Psaltaren 2

1

Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

2

Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

3

»Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»

4

Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

5

Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

6

»Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»

7

Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.

8

Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

9

Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»

10

Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

11

Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

12

Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.