37
Om jag inte gör min Faders gärningar, då behöver ni inte tro på mig.


Johannes 11:1
En man som hette Lasaros låg sjuk. Han bodde i byn Betania tillsammans med sina systrar Maria och Marta


Johannes 11:17
När Jesus kom fram till Betania fann han att Lasaros redan hade legat i graven i fyra dagar.


Johannes 11:18
Betania låg bara ungefär tre kilometer från Jerusalem,


Johannes 11:22
Men jag vet ändå att Gud ska ge dig vad du än ber honom om.”


Johannes 11:44
Och den döde kom ut med både armar och ben inlindade i liksvepningen och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sa då till dem: ”Gör honom fri och låt honom gå.”


Johannes 11:53
Från den stunden var de fast beslutna att döda Jesus.


Johannes 11:57
Men översteprästerna och fariseerna hade befallt att den som visste var Jesus höll hus genast måste rapportera om detta, så att de kunde arrestera honom.


Johannes 12:1
Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda.


Johannes 12:7
Men Jesus svarade: ”Lämna henne ifred! Hon sparade den här oljan för min begravning.


Johannes 12:10
Översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också,


Johannes 12:20
Bland dem som hade kommit till högtiden för att tillbe fanns det också några greker.


Johannes 12:21
De kom till Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sa: ”Herre, vi skulle vilja träffa Jesus.”


Johannes 12:22
Filippos gick då och talade om detta för Andreas, och tillsammans gick de och berättade det för Jesus.


Johannes 12:25
Den som älskar sitt liv ska förlora det, men den som hatar sitt liv här i världen, han ska bevara det och få evigt liv.


Johannes 12:27
Just nu är jag fylld av ångest. Ska jag be: ’Fader, rädda mig från denna stund’? Ändå är det för den stunden jag har kommit.


Johannes 12:49
Jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag ska säga och tala.


Johannes 12:50
Jag vet att hans befallning ger evigt liv. Därför talar jag som Fadern har sagt mig.”


Johannes 13:10
Men Jesus sa till honom: ”Den som har badat behöver bara få sina fötter tvättade för att vara helt och hållet ren. Och ni är rena men inte alla.”


Johannes 13:29
Eftersom Judas skötte om kassan trodde några att han bad honom gå ut och köpa det man behövde till högtiden eller ge något till de fattiga.


Johannes 13:37
Men Petrus undrade: ”Varför kan jag inte följa med nu? Jag är beredd att dö för dig.”


Johannes 14:9
Jesus svarade: ”Vet du inte vem jag är, Filippos, trots att jag har varit hos er så länge? Den som har sett mig har sett Fadern. Varför ber du då att få se honom?


Johannes 14:13
Vad ni än ber om i mitt namn ska jag göra det, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen.


Johannes 14:14
Om ni ber om något i mitt namn, ska jag göra det.


Johannes 14:16
Jag ska be Fadern att han sänder er en annan Hjälpare som för evigt ska vara hos er,


Johannes 14:31
men världen ska veta att jag älskar min Fader och gör vad Fadern har befallt mig. Kom, så går vi härifrån!


Johannes 15:2
Han skär bort varje gren i mig som inte bär frukt. Och han beskär de grenar som bär frukt så att de kan bära ännu mer frukt.


Johannes 15:3
Ni har redan blivit beskurna genom det ord jag har förkunnat för er.


Johannes 15:7
Men om ni är kvar i mig och mitt ord är kvar i er, så be om vad ni vill och ni ska få det.


Johannes 15:14
Ni är mina vänner om ni gör det jag befaller er.


Johannes 15:16
Ni valde inte mig utan jag har valt ut er till att gå ut och bära frukt som består. Då ska Fadern ge er vad ni än ber om i mitt namn.


Johannes 15:17
Detta är vad jag befaller er: att ni ska älska varandra!


Johannes 15:21
De behandlar er så för mitt namns skull därför att de inte känner honom som har sänt mig.


Johannes 16:13
Men när han kommer, sanningens Ande, ska han vägleda er i hela sanningen. Han ska inte tala av sig själv utan bara berätta det han hör och låta er veta vad som kommer att hända i framtiden.


Johannes 16:23
Den dagen behöver ni inte fråga mig om någonting. Ja, sannerligen säger jag er: Fadern ska ge er vad ni än ber om i mitt namn.


Johannes 16:24
Ni har ännu inte bett om något i mitt namn. Be nu, så ska ni få och er glädje ska bli fullkomlig!


Johannes 16:26
Den dagen ska ni be i mitt namn och jag säger inte att jag ska be till Fadern för er,


Johannes 16:30
Nu förstår vi att du vet allt och inte behöver någon som frågar dig. Därför tror vi att du kommer från Gud.”


Johannes 16:33
Detta har jag talat till er för att ni ska ha frid i mig. Här i världen kommer ni att möta bedrövelser men var vid gott mod, jag har besegrat världen.”


Johannes 17:9
Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig eftersom de tillhör dig.


Johannes 17:11
Jag är inte mer kvar i världen men de blir kvar här i världen. Jag kommer till dig. Helige Fader, bevara dem i ditt namn som du har gett mig, så att de blir ett så som vi är ett!


Johannes 17:12
Medan jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn som du har gett mig. Jag skyddade dem så att ingen av dem gick förlorad utom den som skulle gå förlorad, så att Skriften skulle gå i uppfyllelse.


Johannes 17:15
Jag ber inte att du ska ta bort dem från världen utan att du ska bevara dem från den Onde.


Johannes 17:20
Men jag ber inte bara för dem utan också för alla som börjar tro på mig genom deras ord.


Johannes 17:21
Jag ber att de alla ska bli ett så som du, Fader, är i mig och jag i dig. Låt dem vara i oss så att världen kan tro att du har sänt mig.


Johannes 18:1
Sedan Jesus hade slutat be, gick han tillsammans med sina lärjungar ut till andra sidan av Kidrondalen. Där fanns det en trädgård som de gick in i.


Johannes 18:34
Jesus svarade: ”Är det du själv som vill veta eller har andra berättat för dig om mig?”


Johannes 19:14
Det var nu mitt på dagen, förberedelsedagen innan påskhögtiden. Pilatus sa till judarna: ”Här har ni er kung!”


Johannes 19:31
Judarna ville inte att kropparna skulle hänga kvar på korsen till nästa dag som var en sabbat och dessutom en speciell sådan. De bad därför Pilatus ge order om att man skulle slå sönder benen på de korsfästa och ta ner kropparna.


Johannes 19:32
Soldaterna kom då och slog sönder benen på de båda män som hade korsfästs samtidigt som Jesus, först den ena mannens ben och sedan den andres.


Johannes 19:33
Men när de kom fram till Jesus, såg de att han redan var död och därför slog de inte sönder hans ben.


Johannes 19:36
Detta hände för att Skriften skulle gå i uppfyllelse: ”Inget av hans ben ska krossas.”


Johannes 19:40
De båda männen lindade sedan in Jesus kropp i en svepning av linne tillsammans med de välluktande oljorna så som man brukade göra vid judiska begravningar.


Johannes 19:42
Eftersom det var förberedelsedag och graven låg nära, lade man Jesus i den.


Johannes 20:16
Då sa Jesus till henne: ”Maria!” Och genast vände hon sig mot honom och sa: ”Rabbouni!” (det är hebreiska och betyder ”Mästare”).


Johannes 20:18
Maria från Magdala gick då till lärjungarna och talade om för dem att hon hade sett Herren och hon berättade vad han hade sagt.


Johannes 21:1
Senare visade sig Jesus för sina lärjungar igen vid Tiberiassjön och så här gick det till:


Johannes 21:2
Simon Petrus, Tomas som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner och två andra lärjungar var där tillsammans.


Apostlagärningarna 1:1
I min första bok berättade jag, ärade Theofilos, om allt som Jesus började göra och undervisa om


Apostlagärningarna 1:2
ända fram till den dag då han togs upp till himlen, efter att han genom den heliga Anden gett sina befallningar till apostlarna som han hade utvalt.


Apostlagärningarna 1:3
Han visade sig för dem efter sitt lidande och bevisade på många sätt för dem att han levde. Under fyrtio dagar visade han sig för dem och talade om Guds rike.


Apostlagärningarna 1:7
Han svarade då: ”Det är inte er sak att veta tider och stunder som Fadern i sin makt har bestämt.


Apostlagärningarna 1:12
De återvände då till Jerusalem från det berg som kallas Olivberget och som ligger en sabbatsväg från staden.


Apostlagärningarna 1:19
Hela Jerusalems invånare fick kännedom om det, och platsen kallades på deras eget språk Akeldamak som betyder ’Blodsåkern’.)


Apostlagärningarna 2:10
Frygien, Pamfylien, Egypten och från trakten kring Kyrene i Libyen. Vi är besökare från Rom,


Apostlagärningarna 2:11
både judar och proselyter, vi är kretensare och araber. Och ändå hör vi dessa människor tala om Guds mäktiga gärningar på våra egna språk!”


Apostlagärningarna 2:12
De var förvirrade och visste inte vad de skulle tro och de frågade varandra: ”Vad kan det här betyda?”


Apostlagärningarna 2:22
Lyssna på vad jag säger ni israeliter! Gud bekräftade Jesus från Nasarets uppdrag genom kraftgärningar, under och tecken. Det vet ni själva.


Apostlagärningarna 2:23
Han utlämnades efter den plan som Gud hade bestämt och gjort upp och ni lät laglösa människor spika fast honom och döda honom.


Apostlagärningarna 2:24
Men Gud befriade honom från dödens fasor och lät honom uppstå, eftersom det var omöjligt för döden att hålla honom i sitt grepp.


Apostlagärningarna 2:26
Därför är mitt hjärta fyllt av glädje och jag ropar ut mitt jubel, också min kropp vilar i det hoppet,


Apostlagärningarna 2:29
Mina syskon! Jag kan tryggt säga till er att vår stamfar David dog och blev begravd och att hans grav fortfarande finns här ibland oss.


Apostlagärningarna 2:45
De sålde allt vad de ägde och delade med sig till varandra, allt efter vars och ens behov.


Apostlagärningarna 4:11
Han är ’den sten som inte dög åt er byggnadsarbetare har blivit en hörnsten. ’


Apostlagärningarna 4:18
Sedan kallade de in Petrus och Johannes igen och befallde dem att aldrig mer tala eller undervisa i namnet Jesus.


Apostlagärningarna 4:20
Nej, vi kan inte låta bli att berätta om allt det som vi har sett och hört.”


Apostlagärningarna 4:23
Så snart Petrus och Johannes blev fria, sökte de upp de sina och berättade allt vad översteprästerna och folkets ledare hade sagt.


Apostlagärningarna 4:28
de har gjort vad du i din makt och med din vilja hade förutbestämt.


Apostlagärningarna 4:31
När de hade slutat be, skakade platsen där de var samlade och alla fylldes av den heliga Anden och förkunnade Guds budskap frimodigt.


Apostlagärningarna 4:35
och lämnade pengarna framför apostlarna. De delades sedan ut åt var och en allt efter deras behov.


Apostlagärningarna 5:2
Men med sin hustrus vetskap behöll han en del av köpesumman och överlämnade resten framför apostlarna.


Apostlagärningarna 5:3
Då sa Petrus: ”Ananias, varför har du låtit Satan fylla ditt hjärta så att du ljuger för den heliga Anden och behåller en del av det du fått för din jord?


Apostlagärningarna 5:4
Den var väl din när du ägde den och du disponerade väl över pengarna när den var såld? Varför har du i ditt hjärta bestämt dig för göra något sådant? Det är inte för människor du har ljugit utan för Gud.”


Apostlagärningarna 5:6
Några yngre män kom sedan och svepte in honom och bar ut honom och begravde honom.


