Psaltaren 52

1

För sångmästaren; en sång av David,

2

när edoméen Doeg kom och berättade för Saul och sade till honom: »David har gått in i Ahimeleks hus.»

3

Varför berömmer du dig av vad ont är, du våldsverkare? Guds nåd varar ju beständigt.

4

Din tunga far efter fördärv, den är lik en skarp rakkniv, du arglistige.

5

Du älskar ont mer än gott, lögn mer än att tala vad rätt är. Sela.

6

Ja, du älskar allt fördärvligt tal, du falska tunga.

7

Därför skall ock Gud störta dig ned för alltid, han skall gripa dig och rycka dig ut ur din hydda och utrota dig ur de levandes land. Sela.

8

Och de rättfärdiga skola se det och frukta, de skola le åt honom:

9

»Se där är den man som icke gjorde Gud till sitt värn, utan förlitade sig på sin stora rikedom, trotsig i sin lystnad!»

10

Men jag skall vara såsom ett grönskande olivträd i Guds hus; jag förtröstar på Guds nåd alltid och evinnerligen.

11

Jag skall evinnerligen tacka dig för att du har gjort det; och inför dina fromma skall jag förbida ditt namn, ty det är gott.