Bibeln på ett år
November 15


Jeremia 49:1-39
1. Om ammoniterna.Så säger Herren:Har Israel inga barn,eller har han ingen arvinge?Eller varför har deras kung tagit Gad i besittning,och varför bor hans folk i dess städer?
2. Se, därför skall dagar komma, säger Herren,då jag skall låta ett stridsrop hörasmot Rabba i ammoniternas land.Det skall bli en öde grushög,och dess lydstäder skall brännas upp i eld.Israel skall då ta i besittning dem som tog hans arv,säger Herren.
3. Jämra dig, du Hesbon, ty Ai är ödelagt,ropa, ni Rabbas döttrar.Kläd er i säcktyg,klaga och gå omkring i gårdarna.Ty deras kung måste vandra bort i fångenskap och hans präster och furstar med honom.
4. Varför skryter du om dina dalar,att din dal flödar över,du trolösa dotter?Du som litar på dina skatter och säger:"Vem kan komma åt mig?"
5. Se, jag skall låta fruktan drabba dig,säger Herren, Herren Sebaot,från alla dem som bor runt omkring dig.Och ni skall drivas bort,var och en åt sitt håll,och ingen skall samla ihop dem som flyr.
6. Men därefter skall jag göra slut på Ammons fångenskap,säger Herren.
7. Om Edom.Så säger Herren Sebaot:Finns det inte någon vishet mer i Teman?Har de förståndiga inget råd att ge?Är deras vishet borta?
8. Fly, vänd om, göm er djupt nere i dalarna,ni Dedans invånare.Ty över Esau skall jag låta olycka kommanär jag straffar honom.
9. Om vinbärgare kommer till digskall de inte lämna någon efterskörd kvar.Om tjuvar kommer om nattenskall de fördärva så mycket de kan.
10. Ty det är jag som har klätt av Esau,jag har avslöjat hans gömställenoch han skall inte kunna hålla sig dold.Ödeläggelse har drabbat hans barn,hans bröder och grannar.Han finns inte mer.
11. Lämna dina faderlösa,jag skall hålla dem vid liv,dina änkor kan förtrösta på mig.
12. Ty så säger Herren: Se, de som inte hade blivit dömda att dricka ur bägaren, de tvingas att dricka. Skulle då du bli ostraffad? Nej, du skall inte bli ostraffad utan tvingas att dricka ur den.
13. Ty jag har svurit vid mig själv, säger Herren, att Bosra skall bli till häpnad och vanära. Det skall ödeläggas och bli till en förbannelse, och alla dess lydstäder skall bli ödemarker för all framtid.
14. Ett budskap har jag hört från Herren,en budbärare har sänts ut bland hednafolken:"Kom samman och drag emot detoch stå upp till strid."
15. Ty se, liten skall jag göra dig bland hednafolken,föraktad bland människorna.
16. Den förfäran du väckte och ditt hjärtas högmodhar bedragit dig,du som bor bland bergsklyftornaoch har ditt tillhåll uppe på höjden.Om du än byggde ditt bo så högt som örnenskulle jag ändå störta dig ner därifrån,säger Herren.
17. Edom skall bli till häpnad. Var och en som går där förbi skall häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor.
18. Som när Sodom och Gomorra med sina grannstäder ödelades, säger Herren, så skall ingen bo där mer och ingen människa vistas där.
19. Se, likt ett lejon skall han dra upp upp från Jordanbygdens täta snår till frodiga betesmarker. Ja, på ett ögonblick skall jag jaga bort dem därifrån. Och den som är utvald skall jag sätta över dem. Ty vem är min like och vem kan ställa mig till svars? Eller vem är den herde som kan stå mig emot?
20. Hör därför vad Herren har beslutat om Edom och de tankar som han har tänkt om dem som bor i Teman:Även de minsta i hjorden skall släpas bort,och deras betesmark skall häpna över dem.
21. Vid dånet av deras fall bävar jorden.Man skriar så att ljudet hörs ända till Röda havet.
22. Se, som en örn lyfter han,han svävar fram och breder ut sina vingar över Bosra.Hjärtat hos Edoms hjältar blir på den dagensom hjärtat hos en kvinna i barnsnöd.
