A A A A A
Svensk Bibel (RFBNT) 2019

Markus 7



1
Då samlades kring honom fariseerna och några skriftlärda, som hade kommit från Jerusalem.
2
Och när de fick se att somliga av hans lärjungar åt bröd med orena, det vill säga otvättade händer, klandrade de det.
3
För fariseerna och alla judar äter inte utan att de noga har tvättat händerna, för att hålla de äldstes traditioner.
4
Och när de kommer från torget, äter de inte utan att de först har tvättat sig. Och mycket annat sådant finns som de har lärt sig att hålla, som att skölja bägare och kannor och kopparkärl och bänkar.
5
Då frågade fariseerna och de skriftlärda honom: Varför följer inte dina lärjungar de äldstes traditioner, utan äter bröd med otvättade händer?
6
Han svarade och sa till dem: Rätt har Jesaja profeterat om er, ni hycklare, som det står skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.
7
Och förgäves tjänar de mig, då de lär ut läror som är människobud.
8
För ni överger Guds bud och håller mänskliga traditioner, såsom att skölja kannor och bägare, och mycket annat sådant gör ni.
9
Och han sa till dem: Skickligt upphäver ni Guds bud för att hålla era traditioner.
10
För Mose har sagt: Hedra din far och din mor, och: Den som förbannar sin far eller mor, han ska döden dö.
11
Men ni säger: Om någon säger till sin far eller mor: Det du skulle ha fått av mig till hjälp ger jag som korban, det vill säga en offergåva,
12
då tillåter ni inte att han gör något mer för sin far eller för sin mor.
13
Så upphäver ni Guds ord genom er tradition, som ni har fört vidare. Och mycket annat sådant gör ni.
14
Sedan kallade han till sig allt folket och sa till dem: Hör på mig allesammans och förstå.
15
Inget av det som kommer in i människan utifrån kan orena henne, utan det som kommer ut från henne är det som orenar människan.
16
Den som har öron till att höra, han må höra.
17
När han sedan hade lämnat folket och kommit in i ett hus, frågade hans lärjungar honom om liknelsen.
18
Då sa han till dem: Är ni också så oförståndiga? Förstår ni inte att inget som utifrån kommer in i människan kan orena henne?
19
För det går inte in i hennes hjärta utan ner i magen, genom vilken all mat renas och har sin naturliga utgång.
20
Och han sa: Det som går ut från människan, det orenar människan.
21
För inifrån, från människornas hjärtan, utgår de onda tankarna, hor, otukt och mord,
22
stöld, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, stolthet, dårskap.
23
Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren.
24
Sedan reste han sig upp och gick därifrån till Tyrus och Sidons område, och gick in i ett hus och ville inte att någon skulle få veta det. Men han kunde inte förbli dold.
25
För en kvinna, vars dotter hade en oren ande, kom då hon fick höra om honom och föll ner för hans fötter.
26
Och det var en grekisk kvinna av syrisk-fenicisk härkomst. Och hon bad honom att han skulle driva ut den onde anden från hennes dotter.
27
Men Jesus sa till henne: Låt barnen först bli mättade, för det passar sig inte att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.
28
Då svarade hon och sa till honom: Ja, Herre, men hundarna äter ju under bordet av barnens smulor.
29
Då sa han till henne: För det ordets skull, gå. Den onde anden har farit ut ur din dotter.
30
Och då hon kom hem fann hon dottern ligga på sängen, och den onde anden hade farit ut.
31
Sedan gick han åter bort från Tyrus och Sidons område, och han gick mitt igenom Dekapolis område till Galileiska sjön.
32
Och de förde till honom en som var döv och knappt kunde tala, och bad honom att han skulle lägga handen på honom.
33
Då tog han honom avsides från folket och satte sina fingrar i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga,
34
och såg upp mot himlen, suckade och sa till honom: Effata! Det betyder: Öppna dig!
35
Och genast öppnades hans öron, och hans tungas band löstes, och han talade rent.
36
Och han befallde dem, att de inte skulle tala om det för någon, men ju mer han förbjöd dem, desto mer gjorde de det känt.
37
Och de förundrade sig mycket, och sa: Allt har han gjort väl. Han gör så att både de döva kan höra och de stumma tala.











Markus 7:1

Markus 7:2

Markus 7:3

Markus 7:4

Markus 7:5

Markus 7:6

Markus 7:7

Markus 7:8

Markus 7:9

Markus 7:10

Markus 7:11

Markus 7:12

Markus 7:13

Markus 7:14

Markus 7:15

Markus 7:16

Markus 7:17

Markus 7:18

Markus 7:19

Markus 7:20

Markus 7:21

Markus 7:22

Markus 7:23

Markus 7:24

Markus 7:25

Markus 7:26

Markus 7:27

Markus 7:28

Markus 7:29

Markus 7:30

Markus 7:31

Markus 7:32

Markus 7:33

Markus 7:34

Markus 7:35

Markus 7:36

Markus 7:37







Markus 1 / Mark 1

Markus 2 / Mark 2

Markus 3 / Mark 3

Markus 4 / Mark 4

Markus 5 / Mark 5

Markus 6 / Mark 6

Markus 7 / Mark 7

Markus 8 / Mark 8

Markus 9 / Mark 9

Markus 10 / Mark 10

Markus 11 / Mark 11

Markus 12 / Mark 12

Markus 13 / Mark 13

Markus 14 / Mark 14

Markus 15 / Mark 15

Markus 16 / Mark 16