Bibeln på ett år


December 11


Daniel 5:1-31
1. Kung Belsassar ordnade en stor festmåltid för sina tusen stormän och drack vin med dem.
2. När Belsassar var påverkad av vinet, befallde han att man skulle bära in de kärl av guld och silver som hans far Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem. Ur dem skulle sedan kungen och hans stormän, hans gemåler och bihustrur dricka.
3. Då bar man fram guldkärlen som hade tagits ur Guds tempel i Jerusalem, och kungen och hans stormän, hans gemåler och bihustrur drack vin ur dem.
4. Medan de drack prisade de sina gudar av guld och silver, av koppar, järn, trä och sten.
5. I samma stund visade sig fingrar som av en människohand, som skrev på den vitkalkade väggen mitt emot den stora ljusstaken i kungens palats, och kungen såg handen som skrev.
6. Då blev kungen blek och fylldes av oroliga tankar, så att han blev alldeles knäsvag och benen vek sig.
7. Och kungen ropade med hög röst och befallde att man skulle hämta besvärjarna, kaldeerna och stjärntydarna. Kungen sade till de vise i Babel: "Den som kan läsa denna skrift och ge mig dess uttydning skall bli klädd i purpur, och guldkedjan skall hängas om hans hals, och han skall i makt vara den tredje i riket."
8. Då kom kungens alla vise in, men de kunde varken läsa skriften eller tyda den för kungen.
9. Kung Belsassar blev då ännu mer förskräckt. Färgen vek bort från hans ansikte och hans stormän var bestörta.
10. Men när kungens mor fick höra vad kungen och hans stormän hade sagt, begav hon sig till salen för festmåltiden. Där tog hon till orda och sade: "Må konungen leva för evigt! Låt inte dina tankar förskräcka dig och låt inte färgen vika bort från ditt ansikte.
11. I ditt rike finns en man, i vilken heliga gudars ande är. I din fars tid visade han sig ha insikt och förstånd och vishet lik gudars vishet. Din far, kung Nebukadnessar, satte honom främst bland spåmännen, besvärjarna, kaldeerna och stjärntydarna. Detta gjorde din far, kungen,
12. eftersom Daniel, som kungen gav namnet Beltesassar, hade en enastående ande, klokhet, förstånd och skicklighet att uttyda drömmar och lösa gåtor och reda ut invecklade ting. Sänd därför efter Daniel. Han kommer att ge uttydningen."
13. När Daniel hade förts till kungen sade denne: "Du är ju Daniel, en av de judiska fångar som min far, kungen, förde hit från Juda.
14. Jag har hört sägas om dig att gudars ande är i dig och att du har visat dig ha insikt och förstånd och utomordentlig vishet.
15. Nu är det så att de vise och besvärjarna har förts hit till mig för att läsa denna skrift och tyda den för mig, men de kan inte tyda den.
16. Men om dig har jag hört att du kan ge uttydningar och reda ut invecklade ting. Om du kan läsa skriften och säga mig vad den betyder skall du bli klädd i purpur, och guldkedjan skall hängas om din hals och du skall i makt vara den tredje i mitt rike."
17. Då sade Daniel till kungen: "Behåll dina gåvor och ge dina belöningar åt någon annan. Jag skall ändå läsa skriften för konungen och ge uttydningen:
18. Åt din far Nebukadnessar, o konung, gav den högste Guden rike och storhet, ära och härlighet,
19. och för den storhets skull som Gud hade gett honom darrade människor av alla folk, stammar och tungomål i skräck för honom. Vem han ville dödade han, och vem han ville lät han leva. Vem han ville upphöjde han, och vem han ville ödmjukade han.
20. Men när hans hjärta förhävde sig och hans ande blev stolt och övermodig, då störtades han från sin kungatron och hans ära togs ifrån honom.
21. Han blev utstött från människor, och hans hjärta blev likt ett djurs. Han måste bo bland vildåsnor och äta gräs som en oxe och hans kropp fuktades av himlens dagg - detta ända tills han insåg att Gud, den Högste, råder över människors riken och upphöjer vem han vill till att härska över dem.
22. Men du Belsassar, hans son, som har vetat allt detta, har ändå inte ödmjukat dig
23. utan upphöjt dig mot himmelens Herre och låtit bära fram kärlen från hans hus inför dig. Du och dina stormän, dina gemåler och bihustrur har druckit vin ur dem, och samtidigt har du prisat dina gudar av silver och guld, av koppar, järn, trä och sten, gudar som varken ser eller hör eller vet något. Men den Gud som har din ande och alla dina vägar i sin hand, honom har du inte ärat.
24. Därför har han nu sänt denna hand och skrivit detta.
25. Så lyder den skrift som är tecknad här: Mene mene tekel u-farsin.
26. Detta är uttydningen av den: Mene betyder: Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort slut på det.
27. Tekel betyder: Du är vägd på en våg och funnen vara för lätt.
28. Peres betyder: Ditt rikeär delat och givet åt mederoch perser."
29. Då befallde Belsassar att man skulle klä Daniel i purpur, att guldkedjan skulle hängas om hans hals och att han skulle utropas till den tredje i riket.
30. Samma natt dödades Belsassar, kaldeernas kung.
31. Och medern Darejaves tog emot riket när han var sextiotvå år.