23. Om Damaskus.Hamat och Arpad kommer på skam,ty ett ont budskap har de hört.De fylls av ångest,likt ett upprört hav som inte kan bli stilla.
24. Damaskus har tappat modetoch vänt sig om till flykt,skräcken har fått grepp,ångest och vånda lik en barnaföderskas har kommit.
25. Hur övergiven är inte den berömda staden,min glädjes stad?
26. Därför måste de unga männen falla på gatorna,och alla krigsmän förgöras på den dagen,säger Herren Sebaot.
27. Jag skall tända eld på Damaskus murar,och den skall förtära Ben-Hadads palats.
28. Om Kedar och Hasors riken som besegrades av Nebukadressar, kungen i Babel.Så säger Herren:Stå upp, drag upp mot Kedaroch fördärva Österlandets söner.
29. Deras hyddor och hjordar skall rövas bort,deras tält och allt deras bohag,deras kameler skall föras bort ifrån dem,och man skall ropa över dem:Skräck från alla håll!
30. Fly, vandra långt bort,göm er djupt ner, ni Hasors invånare, säger Herren,ty Nebukadressar, kungen i Babel,har fattat beslut om eroch tänkt ut en plan mot er.
31. Stå upp, säger Herren, och drag utmot ett bekymmersfritt folk som bor i trygghet,utan både portar och bommar.De bor för sig själva.
32. Deras kameler skall bli ert byte,och deras stora boskapshjordar skall bli ert rov.Jag skall skingra dem åt alla väderstreck,männen med det kantklippta håret.Från alla håll skall jag låta ofärd drabba dem,säger Herren.
33. Hasor skall bli en boning för schakaler,en ödemark för alltid.Ingen skall bo där meroch ingen människa vistas där.
34. Detta är Herrens ord som kom till profeten Jeremia om Elam i början av Sidkias, Juda kungs, regering. Han sade:
35. "Så säger Herren Sebaot:Se, jag skall bryta sönder Elams båge,deras främsta makt.
36. Jag skall låta fyra vindar komma mot Elamfrån himlens fyra hörn.Jag skall skingra dem åt alla väderstreck,och inget hednafolk skall finnasdit de fördrivna från Elam inte skall komma.
37. Jag skall göra elamiterna förfärade för sina fienderoch för dem som står efter deras liv.Jag skall låta olycka komma över dem,min brinnande vrede, säger Herren.Jag skall sända svärdet efter dem,till dess jag har gjort slut på dem.
38. Jag skall sätta upp min tron i Elamoch utrota både kung och furstar där,säger Herren.
39. Men i kommande dagar skall jag göra slut på Elams fångenskap,säger Herren."

Jeremia 50:1-46
1. Detta är det ord som Herren talade om Babel, om kaldeernas land, genom profeten Jeremia:
2. Förkunna bland hednafolken,ge det till känna, res upp ett baner,kungör och dölj det inte.Säg: Babel är intaget,Bel har kommit på skam,Merodak är krossad.Dess avgudabilder har kommit på skam,dess avgudar är krossade.
3. Ty ett folk drar upp mot det norrifrån.Det skall göra dess land till en ödemark,så att ingen kan bo i det.Både människor och djur skall fly.
4. I de dagarna och på den tiden, säger Herren,skall Israels barn komma tillsammans med Juda barn.Under gråt skall de gåoch Herren, sin Gud, skall de söka.
5. De skall fråga efter Sionoch vända sig hitåt:"Kom! Låt oss hålla fast vid Herreni ett evigt förbund, som aldrig skall glömmas."
6. Mitt folk var förlorade får.Deras herdar förde dem vilseoch lät dem irra omkring på bergen.De strövade från berg till höjdoch glömde sin viloplats.
7. Alla som träffade på dem slukade dem,och deras motståndare sade:"Vi är utan skuld."Det skedde därför att de hade syndat mot Herren,rättfärdighetens boning,mot Herren, deras fäders hopp.
8. Fly ut ur Babel,drag bort från kaldeernas land,och var som bockar framför hjorden.
9. Ty se, jag skall uppväcka från nordlandeten mängd stora hednafolkoch föra dem upp mot Babel.De skall rusta sig till strid mot det,från det hållet skall det erövras.Deras pilar skall vara som en framgångsrik hjältes,som inte vänder tillbaka tomhänt.