Apostlagärningarna 5:9
Då sa Petrus: ”Hur kunde ni komma överens om att försöka lura Herrens Ande? De steg du just hör utanför dörren är stegen av de män som har begravt din man och nu ska de bära ut dig också.”


Apostlagärningarna 5:10
I samma stund föll hon ner framför Petrus och dog. När de unga männen kom in och fick se att hon var död, bar de ut henne också och begravde henne bredvid hennes man.


Apostlagärningarna 5:20
”Gå och ställ er i templet och berätta för folket allt om detta nya liv.”


Apostlagärningarna 5:21
De lydde och tidigt på morgonen gick de till templet och började undervisa. När översteprästen och hans närmaste män kom, kallade de samman det judiska rådet, alla beslutsfattarna i Israel. Och de skickade bud till fängelset för att hämta apostlarna.


Apostlagärningarna 5:25
Men då kom någon och berättade att de män som de hade fängslat just nu stod i templet och undervisade folket.


Apostlagärningarna 7:16
Deras kroppar fördes till Shekem och begravdes i den grav som Abraham hade köpt med silver av Hamors söner.


Apostlagärningarna 7:19
Han bemötte vårt folk med list, förtryckte våra förfäder och tvingade dem att sätta ut sina nyfödda så att de skulle dö.


Apostlagärningarna 7:30
När han 40 år senare var i öknen nära berget Sinai, visade sig en ängel för honom i en brinnande törnbuske.


Apostlagärningarna 7:34
Jag har sett mitt folks förtryck i Egypten och hört deras rop. Nu har jag kommit ner för att befria dem. Kom, jag sänder dig till Egypten!’


Apostlagärningarna 7:35
Gud sände alltså tillbaka samma Mose som folket förut hade avvisat med orden: ’Vem har satt dig till ledare och domare över oss?’ Genom ängeln som visade sig i törnbusken sände Gud honom att vara ledare och befriare.


Apostlagärningarna 7:38
Det var också Mose som fick tala med en ängel på berget Sinai och förmedla ängelns budskap till våra förfäder då de var samlade i öknen. Han fick ta emot levande ord och överlämna dem till oss.


Apostlagärningarna 7:43
Ni bar väl omkring Moloks tält och er gud Romfas stjärna, bilder som ni själva gjort för att tillbe. Därför ska jag föra er bort till ett land bortom Babylon.’


Apostlagärningarna 8:2
Men några fromma män kom och begravde Stefanos under stor dödsklagan.


Apostlagärningarna 8:22
Vänd om från denna din ondska och be till Herren, så kanske han förlåter dig ditt hjärtas avsikter.


Apostlagärningarna 8:24
Då svarade Simon: ”Be för mig till Herren, så att jag inte drabbas av det som ni har sagt!”


Apostlagärningarna 8:27
och Filippos lydde genast. Där på vägen kom då en hög tjänsteman som arbetade vid hovet hos Kandake, den etiopiska drottningen. Han hade ansvar för hela hennes skattkammare. Men nu hade han rest till Jerusalem för att tillbe


Apostlagärningarna 8:33
Genom hans förnedring togs hans dom bort. Vem i hans släkte kan beskriva det, för hans liv rycktes bort från jorden?”


Apostlagärningarna 8:40
Filippos befann sig nu i Ashdod och han gick sedan från stad till stad och förkunnade evangelium tills han kom till Caesarea.


Apostlagärningarna 9:11
Då sa Herren till honom: ”Gå till Raka gatan och in i Judas hus och fråga där efter en man som heter Saul från Tarsos. Han ber


Apostlagärningarna 9:22
Men Saul talade med allt större kraft och judarna i Damaskus hade inga argument att sätta emot när han bevisade att Jesus är Messias.


Apostlagärningarna 9:24
men Saul fick reda på deras planer. De bevakade stadsportarna både dag och natt för att kunna mörda honom,


Apostlagärningarna 9:27
Men Barnabas tog honom med till apostlarna och berättade för dem hur Saul på vägen hade sett Herren som hade talat till honom och hur Saul sedan med stort mod hade predikat i Jesus namn i Damaskus.


Apostlagärningarna 9:38
Men när lärjungarna hörde att Petrus var i Lydda som låg alldeles i närheten, skickade de iväg två män för att be honom komma över till Joppe så fort som möjligt.


Apostlagärningarna 9:43
Petrus stannade därför en längre tid i Joppe och bodde hos Simon, en man som arbetade med skinnberedning.


Apostlagärningarna 10:6
Han bor i ett hus nere vid havet hos en man som heter Simon och som arbetar med skinnberedning.”


Apostlagärningarna 10:8
Han berättade sedan allt som hade hänt och skickade iväg dem till Joppe.


Apostlagärningarna 10:9
Nästa dag vid middagstiden närmade sig männen Joppe och samtidigt gick Petrus upp på husets takterrass för att be.


Apostlagärningarna 10:15
Men rösten hördes en andra gång och sa: ”Om Gud har gjort något rent, ska du inte behandla det som orent.”


Apostlagärningarna 10:17
Petrus blev mycket förvirrad. Vad kunde synen betyda? Men i samma stund kom de män som Cornelius hade sänt. De hade frågat sig fram till huset och stod nu utanför porten


Apostlagärningarna 10:22
Då berättade de för honom: ”Vi är hitskickade av officeren Cornelius. Han är rättfärdig och gudfruktig och alla judarna talar gott om honom. Nu har en helig ängel sagt till honom att skicka efter dig, så att han kan få reda på vad du har att säga.”


Apostlagärningarna 10:28
Petrus sa till dem: ”Som ni vet är det förbjudet för mig som jude att umgås med någon från ett annat folk och besöka honom. Men Gud har visat mig att jag aldrig ska nedvärdera en människa och anse henne som oren.


Apostlagärningarna 10:32
Skicka nu iväg några män till Joppe och låt dem hämta hit en man som heter Simon Petrus. Han bor i ett hus nere vid havet hos en man som heter Simon och som arbetar med skinnberedning.’


Apostlagärningarna 10:34
Då började Petrus tala: ”Jag ser nu tydligt att Gud verkligen behandlar alla folk lika.


Apostlagärningarna 10:42
Och han gav oss en befallning att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har utsett till domare över både levande och döda.


Apostlagärningarna 11:3
”Du har besökt oomskurna och ätit med dem!”


Apostlagärningarna 11:4
Då berättade Petrus för dem vad som hade hänt. Han sa:


Apostlagärningarna 11:9
Men rösten från himlen hördes en andra gång: ’Om Gud har gjort något rent, ska du inte behandla det som orent.’


Apostlagärningarna 11:14
för han har något att berätta som kan rädda både dig och alla i ditt hus.’


Apostlagärningarna 11:20
Men några av dem som var från Cypern och Kyrene reste till Antiochia och där talade de också till icke-judar och berättade evangeliet om Herren Jesus.


Apostlagärningarna 11:29
Lärjungarna beslöt att skicka understöd till de troende i Judeen, var och en så mycket han hade råd med.


Apostlagärningarna 12:4
Efter arresteringen satte han Petrus i fängelse och lät fyra vaktstyrkor med vardera fyra man bevaka honom. Herodes hade efter påsken tänkt ställa Petrus inför folket.


Apostlagärningarna 12:14
Men när hon kände igen Petrus röst, blev hon så glad att hon inte öppnade utan sprang istället tillbaka in och berättade att Petrus stod utanför.


Apostlagärningarna 12:17
Men han gav tecken åt dem att vara tysta och berättade sedan för dem hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Till sist sa han: ”Låt Jakob och de andra i församlingen få veta detta”, och så gick han vidare till en annan plats.


Apostlagärningarna 12:19
Och när Herodes skickade efter Petrus och inte fick tag i honom, ställde han till med förhör bland vakterna och beordrade att de skulle föras bort. Efter detta lämnade Herodes Judeen och for till Caesarea och stannade där.


Apostlagärningarna 12:20
Invånarna i Tyros och Sidon som var beroende av Herodes land för sin matförsörjning hade gjort Herodes vred. De skickade därför en gemensam delegation till Herodes för att be om fred då de lyckats få över kungens kammarherre Blastos på sin sida.


Apostlagärningarna 12:21
På den bestämda dagen tog sedan Herodes på sig den kungliga manteln, satte sig på tribunen och talade till dem.


Apostlagärningarna 13:3
Och sedan de fastat och bett, lade de sina händer på dem och skickade iväg dem.


Apostlagärningarna 13:7
Han brukade ofta besöka den romerska landshövdingen Sergius Paulus som var en mycket klok man. Landshövdingen bjöd nu hem Barnabas och Saul till sig eftersom han ville höra Guds ord.


Apostlagärningarna 13:8
Men Elymas, trollkarlen (det är vad hans namn betyder) motarbetade dem och försökte hindra landshövdingen från att tro.


Apostlagärningarna 13:10
och sa: ”Du djävulens son, full av bedrägeri och falskhet, en fiende till allt rättfärdigt, ska du aldrig sluta med att förvränga Herrens raka vägar?


Apostlagärningarna 13:21
Sedan bad folket om en kung och Gud gav dem Saul, Kishs son en man ur Benjamins stam. Han regerade i fyrtio år.


Apostlagärningarna 13:34
För Gud hade låtit honom uppstå från de döda, så att han aldrig mer skulle behöva komma tillbaka till förgängelsen. Det förklarade han med orden: ’Jag ska ge er den trofasta nåd som jag gav David.’


Apostlagärningarna 13:36
David hade tjänat Guds vilja på sin tid, dog och blev begravd vid sina fäder och hans kropp förmultnade.


Apostlagärningarna 13:41
’Se, ni föraktare. Låt er förvånas och förgås. Jag ska utföra en gärning under er tid, något som ni inte kommer att tro när man berättar det för er. ’ ”


Apostlagärningarna 13:47
Det är också vad Herren har befallt oss: ’Jag har gjort dig till ett ljus för alla folk, för att du ska vara till räddning för hela jorden. ’ ”


Apostlagärningarna 14:3
Trots det stannade de där en längre tid och talade öppet och frimodigt om Herren eftersom de litade på honom. Herren bekräftade sitt budskap om nåd genom tecken och under.


Apostlagärningarna 14:6
De fick reda på det och flydde därför till städerna Lystra och Derbe i Lykaonien och till trakterna omkring


Apostlagärningarna 14:10
Därför ropade Paulus till honom: ”Res dig upp och stå på benen!” Och genast hoppade mannen upp och började gå.


Apostlagärningarna 14:17
men han har ständigt gett dem bevis på att han finns genom allt det goda han gör. Det är han som ger er regn från himlen och goda skördar, han som ger er mat och fyller era hjärtan med glädje.”


Apostlagärningarna 14:20
Men när lärjungarna samlades runt honom, reste han sig upp och gick tillbaka in i staden. Nästa dag gick han sedan vidare till Derbe tillsammans med Barnabas.


Apostlagärningarna 14:21
Även i Derbe förkunnade Paulus och Barnabas evangelium och fick många nya lärjungar. Sedan återvände de till Lystra, Ikonion och Antiochia


Apostlagärningarna 14:27
När de hade anlänt, kallade de ihop hela församlingen och berättade allt som Gud hade gjort genom dem och hur han hade gett även hedningar möjligheten att börja tro.


Apostlagärningarna 15:2
Men Paulus och Barnabas gick emot dem vilket ledde till ständiga diskussioner och bråk. Till slut bestämde därför de troende att man skulle låta Paulus och Barnabas och några till resa upp till Jerusalem för att reda ut saken med apostlarna och församlingsledarna där.


Apostlagärningarna 15:3
Församlingen utrustade dem för resan och de gav sig iväg genom Fenikien och Samarien där de berättade om hedningar som hade vänt om, vilket gjorde de troende mycket glada.


