Psaltaren 119

1

Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.

2

Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,

3

de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.

4

Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.

5

O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!

6

Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.

7

Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.

8

Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.

9

Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.

10

Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.

11

Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.

12

Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.

13

Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.

14

Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.

15

Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.

16

Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.

17

Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.

18

Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.

19

Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.

20

Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.

21

Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.

22

Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.

23

Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;

24

ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.

25

Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.

26

Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.

27

Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.

28

Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.

29

Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.

30

Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.

31

Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.

32

Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.

33

Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.

34

Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.

35

Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.

36

Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.

37

Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.

38

Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.

39

Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.

40

Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.

41

Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;

42

Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.

43

Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.

44

Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.

45

Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.

46

Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.

47

Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;

48

jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.

49

Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.

50

Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.

51

De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.

52

Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.

53

Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.

54

Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.

55

Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.

56

Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.

57

Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.

58

Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.

59

Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.

60

Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.

61

De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.

62

Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.

63

Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.

64

Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.

65

Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.

66

Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.

67

Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.

68

Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.

69

De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.

70

Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.

71

Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.

72

Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.

73

Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.

74

De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.

75

HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.

76

Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.

77

Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.

78

På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.

79

Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.

80

Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.

81

Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.

82

Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?»

83

Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.

84

Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?

85

De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.

86

Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.

87

De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.

88

Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.

89

Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.

90

Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.

91

Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.

92

Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.

93

Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.

94

Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.

95

På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.

96

På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.

97

Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.

98

Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.

99

Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.

100

Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.

101

Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.

102

Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.

103

Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.

104

Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.

105

Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.

106

Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.

107

Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.

108

Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.

109

Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.

110

De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.

111

Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.

112

Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.

113

Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.

114

Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.

115

Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.

116

Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.

117

Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.

118

Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.

119

Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.

120

Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.

121

Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.

122

Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.

123

Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.

124

Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.

125

Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.

126

Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.

127

Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.

128

Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.

129

Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.

130

När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.

131

Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.

132

Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.

133

Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.

134

Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.

135

Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.

136

Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.

137

HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.

138

Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.

139

Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.

140

Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.

141

Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.

142

Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.

143

Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.

144

Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.

145

Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.

146

Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.

147

Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.

148

Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.

149

Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.

150

Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.

151

Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.

152

Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.

153

Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.

154

Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.

155

Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.

156

HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.

157

Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.

158

När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.

159

Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.

160

Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.

161

Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.

162

Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.

163

Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.

164

Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.

165

Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.

166

Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.

167

Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.

168

Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.

169

HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.

170

Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.

171

Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.

172

Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.

173

Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.

174

Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.

175

Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.

176

Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud.