Psaltaren 141

1

En psalm av David. HERRE, jag ropar till dig, skynda till mig; lyssna till min röst, då jag nu ropar till dig.

2

Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer, mina händers upplyftande såsom ett aftonoffer.

3

Sätt, o HERRE, en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr.

4

Låt icke mitt hjärta vika av till något ont, till att öva ogudaktighetens gärningar tillsammans med män som göra vad orätt är; av deras läckerheter vill jag icke äta.

5

Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig; det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall icke försmå det. Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas, genom att det går dem illa;

6

deras ledare skola störtas ned utför klippan, och man skall då höra att mina ord äro ljuvliga.

7

Såsom när man har plöjt och ristat upp jorden, så ligga våra ben kringströdda vid dödsrikets rand.

8

Ja, till dig, HERRE, Herre, se mina ögon; till dig tager jag min tillflykt, förkasta icke min själ.

9

Bevara mig för de snaror som de lägga ut på min väg och för ogärningsmännens giller.

10

De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag går oskadd förbi.