Apostlagärningarna 15:4
När de kom fram till Jerusalem, blev de mottagna av församlingen och apostlarna och ledarna. Paulus och Barnabas berättade sedan om vad Gud hade gjort genom dem.


Apostlagärningarna 15:12
Efter det blev det tyst på diskussionen och alla lyssnade till Barnabas och Paulus när de berättade om de tecken och under som Gud hade gjort genom dem bland andra folk.


Apostlagärningarna 15:14
Simon har berättat hur Gud för första gången såg till att han fick ett eget folk bland hedningarna.


Apostlagärningarna 15:22
Sedan beslöt apostlarna och ledarna tillsammans med hela församlingen att man skulle sända några representanter till Antiochia tillsammans med Paulus och Barnabas. Det blev två av församlingsledarna: Judas (som kallades Barsabbas) och Silas.


Apostlagärningarna 15:25
Vi beslöt därför enhälligt att utse representanter och skicka dem till er tillsammans med våra älskade bröder Barnabas och Paulus,


Apostlagärningarna 15:28
Den heliga Anden och vi har beslutat att inte kräva något annat av er än detta nödvändiga:


Apostlagärningarna 15:31
När man läste brevet blev alla glada över detta uppmuntrande besked.


Apostlagärningarna 15:38
Men Paulus var emot detta eftersom denne hade övergett dem i Pamfylien och inte varit med dem i deras arbete.


Apostlagärningarna 16:1
Paulus kom nu till Derbe och Lystra. Där fanns en lärjunge som hette Timotheos, som var son till en kristen judinna men vars far var grek.


Apostlagärningarna 16:4
De reste sedan från stad till stad och berättade om vad apostlarna och församlingsledarna i Jerusalem hade beslutat och som man skulle följa.


Apostlagärningarna 16:9
Där fick Paulus på natten se en syn. Han såg en man från Makedonien stå där och be honom: ”Kom över till Makedonien och hjälp oss!”


Apostlagärningarna 16:16
När vi en dag var på väg till bönestället, mötte vi en slavflicka som var besatt av en spådomsande. Hon kunde spå och drog in mycket pengar åt sina ägare.


Apostlagärningarna 16:18
Detta upprepades dagligen tills Paulus en dag blev så upprörd att han vände sig om och sa till anden: ”I Jesus Kristus namn befaller jag dig att fara ut ur henne!” Och genast lämnade anden henne.


Apostlagärningarna 16:22
Hela folkmassan började då angripa Paulus och Silas och domarna befallde att man skulle ta av dem kläderna och piska dem med spön.


Apostlagärningarna 16:24
och placerade dem i den innersta cellen där han låste fast deras ben i en trästock.


Apostlagärningarna 16:27
Då vaknade fångvaktaren och när han fick se att fängelsets alla dörrar stod vidöppna, trodde han att fångarna hade flytt och drog sitt svärd för att begå självmord.


Apostlagärningarna 16:32
De fick sedan berätta budskapet om Herren för fångvaktaren och hela hans familj.


Apostlagärningarna 16:36
Fångvaktaren talade då om detta för Paulus och sa: ”Domarna har beslutat att frige er, så nu behöver ni inte sitta här längre. Gå i frid!”


Apostlagärningarna 16:37
Men Paulus svarade: ”Åh nej! De har utan rättegång piskat oss offentligt och satt oss i fängelse trots att vi är romerska medborgare. Och nu vill de att vi ska lämna fängelset i hemlighet. Aldrig! Be dem komma hit och själva föra ut oss!”


Apostlagärningarna 16:38
Vakterna berättade då detta för domarna och när de hörde att Paulus och Silas var romerska medborgare, blev de rädda.


Apostlagärningarna 17:3
Han förklarade att Messias måste lida och uppstå från de döda och han bevisade att Jesus som han förkunnade för dem är Messias.


Apostlagärningarna 17:9
och Jason och de andra blev inte frisläppta förrän de hade betalat borgen.


Apostlagärningarna 17:10
Samma natt skickade de troende iväg Paulus och Silas till Beroia. Och så snart de kommit dit, gick de till den judiska synagogan.


Apostlagärningarna 17:11
Men människorna i Beroia var mer öppna än de i Thessalonike. De lyssnade gärna till budskapet och forskade varje dag i Skriften för att kontrollera om det som sades var sant.


Apostlagärningarna 17:13
Men när judarna i Thessalonike fick reda på att Paulus förkunnade Guds ord också i Beroia, kom de dit och ställde till med oro och bråk bland folket.


Apostlagärningarna 17:19
Sedan tog de honom med sig till areopagen och sa: ”Kom och berätta mer för oss om den här nya läran du talar om,


Apostlagärningarna 17:23
för när jag har promenerat omkring här har jag sett era gudabilder och även funnit ett altare med inskriften: ’ÅT EN OKÄND GUD’. Och det är denne jag vill berätta för er om, honom som ni har tillbett utan att veta vem det är.


Apostlagärningarna 17:25
Människor kan inte heller betjäna honom med sina händer som om han behövde någonting. Det är nämligen han själv som ger alla liv och anda och allting.


Apostlagärningarna 17:26
Han skapade alla folk från en enda människa och spred ut dem över hela jordens yta. Han bestämde deras tider och stakade ut deras gränser inom vilka de skulle bo.


Apostlagärningarna 17:31
Gud har nämligen fastställt en dag då han ska döma världen med rättfärdighet, genom en man som han i förväg har bestämt för den här uppgiften. Det har han bevisat inför alla människor genom att låta honom uppstå från de döda.”


Apostlagärningarna 18:2
Där blev han bekant med en jude som hette Aquila. Han var född i Pontos men hade nyligen kommit från Italien tillsammans med sin hustru Priscilla, eftersom kejsar Claudius hade utvisat alla judar från Rom. Paulus sökte upp dem


Apostlagärningarna 18:3
och bodde sedan och arbetade tillsammans med dem, för de var tältmakare precis som han.


Apostlagärningarna 18:24
Under tiden hade en jude som hette Apollos kommit till Efesos. Han var från Alexandria och en beläst man som väl kände till Skriften.


Apostlagärningarna 18:28
Utifrån Skriften kunde han offentligt med stor kraft gå emot judarna och bevisa att Jesus verkligen är Messias.


Apostlagärningarna 19:12
Man tog till och med dukar och klädesplagg som hade varit i beröring med hans kropp och lade dem på de sjuka. Då försvann sjukdomarna och de onda andarna lämnade dem.


Apostlagärningarna 19:13
En grupp kringvandrande judiska andeutdrivare fick då för sig att de skulle uttala Herren Jesus namn över dem som var besatta av onda andar. De sa: ”Jag besvär er vid den Jesus som Paulus talar om!”


Apostlagärningarna 19:16
Och sedan kastade sig mannen som var besatt av den onde anden över dem alla och slog dem, så att de var tvungna att fly ut ur huset nakna och blodiga.


Apostlagärningarna 19:18
Många av de troende kom nu och bekände öppet vad de hade gjort,


Apostlagärningarna 19:21
Efter allt detta bestämde sig Paulus för att genom Makedonien och Achaia resa till Jerusalem. ”Och därefter måste jag också besöka Rom”, sa han.


Apostlagärningarna 19:25
Demetrios kallade ihop dem till ett möte tillsammans med andra som hade liknande arbeten. Sedan talade han till dem: ”Ni vet att det är tack vare den här tillverkningen som vi blivit så rika.


Apostlagärningarna 19:35
Till slut lyckades i alla fall stadens sekreterare lugna dem så pass att han kunde tala till dem. ”Invånare i Efesos”, sa han, ”alla vet ju att den stora gudinnan Artemis tempel beskyddas här i staden Efesos, hon vars bild föll ner från himlen.


Apostlagärningarna 20:3
stannade han där i tre månader. Han skulle just segla vidare till Syrien när några judar hade gjort upp planer på att döda honom och han bestämde sig därför att fara tillbaka upp genom Makedonien.


Apostlagärningarna 20:4
Med honom reste Sopatros, Pyrrhos son från Beroia, Aristarchos och Secundus från Thessalonike, Gaius från Derbe, Timotheos samt Tychikos och Trofimos från provinsen Asien.


Apostlagärningarna 20:13
Vi gick ombord och avseglade till Assos där vi skulle ta med Paulus som hade bestämt det så, eftersom han ville ta landvägen dit.


Apostlagärningarna 20:16
Paulus hade bestämt sig för att resa förbi Efesos för att inte bli uppehållen i provinsen Asien, eftersom han ville hinna till Jerusalem till pingsthögtiden.


Apostlagärningarna 20:25
Och nu vet jag att ni aldrig kommer att få se mig igen, alla ni som jag har besökt och undervisat om Guds rike.


Apostlagärningarna 20:35
Jag ville genom mitt eget handlande visa att man ska hjälpa de fattiga genom hårt arbete. Kom ihåg att Herren Jesus sa: ’Det är lyckligare att ge än att få.’ ”


Apostlagärningarna 20:38
Det som bedrövade dem allra mest var att han sa att de aldrig mer skulle ses igen. Sedan följde alla honom ner till fartyget.


Apostlagärningarna 21:10
Under besöket där som varade i flera dagar kom en profet från Judeen för att träffa oss. Han hette Agabos.


Apostlagärningarna 21:13
Men han sa: ”Varför gör ni så, gråter och gör mig tung om hjärtat? Jag är beredd att inte bara hamna i fängelse i Jerusalem utan också att dö för Herren Jesus skull.”


Apostlagärningarna 21:19
Sedan vi hälsat på dem, berättade Paulus i detalj om sitt arbete, vad Gud hade gjort genom honom bland andra folk.


Apostlagärningarna 21:21
Nu har ett rykte spridits i Jerusalem att du lär de judar som bor bland andra folk att vända sig bort från Mose och att du har sagt att de inte behöver omskära sina söner eller följa våra traditioner.


Apostlagärningarna 21:24
Ta med dig dem och gå igenom reningsceremonin tillsammans med dem. Betala sedan för dem så att de kan raka sina huvuden. Då förstår alla att ryktena om dig är falska och att du själv håller och följer lagen.


Apostlagärningarna 21:25
När det gäller troende från andra folk har vi meddelat vårt beslut och skrivit att de ska avhålla sig från kött som offrats till avgudar, blod, kött från kvävda djur och sexuell omoral. ”


Apostlagärningarna 21:34
Men folket skrek än det ena än det andra och kommendanten kunde i förvirringen inte få någon klarhet i vad de menade. Han befallde därför att Paulus skulle tas med till fästningen.


Apostlagärningarna 21:38
”Är du inte den där egyptern som ledde ett uppror för en tid sedan och tog med sig 4 000 beväpnade rebeller ut i öknen?”


Apostlagärningarna 21:39
Paulus svarade: ”Jag är en jude från Tarsos i Kilikien, medborgare i en viktig stad. Jag ber därför att du ska låta mig tala till folket.”


Apostlagärningarna 22:24
Kommendanten tog därför in Paulus i fästningen och befallde att man skulle piska och förhöra honom, tills man fick reda på varför folkmassan var så rasande.


Apostlagärningarna 22:30
Kommendanten som ville få reda på vad det var judarna anklagade Paulus för, släppte honom nästa dag ur bojorna och befallde att översteprästerna och hela rådet skulle samlas. Han förde sedan ner Paulus och ställde honom inför dem.


Apostlagärningarna 23:2
Då befallde översteprästen Ananias att de som stod närmast Paulus skulle slå honom över munnen.


Apostlagärningarna 23:3
Men Paulus sa till honom: ”Gud ska slå dig, du med din välputsade fasad! Här sitter du för att döma mig efter lagen och så bryter du själv mot lagen genom att befalla dem att slå mig.”


