Gamla Testamentet
Nya Testamentet
Svensk Bibel 1873
← 136

Psaltaren 137

138 →
1

Vid de älfver i Babel såte vi och grete, då vi på Zion tänkte.

2

Våra harpor hängde vi på pilträ, som der äro.

3

Ty der bådo de oss sjunga, som oss fångna höllo, och i vår gråt glade vara: Sjunger oss ena af Zions Visor.

4

Huru skulle vi sjunga Herrans viso i främmande land?

5

Om jag förgäter dig, Jerusalem, så varde min högra hand förgäten.

6

Min tunga låde vid min gom, om jag icke tänker uppå dig; om jag icke låter Jerusalem min högsta glädje vara.

7

Herre, mins uppå Edoms barn, på Jerusalems dag; de der säga: Slår ned, slår ned i grund.

8

Du förstörda dotter Babel, säll är den dig vedergäller, såsom du oss gjort hafver.

9

Säll är den, som dina unga barn tager, och slår dem emot stenen.

Swedish Bible 1873
Public Domain: 1873