Psaltaren 46

1

För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.

2

Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.

3

Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

4

om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. Sela.

5

En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

6

Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.

7

Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.

8

HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.

9

Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.

10

Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.

11

»Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden.»

12

HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.