Apostlagärningarna 23:16
Men Paulus systerson fick reda på deras planer och gick till fästningen och berättade allt för Paulus


Apostlagärningarna 23:19
Kommendanten tog honom då vid armen och ledde honom åt sidan och frågade: ”Vad är det du har att berätta?”


Apostlagärningarna 23:20
Paulus systerson svarade: ”Judarna har kommit överens om att be dig skicka ner Paulus till deras råd imorgon, så att de kan undersöka fallet närmare.


Apostlagärningarna 23:21
Men låt dem inte få som de vill, för mer än fyrtio män ligger gömda i ett bakhåll för att döda Paulus. De har svurit att varken äta eller dricka förrän han är död. De har redan gjort sig beredda och väntar bara på att du ska säga ditt ja.”


Apostlagärningarna 23:22
Kommendanten varnade honom då och sa: ”Låt ingen få veta att du har berättat det här för mig”, och sedan lät han honom gå.


Apostlagärningarna 23:23
Kommendanten kallade nu på två av sina officerare och sa: ”Beordra 200 soldater att vara klara att marschera till Caesarea vid niotiden ikväll, tillsammans med 200 spjutkastare och 70 ryttare.


Apostlagärningarna 23:24
Ge Paulus en häst att rida på och se till att han kommer välbehållen fram till landshövdingen Felix.”


Apostlagärningarna 23:27
Den här mannen har gripits av judarna. De skulle just till att döda honom när jag skickade ut soldater för att befria honom sedan jag fått veta att han är romersk medborgare.


Apostlagärningarna 23:29
Men jag förstod snart att det bara var något som hade att göra med deras lag och alltså inget som bör bestraffas med fängelse eller döden.


Apostlagärningarna 23:35
Då sa landshövdingen: ”Jag ska ta upp ditt fall när dina anklagare kommer hit.” Sedan befallde han att Paulus skulle förvaras och bevakas i Herodes palats.


Apostlagärningarna 24:4
Jag vill inte ta för mycket av din tid, men jag ber dig vara vänlig att lyssna till mig medan jag i korthet lägger fram våra anklagelser.


Apostlagärningarna 24:8
Om du förhör honom, kan du själv få bekräftat att våra anklagelser är sanna.”


Apostlagärningarna 24:11
Du kan lätt kontrollera att det inte är mer än tolv dagar sedan jag kom till Jerusalem för att tillbe.


Apostlagärningarna 24:13
De kan inte heller lägga fram några som helst bevis för att jag skulle ha gjort det som de nu anklagar mig för.


Apostlagärningarna 24:23
Han skickade sedan Paulus tillbaka till fängelset och sa till officeren att behandla honom väl och låta Paulus vänner besöka honom och ge honom det han behövde.


Apostlagärningarna 24:24
Några dagar senare kom Felix tillbaka i sällskap med sin hustru Drusilla, som var judinna. Och han lät hämta Paulus för att höra honom berätta mer för dem om tron på Kristus Jesus.


Apostlagärningarna 25:6
Festus stannade hos dem åtta till tio dagar och återvände sedan till Caesarea. Följande dag satte han sig på domstolen och befallde att Paulus skulle föras in.


Apostlagärningarna 25:7
När Paulus sedan kom in, omringades han av de judar som hade kommit dit från Jerusalem och de framkastade många allvarliga anklagelser mot honom utan att kunna bevisa en enda av dem.


Apostlagärningarna 25:11
Om jag har gjort något som förtjänar döden, så är jag beredd att dö. Men om jag är grundlöst anklagad, så har ingen någon rätt att överlämna mig åt dem. Jag vädjar till kejsaren.”


Apostlagärningarna 25:13
Några dagar senare kom kung Agrippa och Berenike till Caesarea för ett artighetsbesök hos Festus.


Apostlagärningarna 25:17
När de sedan kom hit, uppsköt jag inte saken utan redan nästa dag satte jag mig på domstolen och befallde att mannen skulle föras in.


Apostlagärningarna 25:18
Men när hans anklagare yttrade sig, beskyllde de honom inte för något brott som jag hade väntat mig.


Apostlagärningarna 25:23
Nästa dag kom alltså kung Agrippa och Berenike i full prakt till domsalen tillsammans med höga officerare och stadens ledande män. Festus gav order om att Paulus skulle föras in


Apostlagärningarna 25:25
Enligt min uppfattning har han inte gjort något som förtjänar dödsstraff. Men han har vädjat till kejsaren och därför har jag beslutat att sända honom dit.


Apostlagärningarna 26:3
för jag vet att du är en expert på judarnas alla seder och stridsfrågor. Jag ber dig därför att lyssna på mig med tålamod!


Apostlagärningarna 26:16
Res dig upp och ställ dig på benen! Jag har visat mig för dig, för att du ska bli min tjänare och vittne om vad du har sett och kommer att se av mig i framtiden.


Apostlagärningarna 26:25
Men Paulus svarade: ”Nej, högt ärade Festus, jag är inte galen. Jag berättar sanningen lugnt och sansat


Apostlagärningarna 26:26
och kungen känner väl till alla dessa frågor. Jag talar därför öppet till honom, för jag är säker på att de här händelserna är bekanta för honom. De utspelade sig ju inte i någon avkrok!


Apostlagärningarna 26:30
Sedan reste sig kungen, landshövdingen, Berenike och alla de andra


Apostlagärningarna 27:3
Följande dag lade vi till i Sidon och Julius var mycket vänlig mot Paulus och lät honom gå iland för att besöka vänner och njuta av deras gästfrihet.


Apostlagärningarna 27:16
Till slut kom vi i lä bakom en liten ö som hette Kauda och kunde då med stort besvär få ombord skeppsbåten.


Apostlagärningarna 27:18
När stormen nästa dag fortsatte att rasa, började besättningen slänga lasten överbord.


Apostlagärningarna 27:21
Ingen hade nu ätit på länge och till sist gick Paulus till besättningen och soldaterna och sa: ”Ni skulle ha lyssnat på mig redan från början och inte lämnat Kreta. Då hade ni sluppit alla dessa problem och förluster.


Apostlagärningarna 27:38
och då alla hade ätit sig mätta, vräkte besättningen vetelasten överbord för att göra fartyget ännu lättare.


Apostlagärningarna 27:39
När det ljusnade kände de inte igen kusten, men de såg en bukt med en sandstrand och beslöt sig för att försöka få fartyget att driva iland där.


Apostlagärningarna 27:42
Soldaterna beslöt då att döda alla fångarna, så att ingen skulle kunna simma iland och fly.


Apostlagärningarna 27:43
Men officeren ville rädda Paulus och hindrade dem från att utföra sin plan. Sedan befallde han att alla simkunniga skulle hoppa överbord och ta sig iland.


Apostlagärningarna 28:1
När alla kommit välbehållna iland, fick vi reda på att ön hette Malta.


Apostlagärningarna 28:2
Öns befolkning var mycket vänlig mot oss och gjorde i ordning en brasa och tog hand om oss alla, för det hade börjat regna och var kallt.


Apostlagärningarna 28:8
Hans far låg sjuk i feber och svår diarré. Paulus gick därför in och bad för mannen och lade sina händer på honom och botade honom.


Apostlagärningarna 28:10
De visade sedan sin tacksamhet på många sätt. Och när det var dags för oss att segla iväg, kom folk ombord med allt möjligt som vi kunde behöva för resan.


Apostlagärningarna 28:15
De troende i Rom hade hört att vi var på väg och kom och mötte oss redan vid Forum Appii och Tres Tabernae och när Paulus såg dem, tackade han Gud och fick nytt mod.


Apostlagärningarna 28:20
Det här är alltså bakgrunden till att jag bett er komma hit idag, så att vi kan träffas och talas vid. Jag är bunden med dessa kedjor för Israels hopp.”


Apostlagärningarna 28:30
Paulus bodde sedan i hela två år i det hus han hade hyrt. Han tog emot alla som kom på besök


Romarbrevet 1:5
Genom honom har vi fått nåden och apostlaämbetet för att kalla alla folk till trons lydnad, och genom detta ge honom ära.


Romarbrevet 1:9
Gud själv vet att jag ständigt ber för er, för det är honom jag tjänar av hela hjärtat när jag sprider evangeliet om hans Son.


Romarbrevet 1:10
En sak jag alltid ber om, är att jag äntligen ska få möjlighet att resa till er  —  om Gud vill det.


Romarbrevet 1:24
Gud lät dem därför följa sitt hjärtas begär och orena lidelser, så att de förnedrade sina kroppar med varandra.


Romarbrevet 1:27
Och männen slutade att ha naturliga sexuella förhållanden med kvinnor och började upptändas av begär till varandra, så att de utförde skamliga handlingar med andra män. På så sätt blev de själva orsaken till det rättvisa straff de fick för sin villfarelse.


Romarbrevet 1:32
De vet att Gud har bestämt att en dag straffa dem med döden för det de gör, men ändå fortsätter de. Och inte nog med det: de uppmuntrar andra som lever likadant.


Romarbrevet 2:11
Gud behandlar alla lika.


Romarbrevet 2:18
känner hans vilja och kan bedöma det väsentliga, eftersom lagen ger dig vägledning.


Romarbrevet 2:26
Om någon oomskuren lyder lagens bud, ska han inte betraktas som omskuren?


Romarbrevet 3:21
Men nu har Gud visat en rättfärdighet som inte är beroende av lagen. Lagen och profeterna vittnar dock om den.


Romarbrevet 3:25
Gud lät honom, hans blod, offras till försoning för dem som tror. Han ville genom detta visa sin rättfärdighet, eftersom han tidigare hade låtit straffet vänta för de begångna synderna.


Romarbrevet 3:28
Vi menar nämligen att människan blir rättfärdig på grund av sin tro, oberoende av laggärningar.


Romarbrevet 3:31
Men gör vi då lagen om intet genom tron? Nej, tvärtom! Vi befäster lagen.


Romarbrevet 4:4
Den som arbetar får inte sin lön som en gåva, utan som en ersättning för något han har uträttat.


Romarbrevet 5:2
På grund av tron på honom har vi fått tillträde till den nåd vi nu befinner oss i. Stolta och glada kan vi se fram emot Guds härlighet.


Romarbrevet 5:5
Och hoppet gör oss inte besvikna, för Gud har ingjutit sin kärlek i våra hjärtan genom den heliga Anden som han har gett oss.


Romarbrevet 5:8
Men Gud bevisade hur mycket han älskade oss genom att Kristus dog för oss medan vi fortfarande var syndare.


Romarbrevet 6:4
Genom dopet är vi både döda och begravda tillsammans med honom. Och på samma sätt som Kristus uppväcktes från de döda genom sin Faders härlighet, får nu också vi leva ett nytt liv.


Romarbrevet 6:7
Den som är död är ju befriad från synden.


Romarbrevet 6:11
På samma sätt ska också ni betrakta er själva som döda för synden och levande för Gud i Kristus Jesus.


Romarbrevet 6:12
Låt alltså inte synden få makt över era dödliga kroppar, så att ni ger efter för kroppens begär.


Romarbrevet 7:5
Så länge vi levde på vanligt mänskligt sätt, väckte lagen i oss syndiga begär som verkade i våra kroppar, så att vi bar frukt åt döden.


Romarbrevet 7:7
Vad betyder då detta? Att lagen är synd? Nej, naturligtvis inte! Men det var genom lagen som jag lärde känna vad synd är. Jag skulle inte ha vetat vad det innebär att ha begär till något, om inte lagen hade sagt: ”Du ska inte ha begär.”


Romarbrevet 7:8
Synden utnyttjade budordet och väckte allehanda begär inom mig. Om lagen inte finns, är synden död.


Romarbrevet 8:18
Jag anser att de lidanden vi får gå igenom här i denna tid inte betyder någonting jämfört med den härlighet som en dag ska uppenbaras för oss.


