Ordspråksboken 17

1

Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.

2

En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.

3

Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.

4

En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.

5

Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.

6

De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.

7

Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.

8

En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång.

9

Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.

10

En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.

11

Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.

12

Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.

13

Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.

14

Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.

15

Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.

16

Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.

17

En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden.

18

En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa.

19

Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall.

20

Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.

21

Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje.

22

Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.

23

Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar.

24

Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända.

25

En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.

26

Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan.

27

Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.

28

Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.