Psaltaren 120

1

En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

2

HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

3

Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

4

Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

5

Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

6

Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

7

Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.