Romarbrevet 8:21
om att skapelsen en dag ska befrias från förgänglighetens slaveri och få del av Guds barns härliga frihet.


Romarbrevet 8:23
Och till och med vi, som har fått Guds Ande som en första gåva, våndas i vårt inre. Vi väntar på att Gud för alltid ska ge oss sina barns rättigheter och befria vår kropp.


Romarbrevet 8:26
Dessutom hjälper Guds Ande oss i vår svaghet. Vi vet ju inte ens vad vi ska be om, men Anden vädjar för oss med outtalade ord.


Romarbrevet 8:29
Dem som Gud har utvalt har han också bestämt till att bli lika hans Son, så att han skulle bli den förstfödde bland många bröder.


Romarbrevet 8:30
Dem som han i förväg har bestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också gjort rättfärdiga, och dem han har gjort rättfärdiga har han också gett del av härligheten.


Romarbrevet 8:32
Gud skonade ju inte ens sin egen Son, utan utlämnade honom för att rädda oss alla. Skulle han då inte vara beredd att skänka oss allt annat också tillsammans med honom?


Romarbrevet 9:10
Men inte bara det, Rebecka fick två barn med en och samme man, vår far Isak.


Romarbrevet 9:12
och gärningar inte skulle betyda något, utan bara han som kallar  —  sades det till Rebecka: ”Den äldre ska tjäna den yngre.”


Romarbrevet 9:16
Det beror inte på människans vilja eller strävan utan på Guds nåd.


Romarbrevet 9:22
Då har väl Gud rätt att visa sin vrede och sin makt, men ändå tills vidare ha tålamod med dem som är bestämda till att gå under?


Romarbrevet 9:23
Och kanske ville han göra sin härlighet känd för dem som han i förväg har bestämt ska få del av hans barmhärtighet och härlighet?


Romarbrevet 10:1
Syskon, jag önskar av hela hjärtat, och jag ber ständigt till Gud, att Israels folk ska bli räddat.


Romarbrevet 10:6
Men den rättfärdighet som kommer av tro säger: ”Du behöver inte fråga i ditt hjärta: Vem ska fara upp till himlen?” (det vill säga, för att hämta ner Kristus).


Romarbrevet 10:9
Om du alltså öppet bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, då blir du räddad.


Romarbrevet 10:10
Det är hjärtats tro som leder till rättfärdighet, och den öppna bekännelsen som räddar.


Romarbrevet 11:1
Så nu frågar jag: har då Gud stött bort sitt folk helt och hållet? Nej, inte alls! Jag är ju själv israelit, en ättling till Abraham och av Benjamins stam.


Romarbrevet 11:4
Men vad svarade Gud honom? ”Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen personer som aldrig har fallit ner och tillbett Baal.”


Romarbrevet 11:15
Om det att de stöttes bort innebar att världen försonades, vad ska det då betyda att de blev mottagna igen, om inte liv för de döda!


Romarbrevet 11:26
Sedan ska hela Israel bli räddat. Det står ju skrivet: ”Befriaren ska komma från Sion, och han ska ta bort all ondska från Jakob.


Romarbrevet 11:33
Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud! Vem kan någonsin förstå hans beslut och hans planer?


Romarbrevet 11:35
Vem kan ge något till Gud, som han skulle behöva betala tillbaka?”


Romarbrevet 12:1
Därför uppmanar jag er nu, syskon, vid Guds barmhärtighet, att ge era kroppar som ett levande och heligt offer till Gud, till hans behag. Det ska vara er andliga gudstjänst.


Romarbrevet 12:8
Den som kan uppmuntra andra, ska göra det. Den som har förmågan att ge till den som behöver, ska göra det med ett generöst hjärta. Den som har förmågan att leda andra, ska ta sin ledaruppgift på allvar. Och den som visar barmhärtighet, ska göra det med glädje.


Romarbrevet 12:12
Var glada i hoppet, uthålliga när ni får lida, och be ständigt.


Romarbrevet 12:13
Hjälp de heliga med allt de behöver, och visa gästfrihet.


Romarbrevet 12:16
Behandla alla lika. Anse er inte för fina för att umgås med dem som är ringa. Och tro inte att ni vet allt.


Romarbrevet 12:21
Låt inte det onda segra över dig, utan besegra det onda med det goda.


Romarbrevet 13:3
De styrande är ju inte ett hot mot den som gör det som är gott, utan mot den som gör det som är ont. Om du vill slippa att vara rädd för myndigheterna, så gör det som är gott. Då kan du få beröm av dem.


Romarbrevet 13:6
Det är ju också därför ni betalar skatt, för myndigheterna är Guds tjänare som utför det arbete de är satta att göra.


Romarbrevet 13:7
Betala till alla det ni är skyldiga att ge dem, både skatter och andra avgifter, och visa respekt och vördnad.


Romarbrevet 13:9
Buden: ”Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap, Du ska inte mörda, Du ska inte stjäla, Du ska inte ha begär,” och alla andra bud, kan ju sammanfattas i ett enda: ”Du ska älska din medmänniska som dig själv.”


Romarbrevet 13:11
Ni vet ju att den tid vi har kvar är begränsad. Vakna upp, för vår räddning är närmare nu än när vi först började tro.


Romarbrevet 13:14
Klä er i Herren Jesus Kristus. Bli inte så upptagna med att sköta om er kropp att begären väcks.


Romarbrevet 14:6
Den som beaktar en viss dag gör det för Herren. Och den som äter gör det för Herren. Han tackar ju Gud. Den som avstår från viss mat gör det också för Herren. Även han tackar ju Gud.


Romarbrevet 14:11
Det står ju skrivet: ”Så sant jag lever, säger Herren, alla människor ska böja knä inför mig, och alla ska bekänna Gud.”


Romarbrevet 14:13
Sluta därför med att döma varandra. Bestäm i stället för er själva att aldrig mer göra något som kan få någon av trossyskonen att snubbla eller falla.


Romarbrevet 14:18
Den som tjänar Kristus med den inställningen behagar Gud och blir uppskattad av människor.


Romarbrevet 15:8
Jag menar att Kristus blev de omskurnas tjänare för att visa Guds sanning och bekräfta de löften som gavs till förfäderna.


Romarbrevet 15:15
Men jag ville ändå skriva till er för att påminna om allt detta, och ibland har jag varit mycket rakt på sak. Det beror på att Gud i sin nåd gav mig


Romarbrevet 15:21
så som det står skrivet: ”De ska se något som ingen har berättat för dem, och förstå något som de inte har hört om.”


Romarbrevet 15:23
Men nu är jag äntligen färdig med mitt arbete i det här området och kan efter många år av väntan komma till er.


Romarbrevet 15:24
Jag planerar nämligen att resa till Spanien, och på vägen dit tänkte jag stanna hos er. När jag sedan har fått vara tillsammans med er en kort tid, hoppas jag att ni ger mig vad jag behöver för min fortsatta resa.


Romarbrevet 15:30
Men jag vädjar till er, syskon, för vår Herre Jesus Kristus skull och för den kärleks skull som Anden ger: Hjälp mig i min kamp genom att be till Gud för mig.


Romarbrevet 15:31
Be att Gud räddar mig från de människor i Judeen som vägrar att tro och att de heliga i Jerusalem ska bli glada över den hjälp jag har med mig.


Romarbrevet 15:32
Då kan jag, om Gud vill, besöka er, och genom detta bli uppmuntrad och utvilad.


Romarbrevet 16:1
Vår syster Foibe, som är tjänare i församlingen i Kenchreai, vill jag tala varmt för.


Romarbrevet 16:2
Ta väl emot henne, i Herren, på ett sådant sätt som de heliga bör göra. Hjälp henne med allt hon behöver, för hon har varit ett stöd för många, också för mig.


Romarbrevet 16:3
Hälsa Prisca och Aquila, mina medarbetare i Kristus Jesus.


Romarbrevet 16:6
Hälsa också Maria, som har arbetat så hårt för er.


Romarbrevet 16:9
Hälsa Urbanus, vår medarbetare i Kristus, och min käre Stachys.


Romarbrevet 16:10
Hälsa Apelles, som har bestått provet i Kristus. Hälsa också alla hos Aristoboulos.


Romarbrevet 16:12
Hälsa Tryfaina och Tryfosa, som arbetar med att tjäna Herren, och den kära Persis, som har arbetat så hårt för att tjäna Herren.


Romarbrevet 16:21
Min medarbetare Timotheos hälsar till er, och det gör också mina landsmän Lucius, Jason och Sosipatros.


Romarbrevet 16:26
men nu har uppenbarats genom profetiska skrifter på den evige Gudens befallning, för att alla folk ska kunna tro och lyda honom,


1 Korinthierbrevet 1:21
I sin vishet lärde inte världen känna Gud i hans vishet, och därför bestämde Gud att genom dårskapen i vår förkunnelse rädda dem som tror.


1 Korinthierbrevet 1:30
Det är tack vare honom som ni är i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet, vår befrielse,


1 Korinthierbrevet 2:1
När jag kom till er, syskon, var det inte med övertygande vältalighet eller vishet som jag berättade om Guds hemlighet för er.


1 Korinthierbrevet 2:2
Nej, jag hade bestämt mig för att inte veta av något annat när jag var hos er än Jesus Kristus, och honom som korsfäst.


1 Korinthierbrevet 2:4
Mitt budskap och min förkunnelse var inga övertygande visdomsord, utan de gav bevis på Ande och kraft,


1 Korinthierbrevet 2:7
Nej, vi talar med visdomen från Gud. Den har legat fördold, men sedan tidernas början har Gud bestämt att den skulle bli till härlighet för oss.


1 Korinthierbrevet 2:9
Men det står skrivet: ”Det inget öga har sett, inget öra har hört och inget människohjärtat kunnat ana, det har Gud berett åt dem som älskar honom.”


1 Korinthierbrevet 2:13
När vi berättar om allt detta, använder vi oss därför inte av ord som vi lärt oss genom mänsklig vishet, utan ord som Anden har lärt oss, och vi tolkar det andliga med andliga ord.


1 Korinthierbrevet 2:14
Men en oandlig människa tar inte emot det som kommer från Guds Ande; det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.


1 Korinthierbrevet 2:15
Den andliga människan bedömer allt, men henne själv kan ingen bedöma.


1 Korinthierbrevet 3:8
Den som planterar och den som vattnar är ett, och var och en får lön efter sitt arbete.


1 Korinthierbrevet 3:9
Vi är ju medarbetare till Gud, och ni är Guds åker, hans bygge.


1 Korinthierbrevet 3:14
Den vars bygge består ska få lön för sitt arbete.


1 Korinthierbrevet 3:18
Bedra inte er själva. Den som anser sig vara vis enligt den här tidsålderns sätt att se, måste först bli en dåre för att kunna bli vis.


1 Korinthierbrevet 4:3
Men det har ingen betydelse för mig om ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Jag dömer inte mig själv heller.


1 Korinthierbrevet 4:5
Döm därför ingenting förhastat, innan Herren kommer. Han ska dra fram allt i ljuset och visa varje hjärtas avsikter. Då ska var och en få sitt beröm från Gud.


1 Korinthierbrevet 4:6
Detta har jag, syskon, för er skull tillämpat på mig själv och Apollos, för att ni ska lära er av oss vad ”håll er till Skriften” betyder, så att ingen skryter över en annan.


1 Korinthierbrevet 4:12
Vi arbetar hårt med våra egna händer för att försörja oss. När man hånar oss, välsignar vi. När vi blir förföljda, finner vi oss i det.


1 Korinthierbrevet 4:13
När man talar illa om oss, svarar vi vänligt. Vi blir ständigt behandlade som avfall på världens skräphög, som bortslängda sopor.


