Psaltaren 63

1

En psalm av David, när han var i Juda öken.

2

Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.

3

Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.

4

Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.

5

Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

6

Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,

7

när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.

8

Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.

9

Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

10

Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.

11

De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.

12

Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.