1 Timotheosbrevet 2

1

Så uppmanar jag nu framför allt därtill att man må bedja, åkalla, anropa och tacka Gud för alla människor,

2

för konungar och all överhet, så att vi kunna föra ett lugnt och stilla liv, på ett i allo fromt och värdigt sätt.

3

Sådant är gott och välbehagligt inför Gud, vår Frälsare,

4

som vill att alla människor skola bliva frälsta och komma till kunskap om sanningen.

5

Ty en enda är Gud, och en enda är medlare emellan Gud och människor: en människa, Kristus Jesus,

6

han som gav sig själv till lösen för alla, varom ock vittnesbördet skulle frambäras, när tiden var inne.

7

Och själv har jag blivit satt till att vara dess förkunnare och apostel -- det säger jag med sanning, jag ljuger icke -- ja, till att i tro och sanning vara en lärare för hedningar.

8

Jag vill alltså att männen allestädes skola förrätta bön, i det att de, fria ifrån vrede och disputerande, upplyfta heliga händer.

9

Likaledes vill jag att kvinnorna skola uppträda i hövisk dräkt, att de blygsamt och tuktigt pryda sig, icke med hårflätningar och guld eller pärlor eller dyrbara kläder,

10

utan med goda gärningar, såsom det höves kvinnor som vilja räknas för gudfruktiga.

11

Kvinnan bör i stillhet låta sig undervisas och därvid helt underordna sig.

12

Däremot kan jag icke tillstädja en kvinna att själv uppträda såsom lärare, ej heller att råda över sin man; fastmer må hon leva i stillhet.

13

Adam blev ju först skapad och sedan Eva.

14

Och Adam blev icke bedragen, men kvinnan blev svårt bedragen och förleddes till överträdelse.

15

Dock skall kvinnan, under det hon föder sina barn, vinna frälsning, om hon förbliver i tro och kärlek och helgelse, med ett tuktigt väsende.