Psaltaren 50

1

En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.

2

Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.

3

Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.

4

Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:

5

»Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»

6

Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. Sela.

7

Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.

8

Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.

9

Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;

10

ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;

11

jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.

12

Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.

13

Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?

14

Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.

15

Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»

16

Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,

17

du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?

18

Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.

19

Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.

20

Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!

21

Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.

22

I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:

23

den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»