1 Korinthierbrevet 4:16
Därför ber jag er nu att ha mig som föredöme.


1 Korinthierbrevet 5:2
Och ändå är ni så stöddiga! Ni borde ha blivit bestörta och uteslutit en sådan ur er gemenskap.


1 Korinthierbrevet 5:3
Själv har jag redan bestämt vilket straff den skyldige måste få, trots att jag inte är där hos er rent fysiskt, men det är jag i anden,


1 Korinthierbrevet 5:8
Låt oss därför fira högtid, befriade från all gammal surdeg, från all ondskans och elakhetens jäsning, med renhetens och sanningens osyrade bröd.


1 Korinthierbrevet 5:10
Men jag menade naturligtvis inte alla människor här i världen som lever i sexuell omoral, eller alla som är själviska, lurar andra på pengar eller tillber avgudar. Nej, då måste ni ju lämna världen för gott.


1 Korinthierbrevet 6:9
Vet ni inte att ingen orättfärdig får ärva Guds rike? Bedra inte er själva. Ingen som lever i sexuell omoral, som tillber avgudar, som är otrogen i sitt äktenskap eller som ägnar sig åt homosexualitet,


1 Korinthierbrevet 6:18
Håll er därför borta från all sexuell omoral. All annan synd som en människa begår sker utanför kroppen, men den som ägnar sig åt sexuell omoral syndar mot sin egen kropp.


1 Korinthierbrevet 6:20
Ni har köpts fria, och priset är betalt. Ära därför Gud med er kropp.


1 Korinthierbrevet 7:2
Nej, på grund av kroppsliga begär, bör varje man leva med sin egen hustru och varje kvinna med sin egen man.


1 Korinthierbrevet 7:5
Håll er inte ifrån varandra utom under en kort tid, och då bara om ni är överens om att ni båda vill koncentrera er på att be. Sedan ska ni komma tillsammans igen, annars kan Satan fresta er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt.


1 Korinthierbrevet 7:6
Men detta sista säger jag som en tillåtelse, inte som en befallning.


1 Korinthierbrevet 7:9
Men om de inte kan leva avhållsamt, bör de gifta sig. Det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär.


1 Korinthierbrevet 7:10
Till er som nu är gifta har jag däremot en befallning, som kommer från Herren: Hustrun får inte skilja sig från sin man,


1 Korinthierbrevet 7:18
Den som var omskuren när han blev kallad, ska inte försöka ändra på det. Den som var oomskuren behöver inte heller låta omskära sig.


1 Korinthierbrevet 7:20
Var och en ska alltså förbli i den situation han befann sig i när han blev kallad.


1 Korinthierbrevet 7:23
Ni är köpta, och priset är betalt. Bli inte slavar under människor.


1 Korinthierbrevet 7:24
Syskon, förbli var och en inför Gud i den situation som ni befann er i när ni blev kallade.


1 Korinthierbrevet 7:25
När det gäller dem som aldrig varit gifta, har jag ingen särskild befallning från Herren. Men som trovärdig på grund av Herrens barmhärtighet kan jag ge er ett råd.


1 Korinthierbrevet 7:32
Jag vill bespara er extra bekymmer. En ogift ägnar sig åt det som tillhör Herren, hur han ska kunna behaga Herren.


1 Korinthierbrevet 7:33
Men en gift ägnar sig åt det som hör till den här världen, hur han ska behaga sin hustru.


1 Korinthierbrevet 7:34
Han blir splittrad. På samma sätt ägnar sig en ogift kvinna eller flicka åt det som tillhör Herren, för att vara helig till både kropp och själ. Men en gift kvinna ägnar sig åt det som hör till den här världen, hur hon ska behaga sin man.


1 Korinthierbrevet 7:35
Jag säger detta för ert eget bästa, inte för att begränsa er frihet, utan för att hjälpa er att leva anständigt och troget hålla er till Herren.


1 Korinthierbrevet 7:37
Men den som i sitt hjärta är övertygad och inte känner något tvång, utan har sin vilja under kontroll och i sitt hjärta har bestämt sig för att inte gifta sig, han handlar rätt.


1 Korinthierbrevet 9:1
Är jag inte fri? Är jag inte en apostel? Har jag inte sett Jesus, vår Herre? Är inte ni resultatet av det arbete jag har utfört för Herren?


1 Korinthierbrevet 9:2
Om jag inte är en apostel för andra, så är jag i alla fall det för er. Ni är ju beviset på mitt apostoliska uppdrag från Herren.


1 Korinthierbrevet 9:6
Är det bara Barnabas och jag som måste arbeta för att försörja oss själva?


1 Korinthierbrevet 9:11
Vi har sått ett andligt utsäde hos er. Är det då för mycket begärt att vi får skörda lite av ert materiella goda?


1 Korinthierbrevet 9:13
Ni vet väl också att de som arbetar i templet får sin mat från templet, och att de som tjänstgör vid altaret får sin del av det som offras på altaret?


1 Korinthierbrevet 9:14
På samma sätt har Herren bestämt att de som förkunnar evangelium ska bli försörjda genom sitt arbete.


1 Korinthierbrevet 9:17
Om jag själv hade bestämt mig för att göra det, då hade jag kunnat kräva att få lön för det. Men när jag nu gör det därför att jag måste, utför jag ju bara det som har anförtrotts åt mig.


1 Korinthierbrevet 9:19
Jag är alltså fri och oberoende av alla människor. Men jag har ändå gjort mig till allas slav, för att vinna så många som möjligt.


1 Korinthierbrevet 9:21
För dem som är utan lag har jag blivit som en av dem, för att vinna dem. Fast det betyder inte att jag inte har någon lag från Gud, för jag lyder Kristus lag.


1 Korinthierbrevet 9:25
Var och en som tävlar måste vara beredd på hård träning. Idrottsmannen gör det för att vinna en segerkrans som snart vissnar. Men vi gör det för att få den segerkrans som aldrig vissnar.


1 Korinthierbrevet 10:15
Ni är ju förståndiga människor. Bedöm därför själva vad jag säger.


1 Korinthierbrevet 10:29
Jag menar givetvis inte ditt eget samvete, utan den andres. Varför skulle jag låta min frihet bedömas av någon annans samvete?


1 Korinthierbrevet 11:2
Jag måste berömma er för att ni tänker på mig och håller fast vid den undervisning jag gav vidare till er.


1 Korinthierbrevet 11:4
Därför skämmer mannen ut sitt huvud om han har något på huvudet när han ber eller profeterar.


1 Korinthierbrevet 11:5
En kvinna skämmer ut sitt huvud om hon inte har något på huvudet när hon ber eller profeterar, för det är detsamma som om hon rakade av sig håret.


1 Korinthierbrevet 11:7
Mannen behöver inte ha något på huvudet, för han är Guds avbild och ära. Kvinnan däremot är mannens ära.


1 Korinthierbrevet 11:11
Men i Herren är mannen lika beroende av kvinnan som kvinnan är av mannen.


1 Korinthierbrevet 11:13
Vad anser ni själva, är det rätt för en kvinna att be till Gud utan att ha något på huvudet?


1 Korinthierbrevet 11:17
När det gäller mina följande direktiv, kan jag inte berömma er. Det verkar ju som om era samlingar gör mer skada än nytta.


1 Korinthierbrevet 11:19
Ibland måste det till och med finnas olika grupper bland er, för att det ska visa sig vilka som består provet.


1 Korinthierbrevet 11:21
för var och en tar genast för sig av sin egen mat. Sedan är där någon som blir sittande hungrig, medan en annan dricker sig berusad.


1 Korinthierbrevet 11:22
Har ni inga egna hem där ni kan äta och dricka? Har ni så lite respekt för Guds församling, så att ni låter dem skämmas som inte har något med sig? När det gäller det här kan jag verkligen inte berömma er!


1 Korinthierbrevet 12:3
Därför vill jag att ni nu ska inse att ingen som talar genom Guds Ande kan förbanna Jesus, och ingen som inte är fylld av helig Ande kan bekänna att Jesus är Herren.


1 Korinthierbrevet 12:10
och en får kraft att göra under. En får förmågan att profetera, en förmågan att bedöma olika andar. En får förmågan att tala olika språk, och en annan får förmågan att tolka språk.


1 Korinthierbrevet 12:12
Kroppen är en men består av många olika delar, och trots att dess lemmar är många utgör de en enda kropp. På samma sätt är det med Kristus.


1 Korinthierbrevet 12:14
Kroppen består inte av bara en del, utan av många.


1 Korinthierbrevet 12:21
Ögat kan inte säga till handen: ”Jag behöver dig inte.” Och huvudet kan inte säga till fötterna: ”Jag behöver er inte.”


1 Korinthierbrevet 13:2
Om jag har fått profetians gåva och känner till alla hemligheter och har all kunskap, och om jag har en tro som är så stark att jag kan flytta berg, men inte har kärlek, då är jag ingenting.


1 Korinthierbrevet 13:13
Nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre. Men av dem är kärleken störst.


1 Korinthierbrevet 14:9
På samma sätt är det med er när ni talar. Om er tunga formar obegripliga ord, hur ska människor då kunna förstå vad ni menar? Ert tal blir ju då bara nonsens ut i tomma luften.


1 Korinthierbrevet 14:13
Den som talar andra språk bör be om gåvan att tolka det han säger.


1 Korinthierbrevet 14:14
Om jag ber på ett annat språk så är det min ande som ber, men mitt förnuft producerar ingenting.


1 Korinthierbrevet 14:15
Hur förhåller det sig då? Jo, jag vill be med min ande, men också med mitt förnuft. Jag vill sjunga med min ande, men också med mitt förnuft.


1 Korinthierbrevet 14:25
och vad som gömmer sig i hans hjärtas blottas. Då faller han ner på sitt ansikte och tillber Gud och ropar: ”Hos er finns verkligen Gud.”


1 Korinthierbrevet 14:37
Om någon anser sig vara en profet, eller andlig, ska han veta att det jag skriver till er är en befallning från Herren.


1 Korinthierbrevet 15:4
Han begravdes, men på den tredje dagen uppstod han från de döda, i enlighet med Skrifterna.


1 Korinthierbrevet 15:9
Jag är ju den minst betydande av alla apostlar, och borde egentligen inte få kallas apostel alls, eftersom jag tidigare förföljde Guds församling.


1 Korinthierbrevet 15:10
Men på grund av Guds nåd är jag nu vad jag är. Och den nåd han visade mig har inte varit förgäves. Jag har arbetat hårdare än någon annan apostel, fast inte i egen kraft utan tack vare Guds nåd som har varit med mig.


1 Korinthierbrevet 15:23
Men alla i en bestämd ordning: Kristus först, och när han kommer tillbaka, alla de som tillhör honom.


1 Korinthierbrevet 15:27
för Gud har ”lagt allting under hans fötter.” När det står att ”allting” har lagts under hans fötter betyder det naturligtvis inte att det även gäller Gud själv, eftersom det var han som lade allting under sin Son.


1 Korinthierbrevet 15:38
Gud har ju bestämt hur varje växt ska se ut, och olika frön ger olika växter.


1 Korinthierbrevet 15:51
Men jag berättar en hemlighet: en del av oss kommer inte att dö. Men vi ska alla förvandlas,


1 Korinthierbrevet 15:54
Och när det förgängliga har klätts i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet, då har det som står skrivet gått i uppfyllelse: ”Döden är uppslukad och besegrad.


1 Korinthierbrevet 16:6
Antagligen stannar jag hos er ett tag, kanske hela vintern, och sedan kan ni hjälpa mig med det jag behöver för min fortsatta resa, vart det nu blir.


1 Korinthierbrevet 16:7
Den här gången vill jag inte bara göra ett kort besök och sedan resa vidare, utan jag hoppas kunna stanna ett bra tag, om Herren tillåter det.


1 Korinthierbrevet 16:9
för här står en dörr öppen för mig till ett effektivt arbete just nu, även om det också finns många motståndare.


