Ordspråksboken 20

1

En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken, och ovis är envar som raglar därav.

2

Såsom ett ungt lejons rytande är den skräck en konung ingiver; den som ådrager sig hans vrede har förverkat sitt liv.

3

Det är en ära för en man att hålla sig ifrån kiv, den oförnuftige söker alltid strid.

4

När hösten kommer, vill den late icke plöja; därför söker han vid skördetiden förgäves efter frukt.

5

Planerna i en mans hjärta äro såsom ett djupt vatten, men en man med förstånd hämtar ändå upp dem.

6

Många finnas, som ropa ut var och en sin barmhärtighet; men vem kan finna en man som är att lita på?

7

Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man, hans barn går det val efter honom.

8

En konung, som sitter på domarstolen, rensar med sina ögons kastskovel bort allt vad ont är.

9

Vem kan säga: »Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri ifrån synd»?

10

Två slags vikt och två slags mått, det ena som det andra är en styggelse för HERREN.

11

Redan barnet röjer sig i sina gärningar, om dess vandel är rättskaffens och redlig.

12

Örat, som hör, och ögat, som ser, det ena som det andra har HERREN gjort.

13

Älska icke sömn, på det att du icke må bliva fattig; håll dina ögon öppna, så får du bröd till fyllest.

14

»Uselt, uselt», säger köparen; men när han går sin väg, rosar han sitt köp.

15

Man må hava guld, så ock pärlor i myckenhet, den dyrbaraste klenoden äro dock läppar som tala förstånd.

16

Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för de främmandes skull.

17

Orättfånget bröd smakar mannen ljuvligt, men efteråt bliver hans mun full av stenar.

18

Planer hava framgång, när de äro väl överlagda, och med rådklokhet må man föra krig.

19

Den som går med förtal, han förråder hemligheter; med den som är lösmunt må du ej giva dig i lag.

20

Den som uttalar förbannelser över fader eller moder, hans lampa skall slockna ut mitt i mörkret.

21

Det förvärv man i förstone ävlas efter, det varder på sistone icke välsignat.

22

Säg icke: »Jag vill vedergälla ont med ont»; förbida HERREN, han skall hjälpa dig.

23

Tvåfaldig vikt är en styggelse för HERREN, och falsk våg är icke något gott.

24

Av HERREN bero en mans steg; ja, en människa förstår icke själv sin väg.

25

Det är farligt för en människa att obetänksamt helga något och att överväga sina löften, först när de äro gjorda.

26

En vis konung rensar bort de ogudaktiga såsom med en kastskovel och låter tröskhjulet gå över dem.

27

Anden i människan är en HERRENS lykta; den utrannsakar alla hjärtats innandömen.

28

Mildhet och trofasthet äro en konungs vakt; genom mildhet stöder han sin tron.

29

De ungas ära är deras kraft, och de gamlas prydnad äro deras grå hår.

30

Sår som svida rena från ondska, ja, tuktan renar hjärtats innandömen.