10. Kaldeen skall plundras.Plundrarna skall alla få nog, säger Herren.
11. Ty ni gladde er och jublade,när ni skövlade min arvedel.Ni hoppade som kvigor på tröskplatsenoch frustade som hingstar.
12. Er mor skall ändå fullständigt komma på skam,ja, hon som har fött er skall få skämmas.Se, sist av hednafolken skall hon bli en ödemark,ett torrt land och en öken!
13. På grund av Herrens vrede måste det ligga obebottoch helt och hållet vara en ödemark.Var och en som går förbi Babel skall häpna och visslavid tanken på alla dess plågor.
14. Rusta er till strid mot Babel från alla sidor,ni som spänner båge.Skjut på henne, spar inte på pilarna,ty mot Herren har hon syndat.
15. Höj segerrop över henne från alla håll:"Hon har tvingats ge upp.Hennes stöd har fallit,hennes murar är nerrivna!"Detta är Herrens hämnd.Hämnas då på henne.Gör mot henne som hon har gjort.
16. Utrota ur Babel den som såroch den som i skördens tid brukar lien.Undan det härjande svärdetskall var och en vända om till sitt folkoch var och en fly hem till sitt land.
17. Israel är ett vilsekommet fårsom jagats av lejon.Först slukade kungen i Assyrien det, och till slut har Nebukadressar, kungen i Babel, gnagt dess ben.
18. Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall straffa kungen i Babel och hans land, liksom jag har straffat kungen i Assyrien.
19. Jag skall föra Israel tillbaka till hans betesmarker, och han skall få gå i bet på Karmel och i Basan. På Efraims berg och i Gilead skall han få äta sig mätt.
20. I de dagarna och på den tiden, säger Herren,skall man söka efter Israels missgärningoch den skall inte mer vara till,efter Juda synder och de skall inte mer finnas.Ty jag skall förlåta dem som jag låter leva kvar.
21. Drag ut mot Meratajims land och mot invånarna i Pekod. Förgör dem och ge dem till spillo, säger Herren,och gör i allt som jag har befallt dig.
22. Det är stridslarm och stor förödelse i landet.
23. Hur sönderbruten och krossad är den inte,den hammare som slog hela jorden!Hur har inte Babel kommit hednafolken att häpna!
24. Jag lade ut en snara för dig, Babel,och du blev fångad innan du visste om det.Du ertappades och greps,ty det var mot Herren du hade givit dig i strid.
25. Herren öppnade sitt vapenförrådoch tog fram sin vredes vapen.Ty ett verk hade Herren, Herren Sebaot,att utföra i kaldeernas land.
26. Ryck fram mot det från alla håll,öppna dess förrådshus,kasta i en hög vad där finns, som man gör med säd,och ge det till spillo.Låt ingenting bli kvar av det.
27. Döda alla dess tjurar, för ner dem till slakt.Ve dem, ty deras dag har kommit, tiden för deras straff!
28. Lyssna till flyktingarnasom söker rädda sig ut ur Babels land,för att i Sion förkunna Herrens, vår Guds, hämnd,hämnden för hans tempel.
29. Kalla samman bågskyttar mot Babel,alla som kan spänna en båge.Slå läger runt omkring det, låt ingen komma undan.Vedergäll det för dess gärningar.Gör mot det alldeles så som det har gjort.Ty mot Herren har det handlat övermodigt,mot Israels Helige.
30. Därför skall dess unga män falla på gatorna,alla dess stridsmän skall gå under på den dagen,säger Herren.
31. Se, jag är emot dig, du övermodige,säger Herren, Herren Sebaot,ty din dag har kommit,den tid då jag skall straffa dig.
32. Då skall den övermodige stappla och fallaoch ingen skall resa upp honom.Jag skall tända eld på hans städeroch elden skall förtära allt omkring honom.
33. Så säger Herren Sebaot:Förtryckta är Israels barnoch Juda barn med dem.Alla de som har fört dem i fångenskaphåller dem fastoch vägrar att släppa dem.
