Psaltaren 41

1

För sångmästaren; en psalm av David.

2

Säll är den som låter sig vårda om den arme; honom skall HERREN hjälpa på olyckans dag.

3

HERREN skall bevara honom och behålla honom vid liv, han skall prisas säll i landet. Icke skall du överlämna honom åt hans fienders vilja!

4

HERREN skall på sjukbädden stå honom bi; vid hans krankhet förvandlar du alldeles hans läger.

5

Så säger jag då: HERRE; var du mig nådig; hela du min själ, ty jag har syndat mot dig.

6

Mina fiender tala vad ont är mot mig: »När skall han dö och hans namn förgås?»

7

Kommer någon och besöker mig, så talar han falskhet; hans hjärta samlar åt honom vad ondskefullt är; sedan går han ut och talar därom.

8

De som hata mig tassla alla med varandra mot mig; de tänka ut mot mig det som är mig till skada.

9

»Ohjälplig ofärd har drabbat honom, han som ligger där skall icke mer stå upp.»

10

Ja, också min vän, som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter nu mot mig sin häl.

11

Men du, HERRE, var mig nådig och upprätta mig, så vill jag vedergälla dem.

12

Att du har behag till mig, det vet jag därav att min fiende icke får jubla över mig.

13

Ty mig uppehåller du, för min ostrafflighets skull, och låter mig stå inför ditt ansikte evinnerligen. ----

14

Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, Amen. Andra boken