1 Korinthierbrevet 16:10
Om Timotheos kommer till er, se då till att han kan känna sig lugn när han är hos er. Han arbetar för Herren precis som jag gör,


1 Korinthierbrevet 16:15
Jag vill också be er om en sak, syskon. Ni vet ju att Stefanas och hans familj var de första i provinsen Achaia som började tro på Kristus. De ägnar sig nu åt att tjäna de heliga.


1 Korinthierbrevet 16:17
Jag är glad över att Stefanas, Fortunatus och Achaikos har kommit till mig. Då behöver jag inte sakna er lika mycket.


2 Korinthierbrevet 1:15
Eftersom jag litade på detta, hade jag tänkt glädja er, med inte bara ett, utan två besök.


2 Korinthierbrevet 1:16
Jag hade tänkt besöka er först på min väg till Makedonien, och sedan på vägen hem igen. Då skulle ni ha fått hjälpa mig med det jag behöver för min resa till Judeen.


2 Korinthierbrevet 2:1
Jag bestämde mig alltså för att inte resa till er, för att inte göra er ledsna igen.


2 Korinthierbrevet 2:9
När jag skrev till er gjorde jag det för att se om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allting.


2 Korinthierbrevet 2:16
en dödens doft till död för de senare, och en livets doft till liv för de förra. Men vem är då värdig att utföra ett sådant arbete?


2 Korinthierbrevet 3:11
För om det som sedan avtog var fyllt av härlighet, hur mycket större är då inte härligheten i det som består!


2 Korinthierbrevet 4:2
Vi tar inte till några hemliga och skamliga metoder eller falska knep och förvränger inte Guds ord, utan lägger öppet fram sanningen och överlåter åt var och en att bedöma oss utifrån sitt samvete inför Gud.


2 Korinthierbrevet 5:1
Vi vet att när vårt jordiska tält rivs ner, har Gud berett en byggnad åt oss i himlen, en evig boning, som inte är gjord av människohänder.


2 Korinthierbrevet 5:9
Därför strävar vi efter att behaga Herren, vare sig vi är hemma eller borta.


2 Korinthierbrevet 5:10
Vi ska ju alla stå inför Kristus domstol en dag och belönas eller straffas för det vi har gjort här i det fysiska livet, gott eller ont.


2 Korinthierbrevet 5:16
Därför bedömer vi inte längre på ett vanligt mänskligt sätt. Om vi en gång har betraktat Kristus på det viset gör vi det inte mer.


2 Korinthierbrevet 6:1
Som Guds medarbetare uppmanar vi er också att inte ta emot Guds nåd förgäves.


2 Korinthierbrevet 6:5
under misshandel, i fängelse och upplopp, i arbete och slit, vaka och svält,


2 Korinthierbrevet 6:15
Kan Kristus och Beliar dra åt samma håll? Kan en troende och en som inte tror dela något med varandra?


2 Korinthierbrevet 7:7
och inte bara genom att han kom, utan också genom den tröst han själv hade fått hos er, och att han kunde berätta om er längtan, er förtvivlan och er omsorg om mig. Det gladde mig ännu mer.


2 Korinthierbrevet 7:8
Nu ångrar jag inte längre mitt förra brev till er som gjorde er bedrövade. Först ångrade jag det ett tag, eftersom jag inser att jag gjorde er bedrövade, även om det var övergående.


2 Korinthierbrevet 7:9
Nu är jag i stället glad, inte för att ni blev bedrövade, utan därför att det fick er att vända om. Er bedrövelse var ju vad Gud önskade, och därför skadade vi ingen.


2 Korinthierbrevet 7:10
Den bedrövelse Gud låter någon känna leder till omvändelse, och den behöver ingen ångra. Men världslig bedrövelse driver mot döden.


2 Korinthierbrevet 7:11
Tänk på allt vad denna bedrövelse som Gud lät er känna, ledde till bland er: innerlig hängivenhet, ursäkter, upprördhet, oro, längtan, iver, bestraffning! Ni gjorde allt för att visa att ni är oskyldiga i det här fallet.


2 Korinthierbrevet 7:14
Jag hade redan innan talat om för Titus hur stolt jag är över er, och jag behövde verkligen inte skämmas över er. Allt jag hade sagt till Titus om er visade sig vara sant, precis som allt annat är sant som jag har sagt till er.


2 Korinthierbrevet 8:1
Nu vill jag berätta för er, syskon, vilken nåd Gud har gett till församlingarna i Makedonien.


2 Korinthierbrevet 8:8
Men det är ingen befallning jag ger er. Jag vill bara pröva äktheten i er kärlek genom att jämföra den med andras iver.


2 Korinthierbrevet 8:11
nu lika ivrigt slutför arbetet utifrån vad ni har råd med.


2 Korinthierbrevet 8:18
Vi lät också en annan troende man resa med honom, en som är uppskattad av alla församlingar här för sitt arbete för evangeliet.


2 Korinthierbrevet 8:23
Vad Titus beträffar så är han min vän och medarbetare för er. De andra två är utsända från församlingarna här, och de ärar Kristus.


2 Korinthierbrevet 9:1
Egentligen behöver jag inte skriva till er om hjälpen till de heliga.


2 Korinthierbrevet 9:2
Jag vet ju hur villiga ni är att ge, och jag har redan skrutit över er inför makedonierna och sagt: ”I provinsen Achaia har man varit beredd att hjälpa till redan i fjol.” Och er entusiasm har smittat av sig på de flesta här.


2 Korinthierbrevet 9:3
Men jag skickar ändå bröderna, för jag vill ju inte ha skrutit i onödan över er, utan ni är verkligen förberedda som jag sagt.


2 Korinthierbrevet 9:4
Annars får vi, ja, faktiskt ni, skämmas om några makedonier kommer med mig och finner er oförberedda, trots att vi haft ett sådant förtroende för er.


2 Korinthierbrevet 9:7
Var och en ska i sitt hjärta bestämma sig för hur mycket han vill ge. Det får inte ske motvilligt eller av tvång, för Gud älskar den som ger med glädje.


2 Korinthierbrevet 9:8
Men Gud har makt att ge er riklig nåd, allt vad ni behöver och mer därtill, så att ni alltid med glädje kan ge stora gåvor till allt gott som görs.


2 Korinthierbrevet 9:9
Det står skrivet: ”Han strör ut och ger åt de fattiga. Hans rättfärdighet består för evigt.”


2 Korinthierbrevet 9:10
Han som ger bonden säd att så och bröd att äta, ska också ge er mycket säd, flerdubbelt, och en ökad skörd av er rättfärdighet.


2 Korinthierbrevet 9:12
Denna er tjänst med insamlingen ger de heliga allt vad de behöver men resulterar också i att Gud blir tackad om och om igen.


2 Korinthierbrevet 9:13
När ni genom denna tjänst visar er seriositet kommer de att hylla Gud för att ni omsätter er bekännelse till evangeliet om Kristus i praktisk handling och generöst delar med er av era tillgångar till både dem och andra.


2 Korinthierbrevet 9:14
De kommer att be för er och längta efter er på grund av Guds oändliga nåd mot er.


2 Korinthierbrevet 9:15
Gud vare tack för hans obeskrivligt stora gåva!


2 Korinthierbrevet 10:2
låt mig få slippa använda mitt mod och min myndighet när jag kommer till er, vilket jag är beredd att göra om jag måste gå emot dem som menar att jag styrs av själviska motiv.


2 Korinthierbrevet 10:6
Och vi är beredda att straffa all olydnad, så snart er lydnad blivit fullständig.


2 Korinthierbrevet 10:7
Ni betraktar allting på ett ytligt sätt. Om någon är övertygad om att han tillhör Kristus, bör han förstå att vi tillhör Kristus lika mycket som han.


2 Korinthierbrevet 10:8
Ja, även om jag skulle kunna skryta ännu mer med den myndighet vi har fått av Herren  —  en myndighet som är till för att bygga upp er, inte för att bryta ner  —  skulle jag inte behöva skämmas.


2 Korinthierbrevet 10:13
Vi vill dock inte överdrivet berömma oss själva, utan hålla oss inom den gräns Gud har gett oss: att vi skulle nå fram ända till er.


2 Korinthierbrevet 10:15
Vi vill inte ta åt oss äran för det arbete som andra har uträttat. Men när er tro växer sig starkare, hoppas vi att kunna arbeta ännu mera bland er.


2 Korinthierbrevet 10:16
Sedan kan vi gå vidare och förkunna evangeliet i regioner bortom er. Då behöver vi inte riskera att skryta över sådant som andra har utfört.


2 Korinthierbrevet 10:18
Den som framhåller sig själv består inte provet; det gör den som Herren rekommenderar.


2 Korinthierbrevet 11:6
Jag kanske inte är lika vältalig, men jag känner väl till det jag talar om. Det har vi redan bevisat för er på många olika sätt.


2 Korinthierbrevet 11:7
Var det en synd jag begick i och med att jag ödmjukade mig för att ni skulle upphöjas och förkunnade Guds evangelium än för er utan ersättning?


2 Korinthierbrevet 11:9
När jag var hos er och inte hade något att leva av, var jag ändå ingen börda för någon. Istället kom några troende män från Makedonien och gav mig det jag behövde. Jag har i allting aktat mig för att bli någon börda för er, och kommer alltid att göra det.


2 Korinthierbrevet 11:13
De är nämligen falska apostlar, bedrägliga arbetare, som framträder som Kristus apostlar.


2 Korinthierbrevet 11:16
Jag ber er än en gång att ingen ska ta mig för en dåre. Men om ni gör det, så lyssna ändå på denna dåre, så att jag får skryta lite, även jag.


2 Korinthierbrevet 11:21
Jag skäms över att behöva medge att vi inte har varit kraftfulla nog till sådant! Men vad någon annan vågar skryta med  —  nu talar jag som en dåre  —  det vågar också jag.


2 Korinthierbrevet 11:23
De tjänar Kristus  —  och nu talar jag som en dåre  —  men det gör jag ännu mer. Jag har arbetat hårdare än andra, suttit i fängelse oftare än andra, blivit slagen, jag vet inte hur många gånger, och har ofta varit nära att dö.


2 Korinthierbrevet 11:27
Jag har arbetat och slitit och ofta vakat hela nätter. Jag har varit hungrig och törstig och har ofta fått svälta. Jag har frusit och saknat kläder.


2 Korinthierbrevet 11:28
Ovanpå allt detta har jag varje dag haft bekymmer för hur det ska gå för alla församlingar.


2 Korinthierbrevet 12:8
Tre gånger har jag bett till Herren att den ska lämna mig ifred.


2 Korinthierbrevet 12:9
Men Herren har svarat mig: ”Min nåd är allt du behöver. I svagheten fullkomnas nämligen kraften.” Därför vill jag hellre skryta över min svaghet, för att Kristus kraft ska bo i mig.


2 Korinthierbrevet 13:2
Vid mitt andra besök varnade jag, och varnar nu igen när jag är frånvarande, både dem som har syndat och alla andra: när jag kommer till er ska jag inte skona någon.


2 Korinthierbrevet 13:3
Ni vill ju ha bevis för att det är Kristus som talar genom mig. Han är inte svag inför er, utan han visar sin kraft hos er.


2 Korinthierbrevet 13:5
Pröva er själva, om ni är i tron, testa er själva. Inser ni inte i er själva att Jesus Kristus är i er? Om inte, då består ni inte provet.


2 Korinthierbrevet 13:6
Men jag hoppas att ni i alla fall ska inse att vi har bestått det.


2 Korinthierbrevet 13:7
Vi ber till Gud att ni inte ska göra något som är ont, men inte för att det ska visa sig att vi har bestått provet, utan för att ni ska göra det som är gott. Sedan spelar det ingen roll om det ser ut som att vi inte bestod provet.


