Psaltaren 89

1

En sång av esraiten Etan.

2

Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.

3

Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.

4

»Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:

5

'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'» Sela.

6

Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.

7

Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?

8

Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.

9

HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.

10

Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.

11

Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.

12

Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.

13

Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.

14

Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.

15

Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.

16

Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.

17

I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.

18

Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.

19

Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.

20

På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.

21

Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.

22

Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.

23

Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;

24

nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.

25

Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.

26

Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.

27

Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'

28

Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.

29

Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.

30

Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.

31

Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,

32

om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,

33

då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,

34

men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.

35

Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.

36

En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.

37

Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;

38

såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.» Sela.

39

Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.

40

Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.

41

Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.

42

Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.

43

Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.

44

Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.

45

Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.

46

Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. Sela.

47

Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?

48

Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.

49

Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? Sela.

50

Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.

51

Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;

52

tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår. ----

53

Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen. Fjärde boken