Psaltaren 108

1

En sång, en psalm av David.

2

Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.

3

Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.

4

Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.

5

Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.

6

Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.

7

På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.

8

Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

9

Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,

10

Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»

11

Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

12

Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

13

Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

14

Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.