Psaltaren 129

1

En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

2

mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

3

På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

4

Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

5

De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

6

De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

7

ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

8

och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»