Daniel 6:1-28
1. Darejaves fann det lämpligt att sätta etthundratjugo satraper över riket, för att de skulle finnas överallt i hans välde.
2. Över dem satte han tre furstar, och en av dem var Daniel. Inför dessa skulle satraperna avlägga räkenskap, så att kungen inte led någon skada.
3. Men Daniel utmärkte sig framför de andra furstarna och satraperna, ty en ande utan like var i honom, och kungen övervägde att sätta honom över hela riket.
4. Då försökte de andra furstarna och satraperna finna något att anklaga Daniel för i det som angick riket. Men de kunde inte finna något att anklaga honom för eller något brottsligt hos honom, eftersom han var trogen i sin tjänst. De fann ingen förseelse och ingen orätt hos honom.
5. Då sade männen: "Vi lär inte finna något att anklaga den där Daniel för, utom möjligen när det gäller hans gudsdyrkan."
6. Därefter fick furstarna och satraperna bråttom att komma in till kungen, och de sade till honom: "Må du leva för evigt, konung Darejaves!
7. Alla rikets furstar, landshövdingar och satraper, rådsherrar och ståthållare har enats om att en kunglig förordning borde antas och ett påbud utfärdas, att vem som helst som under trettio dagar ber till någon annan, gud eller människa, än till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen.
8. Utfärda därför, o konung, ett påbud om detta och låt en skrivelse sättas upp, som efter Mediens och Persiens orubbliga lag inte kan återkallas."
9. I enlighet med detta lät då kung Darejaves sätta upp ett skriftligt påbud.
10. Så snart Daniel fick veta att skrivelsen var uppsatt, gick han in i sitt hus där han i sin övre sal hade fönster öppna i riktning mot Jerusalem. Där föll han ner på sina knän tre gånger om dagen, bad och tackade sin Gud, så som han tidigare hade brukat göra.
11. Då kom dessa män instormande och fann Daniel i färd med att bedja och åkalla sin Gud.
12. De gick då till kungen och frågade honom angående det kungliga påbudet: "Har inte du låtit sätta upp ett påbud med innehållet att vem som helst som under trettio dagar vänder sig i sin bön till någon annan, gud eller människa, än till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen?" Kungen svarade: "Jo, och det påbudet står fast efter Mediens och Persiens orubbliga lag."
13. Då sade de till kungen: "Daniel, en av de judiska fångarna, har varken tagit hänsyn till dig eller det påbud du har låtit utfärda utan förrättar sin bön tre gånger om dagen."
14. När kungen hörde detta blev han mycket bedrövad och vinnlade sig om att rädda Daniel. Ända till solnedgången ansträngde han sig att finna en utväg för att rädda honom.
15. Då fick männen bråttom att komma till kungen, och de sade till honom: "Vet, o konung, att det är Mediens och Persiens lag att inget påbud och ingen förordning som konungen utfärdar kan återkallas."
16. Då lät kungen hämta Daniel och kasta honom i lejongropen, och kungen sade till Daniel: "Din Gud, den som du så oavbrutet dyrkar, han må rädda dig!"
17. Och man förde fram en sten och lade den över gropens öppning, och kungen förseglade den med sitt eget och med sina stormäns sigill, för att ingen förändring skulle kunna göras i det som nu hade skett med Daniel.
18. Sedan gick kungen hem till sitt palats och fastade hela natten och lät inga kvinnor komma in till sig och han kunde inte sova.
19. På morgonen när det blev ljust steg kungen upp och skyndade till lejongropen.
20. När han kom i närheten av gropen ropade han på Daniel med ängslig röst. Han sade: "Daniel, du den levande Gudens tjänare, har din Gud, som du så oavbrutet dyrkar, kunnat rädda dig från lejonen?"
21. Då svarade Daniel kungen: "Må konungen leva för evigt!
22. Min Gud har sänt sin ängel och stängt till lejonens gap, så att de inte skadat mig. För jag är utan skuld inför honom och jag har inte heller förbrutit mig mot dig, o konung."
23. Då blev kungen mycket glad och befallde att man skulle ta upp Daniel ur gropen. När han hade tagits upp kunde man inte upptäcka någon skada på honom, ty han hade förtröstat på sin Gud.
24. Sedan lät kungen hämta de män som hade anklagat Daniel och han lät kasta dem i lejongropen med deras barn och hustrur, och innan de ännu hade hunnit till botten i gropen överföll lejonen dem och krossade alla deras ben.
25. Därefter lät kung Darejaves skriva till alla folk och stammar och tungomål som fanns på hela jorden:"Jag önskar er fred och framgång!
26. Härmed befaller jag att man inom hela mitt rikes område skall bäva och frukta för Daniels Gud.Ty han är den levande Guden,som evigt förblir.Hans rike kan inte förgöras,hans välde har inget slut.
27. Han befriar och räddar,han gör tecken och underi himlen och på jorden,han som har befriat Danielur lejonens våld."
28. Och denne Daniel steg i ära och makt under Darejaves regering, det vill säga under persern Koresh regering.

