Psaltaren 56

1

För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.

2

Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.

3

Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

4

Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

5

Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?

6

Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.

7

De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.

8

Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.

9

Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.

10

Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.

11

Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

12

På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

13

Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.

14

Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.