Ordspråksboken 9

1

Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.

2

Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord

3

Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:

4

»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

5

»Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.

6

Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.

7

(Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.

8

Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.

9

Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.

10

HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)

11

Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.

12

Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»

13

En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.

14

Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,

15

för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:

16

»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

17

»Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»

18

han vet icke att det bär till skuggornas boning, hennes gäster hamna i dödsrikets djup. ----