Bibeln på ett år
September 23


Höga Visan 1:1-17
1. Sångernas sång av Salomo.
2. Må han kyssa mig med kyssar av sin mun!Ty din kärlek är mer ljuv än vin.
3. Ljuv är doften av dina salvor,en utgjuten salva är ditt namn,därför har de unga kvinnorna dig kär.
4. Tag mig med dig! Låt oss skynda oss!Konungen har fört mig in i sina kammare.Vi vill fröjdas och vara glada över dig,vi vill prisa din kärlek högre än vin.Med rätta har man dig kär.
5. Mörk är jag, men vacker,ni Jerusalems döttrar,jag är lik Kedars hyddor,lik Salomos tältdukar.
6. Se inte på mig för att jag är så mörk,att solen har bränt mig så.Min moders söner var mycket upprörda över migoch satte mig att vakta vingårdarna.Min egen vingård vaktade jag inte.
7. Säg mig, du som min själ har kär:Var för du din hjord i bet?Var låter du den vila om middagen?Varför skulle jag vara som en beslöjad kvinnavid dina vänners hjordar?
8. Om du inte vet det,du skönaste bland kvinnor,gå då i hjordens spåroch för dina killingar i betvid herdarnas tält.
9. Vid ett sto i faraos spannliknar jag dig, min älskade.
10. Dina kinder är så vackra med sina smycken,din hals med sina rader av pärlor.
11. Vi vill göra dig smycken av guldmed silverkulor på.
12. Medan konungen håller fest,sprider min nardus sin doft.
13. Min vän är för mig ett myrragömmesom jag bär vid min barm.
14. Min älskade är för mig en klase hennablommorfrån En-Gedis vingårdar.
15. Vad du är skön, min älskade!Vad du är skön!Dina ögon är som duvor.
16. Vad du är skön, min vän!Ja, ljuvlig är du,och grönskande är vårt viloläger.
17. Bjälkarna i vår boning är cedraroch cypresser vår väggpanel.

Höga Visan 2:1-17
1. Jag är en ros i Saron,en lilja i dalen.
2. Som en lilja bland törnenså är min älskade bland flickor.
3. Som ett äppelträd bland skogens trädså är min vän bland unga män.Jag längtar att få sitta i dess skugga,söt är dess frukt i min mun.
4. I vinsalen har han fört mig in,kärleken är hans baner över mig.
5. Vederkvick mig med druvkakor,styrk mig med äpplen,ty jag är sjuk av kärlek.
6. Hans vänstra arm vilar under mitt huvud,och hans högra arm omfamnar mig.
7. Jag besvär er, ni Jerusalems döttrar,vid gaseller och hindar på marken:Oroa inte kärleken, stör den inte,förrän den själv vill.
8. Hör min väns röst!Se, där kommer han!Han springer över bergen,han hoppar fram på höjderna.
9. Min älskade är lik en gaselleller en ung hjort.Se, nu står han därbakom vår vägg,han blickar in genom fönstret,han ser genom gallret.
10. Min vän börjar tala, han säger till mig:Stå upp, min älskade,du min sköna, och kom.
11. Ty se, vintern är förliden,regntiden är över, den är förbi.
12. Blommorna visar sig på marken,sångens tid har kommit,och turturduvans röst hörs åter i vårt land.
13. Fikonträdets gröna frukter skiftar färg,vinstockarna står redan i blom,de sprider sin doft.Stå upp, min vän, min sköna, och kom!
14. Du min duva i bergsklyftan,i klippväggens gömsle,låt mig se ditt ansikte,låt mig höra din röst,ty din röst är så ljuvoch ditt ansikte så skönt.
15. Fånga rävarna åt oss,de små rävarna,som fördärvar vingårdarna,våra vingårdar som nu står i blom.
16. Min vän är min,och jag är hans,där han för sin hjord i bet bland liljor.
17. När dagen blir svaloch skuggorna flyr,kom då tillbaka, min älskade,lik en gasell eller en ung hjortpå de kassiadoftande bergen.

Psaltaren 104:1-9
1. Lova Herren, min själ!Herre, min Gud, du är hög och stor,i majestät och härlighet är du klädd.
2. Insvept i ljus som i en mantel,spänner du ut himlen som ett tält.
3. Du timrar på vattnen dina salar,molnen gör du till din vagn,du far på vindens vingar.
4. Du gör vindar till dina sändebud,eldslågor till dina tjänare.
5. Du grundade jorden på dess fästen,så att den ej vacklar till evig tid.
6. Med djupet täckte du den som med en klädnad,upp över bergen stod vattnen.
7. Vid din tillrättavisning flydde de,för ljudet av ditt dunder tog de till flykten.
8. Berg höjde sig och dalar sänkte sigpå den plats du hade bestämt för dem.
9. En gräns satte du som vattnen ej fick överskrida.Aldrig mer kommer de att övertäcka jorden.

Ordspråksboken 24:15-16
15. Ligg inte på lur, du ogudaktige, vid den rättfärdiges boning,ödelägg inte hans hem.
16. Ty den rättfärdige kan falla sju gånger och resa sig igen,men de ogudaktiga stupar när olyckan kommer.

1 Korinthierbrevet 11:17-34
17. När jag nu ger dessa föreskrifter berömmer jag er inte, eftersom era sammankomster är mer till skada än till nytta.
18. Först och främst hör jag att det förekommer stridigheter bland er, när ni möts i församlingen, och delvis tror jag att det är så.
19. Partier måste finnas bland er, för att det skall visa sig vilka det är som håller provet.
20. När ni nu samlas, kan inte Herrens måltid hållas.
21. Vid måltiden tar genast var och en för sig av sin egen mat, så att den ene är hungrig, den andre berusad.
22. Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka? Eller föraktar ni Guds församling och får dem att skämmas som ingenting har? Vad skall jag då säga till er? Skall jag berömma er? Nej, för detta berömmer jag er inte.
23. Jag har själv tagit emot från Herren vad jag meddelade er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd,
24. tackade Gud, bröt det och sade: "Detta är min kropp, som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig."
25. På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig."
26. Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.
27. Den som därför äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, han syndar mot Herrens kropp och blod.
28. Var och en skall pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren.
29. Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig.
30. Därför finns det många svaga och sjuka bland er, och ganska många är insomnade.
31. Om vi gick till rätta med oss själva, skulle vi inte bli dömda.
32. Men när vi döms fostras vi av Herren, för att vi inte skall bli fördömda tillsammans med världen.
33. Därför, mina bröder, när ni samlas för att äta, så vänta på varandra.
34. Om någon är hungrig skall han äta hemma, så att sammankomsten inte blir till en dom för er. Allt det andra skall jag ge er föreskrifter om när jag kommer.