Gamla Testamentet
Nya Testamentet
Svensk Bibel 1873
← 16

Job 17

18 →
1

Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.

2

Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.

3

Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?

4

Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.

5

Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.

6

Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.

7

Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.

8

Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.

9

Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.

10

Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.

11

Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;

12

Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.

13

Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord.

14

Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.

15

Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?

16

Neder i helvetet varder det farandes, och varder med mig liggandes i mullene.

Swedish Bible 1873
Public Domain: 1873