34. Men deras återlösare är stark,Herren Sebaot är hans namn.Han tar sig an deras sak,och skaffar ro åt jordenmen oro åt Babels invånare.
35. Svärd mot kaldeerna, säger Herren,mot Babels invånare,mot dess furstar och vise män!
36. Svärd mot lögnprofeterna,de skall stå där som dårar.Svärd mot dess hjältar,de skall bli förfärade.
37. Svärd mot dess hästar och vagnar,mot alla främmande folk därinne,de skall bli som kvinnor.Svärd mot dess skatter,så att de rövas bort.
38. Torka skall drabba dess vatten,de skall torka ut.Ty det är ett gudabildernas land,med sina skrämmande avgudar uppför de sig som galna.
39. Därför skall schakaler bo därtillsammans med andra ökendjur.Strutsar skall där ha sin boning.Aldrig mer skall någon människa bo där,från släkte till släkte skall det vara obebott.
40. Liksom när Sodom och Gomorra med sina grannstäderödelades av Gud,säger Herren,så skall ingen bo där,ingen människa mer vistas där.
41. Se, ett folk kommer norrifrån,ett stort hednafolk,många kungar reser sigfrån jordens yttersta ände.
42. De har båge och lans,de är grymma och utan förbarmande.Larmet från dem är som havets dån,på hästar rider de fram,rustade som kämpar till stridmot dig, du dotter Babel.
43. När kungen i Babel hör ryktet om demsjunker hans händer ner.Ängslan griper honom,ångest som hos en barnaföderska.
44. Se, likt ett lejon skall han dra upp från Jordanbygdens täta snår till frodiga betesmarker. Ja, på ett ögonblick skall jag jaga bort dem därifrån. Och den som är utvald skall jag sätta över dem. Ty vem är min like och vem kan ställa mig till svars? Eller vem är den herde som kan stå mig emot?
45. Hör därför vad Herren har beslutat om Babel, och de tankar som han tänkt om kaldeernas land.Även de minsta i hjorden skall släpas bort,och deras betesmark skall häpna över dem.
46. Vid ropet: "Babel är intaget!"skall jorden bäva och ett skriande höras bland hednafolken.

Psaltaren 119:121-128
121. Jag har gjort vad som är rätt och rättfärdigt,överlämna mig inte åt mina förtryckare.
122. Tag dig an din tjänares sakoch låt det gå honom väl,låt inte de fräcka förtrycka mig.
123. Mina ögon längtar efter din frälsning,efter din rättfärdighets ord.
124. Handla med din tjänare enligt din nådoch lär mig dina stadgar.
125. Jag är din tjänare,ge mig förståndså att jag lär känna dina vittnesbörd.
126. Det är tid för Herren att handla,ty de har gjort din undervisning om intet.
127. Därför älskar jag dina budmer än guld, ja, mer än fint guld.
128. Därför håller jag alla dina befallningar för rätta,jag hatar lögnens alla vägar.

Ordspråksboken 28:6-6
6. Bättre vara fattig och vandra oförvitligtän rik och gå krokiga vägar.

Titusbrevet 1:1-16
1. Från Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att leda Guds utvalda till tro och till insikt om den sanning som hör till gudsfruktan
2. och som ger hopp om evigt liv. Ja, evigt liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evighet.
3. Och när tiden var inne uppenbarade han sitt ord genom den förkunnelse som har anförtrotts åt mig på Guds, vår Frälsares, befallning.
4. Jag hälsar Titus, mitt äkta barn i den gemensamma tron. Nåd och frid från Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Frälsare.
5. När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste efter mina anvisningar.
6. En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga.
7. Församlingsledaren skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig,
8. utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad.
9. Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna.
10. Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare.
11. Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.
12. En av deras egna, en profet, har sagt: "Kreter ljuger alltid, är vilddjur, glupska och lata."
13. Det omdömet är sant. Tillrättavisa dem därför strängt, så att de blir sunda i tron
14. och inte befattar sig med judiska myter och med stadgar från människor som vänder sig bort från sanningen.
15. För de rena är allting rent, men för de orena, för dem som inte tror, är ingenting rent, utan hos dem är både förstånd och samvete orenade.
16. De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom. De är avskyvärda och olydiga, odugliga till varje god gärning.