Bibeln på ett år
Januari 16


1 Mosebok 1:1-31
1. I begynnelsen skapade Gud Himmel och Jord.
2. Och jorden var öde och tom, och mörker var på djupet, och Guds Ande sväfde öfver vattnet.
3. Och Gud sade: Varde Ljus, och det vardt Ljus.
4. Och Gud såg ljuset, att det var godt. Då skilde Gud ljuset ifrå mörkret.
5. Och kallade ljuset Dag, och mörkret Natt. Och vardt af afton och morgon den första dagen.
6. Och Gud sade: Varde ett Fäste emellan vattnen, och åtskilje vatten ifrå vatten.
7. Och Gud gjorde fästet, och åtskilde det vattnet, som var under fästet, ifrå det vatten, som var ofvan fästet. Och det skedde så.
8. Och Gud kallade fästet Himmel. Och vardt af afton och morgon den andra dagen.
9. Och Gud sade: Församle sig vattnet, som är under himmelen, uti besynnerligit rum, att det torra må synas. Och det skedde så.
10. Och Gud kallade det torra Jord, och vattnens församlingar kallade han Haf. Och Gud såg, att det var godt.
11. Och Gud sade: Bäre jorden gräs och örter, som frö hafva, och fruktsam trä, att hvart och ett bär frukt efter sin art, och hafver sitt eget frö i sig sjelfvo på jordene. Och det skedde så.
12. Och jorden bar gräs och örter, som frö hade, hvart efter sin art, och trä, som frukt båro, och hade sitt eget frö i sig sjelfvo, hvart efter sin art. Och Gud såg, att det var godt.
13. Och vardt af afton och morgon den tredje dagen.
14. Och Gud sade: Varde Ljus uti himmelens fäste, och åtskilje dag och natt, och gifve tecken, månader, dagar och år.
15. Och vare för ljus uti himmelens fäste, och lyse på jordene. Och det skedde så.
16. Och Gud gjorde tu stor ljus; ett stort ljus, som regerade dagen, och ett litet ljus, som regerade nattena; och stjernor.
17. Och Gud satte dem uti himmelens fäste, att de skina skulle på jordena;
18. Och regera dagen och nattena, och åtskilja ljuset och mörkret. Och Gud såg, att det var godt.
19. Och vardt af afton och morgon den fjerde dagen.
20. Och Gud sade: Göre vattnet af sig kräkande och lefvande djur, och foglar, som på jordene flyga under himmelens fäste.
21. Och Gud skapade stora hvalar, och allahanda lefvande och kräkande djur, som vattnet af sig gör, hvart efter sin art, och allahanda fjäderfoglar, hvart efter sin art. Och Gud såg, att det var godt.
22. Och välsignade dem, och sade: Varer fruktsamme, och förökens, och uppfyller hafsens vatten, och foglarna föröke sig på jordene.
23. Och vardt af afton och morgon den femte dagen.
24. Och Gud sade: Göre jorden af sig lefvande djur, hvart efter sin art, fänad, kräkande djur, och vilddjur på jordene, hvart efter sin art. Och det skedde så.
25. Och Gud gjorde vilddjur på jordene, hvart efter sin art, fänad efter sin art, allahanda kräkande djur på jordene efter sin art. Och Gud såg, att det var godt.
26. Och Gud sade: Låt oss göra Menniskona till ett beläte, det oss likt är, den råda skall öfver fiskarna i hafvet, och öfver foglarna under himmelen, och öfver fänaden, och öfver hela jordena, och öfver allt det som kräker på jordene.
27. Och Gud skapade menniskona sig till ett beläte, till Guds beläte skapade han honom, Man och Qvinno skapade han dem.
28. Och Gud välsignade dem, och sade till dem: Varer fruktsamme, och föröker eder, och uppfyller jordena, och hafver henne under eder, och råder öfver fiskarna i hafvet, och öfver foglarna under himmelen, och öfver all djur, som kräla på jordene.
29. Och Gud sade: Si, jag hafver gifvit eder allahanda örter, som frö hafva på hela jordene, och allahanda fruktsam trä, och trä, som frö hafva i sig sjelfvo, eder till mat.
30. Och allom djurom på jordene, och allom foglom under himmelen, och allo thy, som kräker på jordene, och lif hafver, att de skola hafva allahanda gröna örter till att äta. Och det skedde så.
31. Och Gud såg på allt det han gjort hade, och si, det var allt ganska godt. Och vardt af afton och morgon den sjette dagen.