Galaterbrevet 1:17
Jag for inte upp till Jerusalem för att leta upp de män som var apostlar före mig. Jag begav mig istället till Arabien, och återvände sedan till Damaskus.


Galaterbrevet 1:18
Det dröjde hela tre år innan jag for upp till Jerusalem för att besöka Kefas, och jag stannade då hos honom i två veckor.


Galaterbrevet 2:5
Men inte ett ögonblick gav vi efter och ställde upp på deras krav, för att evangeliets sanning skulle bevaras hos er.


Galaterbrevet 2:9
Så när de som ansågs vara pelare, Jakob, Kefas och Johannes, förstod vilken nåd som hade getts mig, räckte de mig och Barnabas handen som tecken på vårt samarbete. Vi skulle gå ut till hedningarna och de själva till de omskurna.


Galaterbrevet 2:17
Om vi som ville bli rättfärdiga genom Kristus visades vara syndare, skulle det betyda att Kristus är tjänare för synden? Naturligtvis inte!


Galaterbrevet 2:21
Jag förkastar inte Guds nåd, för om rättfärdigheten hade kunnat fås genom lagen, då hade ju inte Kristus behövt dö.”


Galaterbrevet 3:18
Om arvet var beroende av lagen, då skulle det ju inte vara beroende av löftet. Men nu har Gud gett arvet till Abraham genom ett löfte.


Galaterbrevet 3:21
Finns det då en konflikt mellan lagen och Guds löften? Nej, naturligtvis inte! Om vi hade fått en lag som kunde ge liv, då hade rättfärdigheten verkligen berott av lagen.


Galaterbrevet 4:2
Han måste rätta sig efter vad hans förmyndare och förvaltare säger, ända fram till den tid som hans far har bestämt.


Galaterbrevet 4:11
Jag är rädd för att mitt arbete för er varit bortkastat.


Galaterbrevet 4:24
Men det ligger också en djupare mening i detta: De två kvinnorna representerar två förbund. Det första förbundet är från berget Sinai och föder sina barn i slaveri, det är Hagar.


Galaterbrevet 4:25
Hagar är berget Sinai i Arabien, en symbol för det nuvarande Jerusalem, som lever i slaveri med sina barn.


Galaterbrevet 5:1
Till friheten har Kristus befriat oss. Stå därför fasta, och låt ingen tvinga in er under slavoket igen.


Galaterbrevet 5:6
I Kristus spelar det därför ingen roll om man är omskuren eller ej. Det enda som betyder något är tron som verkar i kärlek.


Galaterbrevet 5:10
För min del litar jag på Herren beträffande att ni inte ska ändra på ert sätt att tänka. Men den som skapar förvirring bland er kommer att få sin dom, vem det än är.


Galaterbrevet 5:16
Jag uppmanar er därför att låta Anden leda er, så att ni inte ger efter för de begär som finns i er mänskliga natur.


Galaterbrevet 5:23
mildhet och självbehärskning. Lagen är inte mot sådant.


Galaterbrevet 5:24
De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt gamla jag med alla dess begär och onda lustar.


Galaterbrevet 6:1
Syskon, om någon ändå visar sig begå en överträdelse, så ska ni som är andliga milt visa honom till rätta. Men gör det ödmjukt, och se till att du inte själv blir frestad.


Galaterbrevet 6:7
Bedra inte er själva! Det går inte att lura Gud. Det man sår får man också skörda.


Galaterbrevet 6:15
Om man är omskuren eller ej spelar alltså ingen roll. Det som betyder något är en ny skapelse.


Galaterbrevet 6:17
Låt nu ingen i fortsättningen ge mig mer bekymmer, för jag bär Jesus märken på min kropp.


Efesierbrevet 1:5
Han har genom Jesus Kristus förutbestämt oss till att bli hans barn. Detta var hans vilja och beslut


Ephesians 1:9
Han avslöjade nämligen sin hemliga plan för oss  —  det beslut om Kristus som han från början hade fattat.


Ephesians 1:11
I honom har vi också fått vårt arv, eftersom vi är förutbestämda till det av honom som genomför allting efter sin vilja och sitt beslut.


Ephesians 1:16
har jag ständigt tackat Gud när jag har bett för er.


Ephesians 1:17
Jag ber att vår Herre Jesus Kristus Gud, härlighetens Fader, ska ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni lär känna honom mer.


Ephesians 1:18
Jag ber att era hjärtan ska upplysas, så att ni inser vad det är för hopp han har kallat er till och vilka härliga rikedomar som han låter de heliga få ärva,


Ephesians 2:3
På det sättet levde vi allihop förut. Vi följde våra mänskliga impulser och lät kroppens begär och våra egna tankar styra oss. Av naturen var vi vredens barn, precis som alla andra.


Ephesians 3:13
Jag ber er därför att inte vara ledsna över de lidanden jag måste gå igenom för er skull, för mitt lidande är er härlighet.


Ephesians 3:16
Jag ber att han som är så rik på härlighet ska ge er kraft och inre styrka genom sin Ande,


Ephesians 3:20
Han som verkar i oss med sin kraft och kan göra långt mer än vi någonsin kan be om eller tänka oss,


Ephesians 4:2
Var alltid ödmjuka och milda, och behandla varandra med tålamod och kärlek.


Ephesians 4:3
Sträva efter att bevara enheten i Anden genom att leva i frid med varandra,


Ephesians 4:9
Att han steg upp måste ju betyda att han först hade kommit ner till jorden.


Ephesians 4:14
Då är vi inte längre barn som kastas hit och dit av vågorna och blåses åt olika håll av varje lärovind i bedrägliga mänskliga spel som med list lockar till villfarelser.


Ephesians 4:22
Därför ska ni sluta leva som ni gjorde förut och kasta av er ert gamla jag som går under och är fyllt av bedrägliga begär.


Ephesians 4:28
Den som är tjuv ska sluta att stjäla och i stället börja arbeta och göra rätt för sig. Då kan han också dela med sig till människor i nöd.


Ephesians 4:29
Tala aldrig något oanständigt, utan säg bara sådant som bygger upp och behövs och kan bli till välsignelse för dem som lyssnar.


Ephesians 4:30
Gör inte Guds heliga Ande ledsen. Anden har ni ju fått som ett sigill för befrielsens dag.


Ephesians 5:2
Lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och gett sig själv som en offergåva, som en välbehaglig lukt för Gud.


Ephesians 5:5
Ni ska ha klart för er att ingen som ägnar sig åt sexuell omoral och annan orenhet eller girighet får del i Kristus och Guds rike, för detta är att tillbe avgudar.


Ephesians 5:10
Sök alltid efter det som behagar Herren.


Ephesians 6:9
Och ni som är slavägare, behandla dem på samma sätt väl och utan hot. Ni vet att både ni och de har samma Herre i himlen, och han gör ingen skillnad på människor.


Ephesians 6:13
Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot när ni attackeras av ondskan, och behålla era ställningar när ni fullföljt allt.


Ephesians 6:15
Sätt som skor på era fötter den beredskap som evangeliet om fred ger.


Ephesians 6:18
Gör det under ständig bön och vädjan. Be alltid i Anden. Vaka därför, och be uthålligt för alla de heliga, utan att tröttna.


Ephesians 6:19
Be också för mig, att jag ska få de rätta orden, så att jag utan rädsla kan berätta om evangeliets hemlighet.


Ephesians 6:20
För dess skull är jag ett sändebud i kedjor. Be att jag kan sprida budskapet utan rädsla, så som jag bör göra.


Ephesians 6:21
Min käre bror och trogne tjänare i Herren, Tychikos, kommer att berätta allt för er om hur jag har det och hur situationen här ser ut.


Filipperbrevet 1:2
Grace be unto you, and peace, from God our Father, and from the Lord Jesus Christ.


Filipperbrevet 1:6
Being confident of this very thing, that he which hath begun a good work in you will perform it until the day of Jesus Christ:


Filipperbrevet 1:7
Even as it is meet for me to think this of you all, because I have you in my heart; inasmuch as both in my bonds, and in the defence and confirmation of the gospel, ye all are partakers of my grace.


Filipperbrevet 1:10
That ye may approve things that are excellent; that ye may be sincere and without offence till the day of Christ.


Filipperbrevet 1:11
Being filled with the fruits of righteousness, which are by Jesus Christ, unto the glory and praise of God.


Filipperbrevet 1:20
According to my earnest expectation and my hope, that in nothing I shall be ashamed, but that with all boldness, as always, so now also Christ shall be magnified in my body, whether it be by life, or by death.


Filipperbrevet 1:23
For I am in a strait betwixt two, having a desire to depart, and to be with Christ; which is far better:


Filipperbrevet 1:26
That your rejoicing may be more abundant in Jesus Christ for me by my coming to you again.


Filipperbrevet 1:27
Only let your conversation be as it becometh the gospel of Christ: that whether I come and see you, or else be absent, I may hear of your affairs, that ye stand fast in one spirit, with one mind striving together for the faith of the gospel;


Filipperbrevet 1:29
For unto you it is given in the behalf of Christ, not only to believe on him, but also to suffer for his sake;


Filipperbrevet 1:30
Having the same conflict which ye saw in me, and now hear to be in me.


Filipperbrevet 2:1
If there be therefore any consolation in Christ, if any comfort of love, if any fellowship of the Spirit, if any bowels and mercies,


Filipperbrevet 2:2
Fulfil ye my joy, that ye be likeminded, having the same love, being of one accord, of one mind.


Filipperbrevet 2:3
Let nothing be done through strife or vainglory; but in lowliness of mind let each esteem other better than themselves.


Filipperbrevet 2:5
Let this mind be in you, which was also in Christ Jesus:


Filipperbrevet 2:6
Who, being in the form of God, thought it not robbery to be equal with God:


Filipperbrevet 2:8
And being found in fashion as a man, he humbled himself, and became obedient unto death, even the death of the cross.


Filipperbrevet 2:12
Wherefore, my beloved, as ye have always obeyed, not as in my presence only, but now much more in my absence, work out your own salvation with fear and trembling.


Filipperbrevet 2:15
That ye may be blameless and harmless, the sons of God, without rebuke, in the midst of a crooked and perverse nation, among whom ye shine as lights in the world;


Filipperbrevet 2:17
Yea, and if I be offered upon the sacrifice and service of your faith, I joy, and rejoice with you all.


Filipperbrevet 2:19
But I trust in the Lord Jesus to send Timotheus shortly unto you, that I also may be of good comfort, when I know your state.


Filipperbrevet 2:26
For he longed after you all, and was full of heaviness, because that ye had heard that he had been sick.


Filipperbrevet 2:28
I sent him therefore the more carefully, that, when ye see him again, ye may rejoice, and that I may be the less sorrowful.


Filipperbrevet 2:30
Because for the work of Christ he was nigh unto death, not regarding his life, to supply your lack of service toward me.


Filipperbrevet 3:2
Beware of dogs, beware of evil workers, beware of the concision.


Filipperbrevet 3:5
Circumcised the eighth day, of the stock of Israel, of the tribe of Benjamin, an Hebrew of the Hebrews; as touching the law, a Pharisee;


Filipperbrevet 3:9
And be found in him, not having mine own righteousness, which is of the law, but that which is through the faith of Christ, the righteousness which is of God by faith:


Filipperbrevet 3:10
That I may know him, and the power of his resurrection, and the fellowship of his sufferings, being made conformable unto his death;


Filipperbrevet 3:13
Brethren, I count not myself to have apprehended: but this one thing I do, forgetting those things which are behind, and reaching forth unto those things which are before,


Filipperbrevet 3:15
Let us therefore, as many as be perfect, be thus minded: and if in any thing ye be otherwise minded, God shall reveal even this unto you.


Filipperbrevet 3:17