Psaltaren 136:10-26
10. han som slog de förstfödda i Egypten,ty hans nåd varar i evighet,
11. och som förde Israel ut därifrån,ty hans nåd varar i evighet,
12. med stark hand och uträckt arm,ty hans nåd varar i evighet,
13. han som delade Röda havet mitt itu,ty hans nåd varar i evighet,
14. och lät Israel gå mitt igenom det,ty hans nåd varar i evighet,
15. och skingrade farao och hans häri Röda havet,ty hans nåd varar i evighet,
16. han som förde sitt folk genom öknen,ty hans nåd varar i evighet,
17. han som slog stora kungar,ty hans nåd varar i evighet,
18. och dräpte väldiga kungar,ty hans nåd varar i evighet,
19. Sichon, amoreernas kung,ty hans nåd varar i evighet,
20. och Og, kungen i Basan,ty hans nåd varar i evighet,
21. och som gav deras land till arvedel,ty hans nåd varar i evighet,
22. till arvedel åt Israel, sin tjänare,ty hans nåd varar i evighet,
23. han som tänkte på oss i vår förnedring,ty hans nåd varar i evighet,
24. och som ryckte oss ut ur våra fienders våld,ty hans nåd varar i evighet,
25. han som ger mat åt allt levande,ty hans nåd varar i evighet.
26. Tacka himmelens Gud,ty hans nåd varar i evighet!

Ordspråksboken 29:12-13
12. Den furste som lyssnar till lögnaktigt talhar bara ogudaktiga tjänare.
13. Den fattige och förtryckaren får leva sida vid sida,av Herren får bådas ögon sitt ljus.

2 Petrusbrevet 2:1-22
1. Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har friköpt dem och drar så plötsligt fördärv över sig.
2. Många skall följa dem i deras utsvävningar, och för deras skull kommer sanningens väg att smädas.
3. I sin girighet kommer de att med falska argument sko sig på er. Men domen över dem är sedan länge verksam, och deras undergång sover inte.
4. Ty Gud skonade inte de änglar som hade syndat utan kastade dem i avgrunden och överlämnade dem åt mörker och kedjor, för att de skulle hållas i förvar till domen.
5. Han skonade inte heller den gamla världen men bevarade Noa, rättfärdighetens förkunnare, tillsammans med sju andra, när han lät floden stiga över de ogudaktigas värld.
6. Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång. Han lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som skulle hända de ogudaktiga.
7. Men han frälste den rättfärdige Lot, som plågades av de ogudaktigas utsvävande liv.
8. - Den rättfärdige mannen bodde nämligen bland dem, och dag efter dag plågades han i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde. -
9. Herren vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag,
10. särskilt dem som i orent begär följer sin köttsliga natur och föraktar Herren. Fräcka och självsäkra skyggar de inte för att smäda höga makter,
11. under det att änglar, som står högre i fråga om makt och styrka, inte uttalar någon smädande dom mot dem inför Herren.
12. Dessa människor är som oförnuftiga djur, av naturen födda till att fånga och döda. De smädar vad de inte känner till och kommer att gå under genom sitt förfall. Som djur skall de också gå under.
13. Det är den rätta lönen för deras laglöshet, onda som de är. De njuter av att festa mitt på ljusa dagen. De är smutsfläckar och skamfläckar, där de vid sina kärleksmåltider festar och frossar tillsammans med er.
14. De har ögon fulla av otukt och kan inte få nog av synd. De lockar till sig obefästa själar och har hjärtan som är övade i att roffa åt sig, dessa förbannelsens barn.
15. De har lämnat den raka vägen och förts vilse och följt samma väg som Bileam, Beors son, som älskade den lön han skulle få för sin orättfärdighet.
16. Men han blev tillrättavisad för sitt brott. En stum åsna talade med människoröst och förhindrade profetens vanvett.
17. Dessa människor är källor utan vatten och moln som jagas av stormvinden. Det djupa mörkret är förvarat åt dem.
18. De talar stora och tomma ord, och i sina köttsliga begär lockar de med utsvävningar till sig människor som med knapp nöd har kommit undan sådana som lever i villfarelse.
19. De lovar dem frihet men är själva slavar under fördärvet, ty det man besegras av är man slav under.
20. Ty när de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och undkommit världens smitta, men sedan åter blir snärjda och besegrade av den, då har det sista blivit värre för dem än det första.
21. Det hade varit bättre om de aldrig hade lärt känna rättfärdighetens väg, än att lära känna den och vända sig bort från det heliga budskap som överlämnats till dem.
22. Det har gått med dem som det så sant heter i ordspråket: En hund vänder om till sina spyor, och ett rentvättat svin vältrar sig i smutsen.