1 Mosebok 2:1-25
1. Så vardt nu himmel och jord fullkomnad med all sin här.
2. Och Gud fullkomnade på sjunde dagenom sin verk, som han gjort hade, och hvilade på sjunde dagenom af all sin verk, som han gjort hade.
3. Och välsignade sjunde dagen, och helgade honom, derföre att han på honom hvilade af all sin verk, som Gud skapade och gjorde.
4. Alltså är himmel och jord tillkommen, då de skapade vordo på den tid, då Herren Gud gjorde himmel och jord.
5. Förra än någor stjelk var på markene, och förra än någor ört växte på jordene; förty Herren Gud hade än då intet låtit regna på jordene, och ingen menniska var, som brukade jordena.
6. Men en dimba gick upp af jordene, och vattnade alla markena.
7. Och Herren Gud gjorde menniskona af jordenes stoft, och inblåste uti hans näso en lefvande anda, och så vardt menniskan en lefvande själ.
8. Och Herren Gud planterade en lustgård uti Eden öster ut, och satte der in menniskona, som han gjort hade.
9. Och Herren Gud lät uppväxa af jordene allahanda trä, lustig till att se och god till att äta; och lifsens trä midt i lustgårdenom, och kunskapsens trä på godt och ondt.
10. Och utaf Eden gick en ström till att vattna lustgården, och han delade sig i fyra hufvudfloder.
11. Den förste kallas Pison, den löper om hela Havila land, och der finnes guld.
12. Och dess landes guld är kosteligit, och der finnes Bedellion, och den ädle stenen Onix.
13. Den andre floden heter Gihon, den löper kring om hela Ethiopien.
14. Den tredje floden kallas Hiddekel, den löper fram för Assyrien. Den fjerde floden är Phrath.
15. Och Herren Gud tog menniskona, och satte honom in uti lustgården Eden, att han honom bruka och bevara skulle.
16. Och Herren Gud böd menniskona, och sade: Du skall äta af allahanda trä i lustgårdenom;
17. Men af kunskapsens trä på godt och ondt skall du icke äta; förty, på hvad dag du deraf äter, skall du döden dö.
18. Och Herren Gud sade: Det är icke godt, att menniskan är allena; jag vill göra honom ena hjelp, den sig till honom hålla må.
19. Som nu Herren Gud gjort hade af jordene allahanda djur på markene, och allahanda foglar under himmelen, hade han dem fram för menniskona, att han skulle se, huru han skulle nämna dem; ty, såsom menniskan allahanda lefvande djur nämnde, så skulle de heta.
20. Och menniskan gaf hvart och ett fänad, och foglomen under himmelen, och djuren på markene, sina namn. Men till menniskone vardt icke funnen någon hjelp, den sig till honom hålla måtte.
21. Då lät Herren Gud falla en tung sömn på menniskona, och vid han sof, tog han ett af hans sidoref, och uppfyllde kött i samma staden.
22. Och Herren Gud byggde ena Qvinno utaf refvet, som han uttagit hade af menniskone, och hade henne fram för honom.
23. Då sade menniskan: Detta är dock ben af minom benom, och kött af mino kötte, hon skall heta Manna, derföre att hon är tagen utaf mannenom.
24. Fördenskull skall en man öfvergifva fader och moder, och blifva vid sina hustru, och skola varda till ett kött.
25. Och de voro både nakne, menniskan och hans hustru, och de blygdes intet.

Psaltaren 1:1-6
1. Säll är den, som icke vandrar uti de ogudaktigas råd, och icke träder in uppå de syndares väg; ej heller sitter der de bespottare sitta;
2. Utan hafver lust till Herrans lag, och talar om hans lag både dag och natt.
3. Han är såsom ett trä, planteradt vid vattubäcker, hvilket sina frukt bär i sinom tid, och dess löf förfalna intet; och hvad han gör, det lyckas väl.
4. Men de ogudaktige äro icke så; utan såsom agnar, som vädret bortförer.
5. Derföre blifva icke de ogudaktige i domenom, eller syndarena i de rättfärdigas församling.
6. Ty Herren känner de rättfärdigas väg; men de ogudaktigas väg förgås.

Ordspråksboken 1:1-7
1. Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
2. Till att deraf lära vishet och tukt;
3. Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
4. Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
5. Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
6. Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
7. Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.

Matteus 1:1-25
1. Detta är boken af Jesu Christi börd, hvilken som är Davids son, Abrahams sons.
2. Abraham födde Isaac; Isaac födde Jacob; Jacob födde Juda, och hans bröder.
3. Juda födde Pharez och Zara, af Thamar; Pharez födde Hezrom; Hezrom födde Aram.
4. Aram födde Aminadab; Aminadab födde Nahasson; Nahasson födde Salmon.
5. Salmon födde Boas, af Rahab; Boas födde Obed, af Ruth; Obed födde Jesse.
6. Jesse födde Konung David; Konung David födde Salomon, af henne som var Urie hustru.
7. Salomon födde Roboam; Roboam födde Abia; Abia födde Asa.
8. Asa födde Josaphat; Josaphat födde Joram; Joram födde Osia.
9. Osia födde Joatham; Joatham födde Achas; Achas födde Ezechia.
10. Ezechia födde Manasse; Manasse födde Amon; Amon födde Josia.
11. Josia födde Jechonia och hans bröder, vid det Babyloniska fängelset.
12. Men efter det Babyloniska fängelset födde Jechonia Salathiel; Salathiel födde Zorobabel.
13. Zorobabel födde Abiud; Abiud födde Eliakim; Eliakim födde Asor.
14. Asor födde Zadok; Zadok födde Achim; Achim födde Eliud.
15. Eliud födde Eleazar: Eleazar födde Mattham; Mattham födde Jacob.
16. Jacob födde Joseph, Marie man, af hvilko är födder Jesus, som kallas Christus.
17. Så äro alle lederna, ifrån Abraham intill David, fjorton leder; ifrå David till det Babyloniska fängelset, ock fjorton leder; ifrå det Babyloniska fängelset intill Christum, ock fjorton leder.
18. Jesu Christi födelse gick så till: När Maria, hans moder, var trolofvad Joseph, förr än de kommo samman, fans hon vara hafvandes af den Heliga Anda.
19. Men efter Joseph var en from man, och ville icke röja henne, tänkte han hemliga öfvergifva henne.
20. När han detta tänkte, si, då uppenbarades honom i sömnen Herrans Ängel, och sade: Joseph, Davids son, räds icke taga Maria, din hustru, till dig; ty det som är afladt i henne, det är af den Heliga Anda.
21. Och hon skall föda en Son, och du skall kalla hans Namn JESUS; ty han skall frälsa sitt folk ifrå deras synder.
22. Detta är allt skedt, på det fullbordas skulle det af Herranom sagdt är genom Propheten, som sade:
23. Si, en Jungfru skall varda hafvandes, och föda en Son, och de skola kalla hans Namn EmmanuEl; det är så mycket sagdt: Gud med oss.
24. När Joseph vaknade upp af sömnen, gjorde han som Herrans Ängel hade honom befallt, och tog sina hustru till sig.
25. Och kände henne intet, tilldess hon födde sin första Son; och kallade hans Namn JESUS.